#Framtidstro

Gårdagens inlägg borta på Kampanjbloggen tog upp temat framtidstro, och jag tror ett huvud på en spik har blivit slaget när de säger att framtidstro inte är detsamma som att naivt utgå från att allting kommer att vara rosa och fluffigt i framtiden. Det handlar inte om att blicka fram mot en Star Trek-utopisk framtid där alla samhällsproblem blivit lösta av det obändliga civilisatoriska framåtskridandet; snarare handlar det om att ha tillräckligt mycket självförtroende för att kunna vara beredd på att ta tag i framtiden när den väl övergår till nutid. Och vissheten om att vad som än sker så kommer saker och ting att bli aningen bättre av att vi är på plats för att göra det vi gör.

Det är sådant som gör det värt att fortsätta med det en gör. Det är sådant som håller tröstlösheten borta. Och det är sådant som ger en kraft att stå ut med såna här människor:

Ty för varje gång någon säger att någonting kan göras så kommer det alltid massvis med folk som säger att det inte kan göras. Eller, för att tala med Nietzsche - för varje "ja" finns det hundra "nej", Eller, för att tala klarspråk, så finns det ett himla negativt tryck typ överallt som mördar både energi, initiativförmåga och livsglädje.

Ibland är det skönt att få det bekräftat att, aye, saker och ting kan göras. Vi kanske eller kanske inte kommer att lyckas med det vi gör, men vi kommer att göra det - och både vi och världen kommer att bli bättre av det hela. Ibland är det skönt att slippa ifrån det här trycket och bara känna att - yes we can!

Det finns en skillnad mellan en garanterad framgång och en tro på framtiden. Väldigt många stirrar sig blinda på det förra - vi i Piratpartiet omfattar det senare.

Nu kör vi.