Försök igen, Strömbäck

Det är intressant att vår gode Strömbäck väljer att tala om självreglerande åtgärder i dagens artikel på Brännpunkt. Inte minst för att internet redan idag har ytterst självreglerande system för hanterandet av individer som inte riktigt förstår vad de håller på med men som ändå har synnerligen högljudda åsikter om detta; det går att föra en lång sociologisk utläggning om hur dessa mekanismer fungerar och ser ut, men just idag räcker det med att säga att trollen inte bör matas allt för mycket.

Problemet med dessa självreglerande system som förekommer på internet är att de vanligtvis inte är lika framträdande i den allt mindre del av världen som befinner sig i någon form av utanförskap från nätet. De effektiva sätt att komma tillrätta med människor som av olika skäl inte riktigt hänger med i det sociala spelet finns inte tillgängliga i det interface vi omedelbart träder in i när vi vaknar på morgonen, även om vi med Husserl i bakhuvudet kan åstadkomma någonting liknande, epoche-style.

Eller, med andra ord - vi kan inte utgå från att vår gode Strömbäck håller sig på sin kant och gör sin grej där det inte skadar andra. De självreglerande processer som omedelbart skulle utmåla henom som ett troll som är välkommet tillbaka när hen kan utgöra en rationell deltagare i samtalet finns inte riktigt närvarande, utan vi måste ta till andra metoder för att föra fram samma budskap.

Vår gode Strömbäcks stora trumma är att Ipred hittills inte haft någon effekt på frågan om folks personliga integritet. Det hade kunnat vara en poäng, om det inte vore så att det stora problemet med Ipred innebär ett överflyttande av polisiära befogenheter från stat till privata aktörer, och därmed är mer av ett problem med rättssäkerheten snarare än med integriteten. Må vara att orden slutar på samma bokstäver och kan relateras till varandra, men om vi inte håller isär begreppen så blir det efter hand svårt att påstå att vi fortfarande befinner oss i samma diskussion. Om vi inte är eniga om vad vi talar om så skriker vi bara åt varandra, vilket eventuellt självreglar sig till antingen ett knytnävsbråk eller ett avbrott i kommunikationen som sådan. Ingetdera är helt optimalt.

Vår gode Strömbäcks mindre - men väl avslutande - trumma är att det behövs en fungerande rättsordning på nätet. Detta kan tolkas på antingen två sätt. Å ena sidan så kanske hen är missnöjd med att konstant utmålas som troll i sina besök på diverse nätforum, vilket är förståeligt men även det bredvid poängen. Å andra sidan så kanske hen är missnöjd med den rättsordning vi idag har på internet, dvs densamma som vi har för folk som går omkring på stadens gator nt generellt, med domstolar och åklagare och förundersökningar och grader av misstanke och liknande - och vill omforma denna ordning så att hen inte behöver gå igenom allt det besvär det innebär att gå från stämningsansökan till rättegång.

Ty även om det finns vissa sociala processer som pågår på internet - vilka i sig är mer knutna till den konstanta tillgången på information än till internet som sådant - så är internet fortfarande en del av samhället, varken mer, mindre eller bortom. Lagen (och den mångtusenåriga tradition om rättssäkerhet som förhoppningsvis numera är en automatisk medföljare med den) gäller lika mycket i Fjugesta som på Facebook, och att försöka blanda bort korten på det området är trollande av den värsta sorten.

Och dylikt trolleri har ingenting i en rationell diskussion att göra. Alls.