Antiövervakning chic

Jag läser med visst intresse att det finns olika sätt att sminka sig förbi automatiserade ansiktsigenkänningsrutiner, och att ett av dessa är att sminka sig kreativt. Detta är intressant inte på basis av att vara ett sätt att undvika att bli igenkänd, utan tvärtom på grund av att det inom en ungdomsgeneration kan komma att bli ett sätt att bli väldigt väl igenkänd. Vår kulturella anpassning till övervakning kommer eventuellt att ta sig sådana uttryck att även modebloggarna skriver om det - och DET, om något, är en vändning värd att notera.

Jag tror jag kan drista mig att påstå att det inom en kanske inte helt snar framtid kommer att komma en ny modevåg, och att denna kommer att ha övervakning som grundtema. Om det går att sminka sig till oigenkännlighet inför kamerorna så går det att sminka sig till synlig igenkännlighet inför sina medmänniskor. Om det dessutom upptäcks att vissa material, mönster och färgkombinationer är svårare att kameraidentifiera än andra, och dessa kan göras snyggt - tja. Jag tror Blondinbella skulle haka på rätt fort.

Nu kanske någon ryggar tillbaka inför tanken på tusen moderiktiga och oövervakningsbara tonårstjejer som invaderar stadens gator. Vi kan inte göra så mycket åt detta, men vi kan redan nu börja förbereda oss på att antiövervakningsestetiken med största sannolikhet kommer att slå igenom om utvecklingen fortsätter som nu. Och det kan hända att den slår igenom så hårt och så plötsligt att Telecomix kan komma att bli ett modehus innan någon vet ordet av.

Det är märkligt, det där. När jag var liten dagdrömde alla om det hemliga och spännande livet som spion; nu har anpassningen till övervakningssamhället gått så långt att det är på väg att bli chic.

Steget mellan mode och integritetspolitik kanske inte är så långt, trots allt.