Sverigedemokraternas mediala generationsskifte

Jag hör att Sverigedemokraterna har inlett något av en kampanj som går ut på att folk gör sig av med sina teveapparater. Det glädjer mig att höra, eftersom detta antyder att de numera har övergått till att tillhöra den skriftliga generation som vi i brist på etablerade begrepp kan kalla post-televisionerade. Den generation som ser bortom teve-spektaklet och i stället spenderar större delen av sin medierade tid i någon form av relation med det skrivna ordets elektroniska inkarnation - som ser världen i virtuellt ljus, för att använda Virilios ord.

Det känns lite ambivalent att välkomna SD till denna generation - de har ju traditionellt sett hållit sig på sin konservativa kant, och betraktat denna nya tid som någonting suspekt. Å ena sidan kommer det ju att uppstå vissa missförstånd under övergången från analog ontologi till en digital epistemologi; å andra sidan vore det synd att inte visa världen att den här nya tiden inte är så farlig som fördomarna säger att den är.

Det är dock enhetligt intressant att notera att den artikel jag hörde det hela från så okritiskt framställer teven som ett nödvändigt medium - i alla fall för den som vill "hänga med". Det är någonting som vi unga och televisionslösa inte riktigt förstår oss på - särskilt inte vi som ändå anser oss vara helt med i nyhetsflödet i och med allt nytt vi läser från platser som Knuff, Live, Intressant eller, förvisso, Netroots. McLuhan hade bara delvis rätt när hen sade att vi stod inför en återgång till en ny muntlig tradition - för vissa är detta förvisso helt sant, och de som anammat denna aspekt av den nya tiden så är nog förlusten av skriftspråket ingen större upplevd nackdel - men för de av oss som fortfarande håller fast vid skriften så är vår nya vardag både mer informationsfylld och textspäckad än vad ens den mest arkivdykande av forskare lyckades åstadkomma förr i världa. -

Fast nu när jag slutar läsa mellan raderna i artikeln och tar den på orden i stället så inser jag att det inte rör sig om den övergång jag just skissade på, utan om någonting lite mer prosaiskt - en manifestation som på det stora hela är fast i den gamla tidens paradigm.

Plötsligt blev jag väldigt mycket mindre entusiastisk kring det hela.