DN, SvD, Acta och allmänintresset

Det är ett tecken i tiden att både DN och SvD skriver synnerligen ytligt om vad Acta-förslagen innehåller. Dokumentet är förvisso en närmast Heideggeriansk upplevelse att läsa, där språket och grammatiken dras mot någon slags spets, men det är inte helt svårt att få tag på och än mer, ligger inom den svårighetsgrad som våra största dagstidningar kan förväntas skriva kritisk analys av. Eller, om vi ska vara kritiska, ligger inom ramen för vad en respektabel och seriös tidning borde skriva djupgående analyser av.

Det är också ett tecken att det numera går att finna djupare analyser i bloggosfären, som mer eller mindre säger diametralt motsatt mot vad DN och SvD häver ut i den offentliga diskursen. En skulle kunna tro att ett förslag som rör bildandet av en internationell organisation med semi-legal status i en uppsjö av världens rikaste länder som bland annat kommer att vara en stark röst i utformandet av förhållandet mellan individ och nätverk borde vara en händelse värd att syna både i sömmar och konsekvenser. En skulle kunna tro det.

Tendensen på sistone har dock varit att de traditionella icke-statliga institutionerna för det kontinuerliga framställandet av informerande diskurs angående offentliga angelägenheter - ni vet, tidningar - inte längre bryr sig om offentliga angelägenheter. Eller, än värre, omdefinierar sitt mandat att handla om sådana offentliga tilldragelser som, säg, den tidigare polischefens göranden och, indeed, låtanden. Det kanske ligger i mångas intresse att läsa om sådant, men det ligger inte i offentlighetens intresse att i detalj bli informerad om hur, var, när eller hur många. Möjligtvis kan ett mer generaliserande och abstrakt resonemang kring varför få plats på kultursidorna.

En behöver inte vara akademiker för att förstå skillnaden mellan vad som är intressant för läsarna och vad som ligger i läsarnas intresse att ha läst. Det kanske finns ett stort antal personer som intresserar sig för vad Paris Hilton har för sig, men detta innebär inte att detta ligger i offentlighetens intresse. Vad som däremot ligger det i offentlighetens intresse att bli informerad om exempelvis hur de senaste förhandlingarna i EU går - även om det mätbara intresset hos enskilda individer kanske ligger nära noll.

Det är ett tecken i tiden att empiriska individers mer efemära intressen blandas ihop med offentlighetens stående intresse av att bli informerad kring tunga pågående skeenden. Ändå blir det förra mer och mer överordnat det senare hos gammelmedierna -

Och då står, på gott och ont, bloggarna kvar som det offentliga samtalets enda väktare.

Det är allt annat än en utopi. Även om det onekligen är, just det, intressant. -