Den nödvändiga retoriken

Det sägs ofta att retorik endast används av demagoger som uppviglar massorna för att uppnå egna syften. Att retorik enbart och endast är ett verktyg för att cyniskt manipulera folk till att agera på vissa sätt. Att retorik oftast används för onda syften, och att den därför är ond i sig.

Now, nu vet jag inte vilken retorik som använts för att övertyga folk om att detta är sant på sistone, men Augustinus skrev redan kring år 400 om hur det vore närmast en synd att låta det onda få alla retoriska nyttigheter. Om onda människor använder retoriken för onda syften så borde goda människor kunna använda den för goda sådana - desto effektivare än de onda, eftersom godheten ju har godheten på sin sida. Tala gott om och för det goda, med andra ord.

Det är därför inte så att retoriken är ond i sig. Det är dock så att den är fenomenalt användbar för att uppnå vilket syfte som helst, och än mer att den som kan den retoriska konsten har ett massivt övertygande övertag mot den som inte kan den.

Vilket, onekligen, är något av ett bekymmer, eftersom tanken att den som står på sanningens sida inte måste argumentera för sanningen - sanningen är ju sann i egenskap av att vara sig själv, så vad mer behöver tilläggas? - är så pass vanligt förekommande att själva kunskapen i konsten att argumentera ses som någonting lurt i sig självt. Det blir lite svårt att kombinera detta sätt att se på saken med tanken att det alltid går att argumentera för bägge sidor av samma sak, att sanningen inte argumenterar för sig självt och att även det goda behöver förespråkare för att överleva i denna vår värld.

Dessa saker närmast frontalkrockar med inställningen att om någonting är sant så är det bara att säga det rakt ut, och att det bara är den som har något att dölja som krånglar till det, nyanserar eller testar argumentationen åt ett annat håll. Sorgligt nog, eftersom retoriken är nödvändigare än någonsin numera.

Inte bara som instrument för att effektivt kunna kommunicera med andra, utan även som instrument för att effektivt kunna analysera vad andra försöker kommunicera till en själv. Även om en aldrig använder sina retoriska superkrafter för att formulera ett anförande att hålla inför sina medmänniskor, så blir det desto lättare att förstå hur samma medmänniskor tänker i sina resonemang när en drabbas av dem. Det blir lättare att förstå, ta till sig och integrera de bra argumenten för saker och ting, och lättare att avfärda de dåliga.

Det blir också lättare att genomskåda de direkt dåliga argumentationer som ibland anförs för vissa projekt. Det går att se att den argumenterande uteslutande använder sig av patos och närmast undviker att nämna logosargument. Det går att se när folk tar till vinklad argumentation för att få det att framstå som att saker och ting är på ett visst sätt och att vissa saker därför är nödvändiga att göra. Det går att se att det finns en skillnad mellan de argument som framförs och det de sägs argumentera för.

Den senaste tidens debatt om censur - vilket är vad den har handlat om - hade gynnats något oerhört av att de inblandade kunnat göra den här analysen. Vi hade kunnat komma förbi missförstånd av den typ som Benny gör, som faktiskt tror att diskussionen handlar om barnporr. Vi hade kunnat tala tydligt klarspråk om att det inte är bra för någon att införa godtycklig censur, och vi hade kunnat avfärda barnporrargumentationen som det missriktade och politiskt direkt ohederliga resonemang det egentligen är.

Den enda omständighet ett sådant resonemang fungerar effektivt är ett sammanhang där publiken inte är retoriskt kunnig. Det enda sammanhang där det fungerar att anföra någonting dåligt för att avskaffa någonting bra är när publiken aktivt låter bli att lära sig genomskåda argument. Det enda sammanhang när en sån här argumentation fungerar är när det sanna, det sköna och det goda överges i öronbedövande tystnad där de glöms bort eftersom ingen längre argumenterar å deras vägnar.

Demokrati förutsätter att medborgarna är kapabla till självständig analys. Annars förfaller den till det cyniska manipulerande och det demagogiska uppviglande som det varnades för i inledningen. Det är inte retoriken som leder till detta - det är dess frånvaro.