Bloggande, you say?

Bloggosfären har kallats många saker. Den har jämförts med innehållet i en potta, en ekonomi på lågvarv och ett otal andra liknelser med negativ konnotation. Det finns en väldigt utbredd uppfattning om att bloggare i regel skriver lågkvalitativa inlägg upplysta enbart och endast av sina fördomar, utan mer intellektuellt värde än det väggklotter som mer offentliga toaletter drar till sig. Det är närmast en del av tidsandan att anse bloggande vara en form av avart från det egentliga offentliga samtalet, som enbart undantagsvis lyckas leverera någonting av läsvärde i sitt konstanta flöde av osammanhängande ord, ord, ord.

Låt oss för några ögonblick anta att detta är den enda, allenarådande och över allt orimligt tvivel bevisade sanningen. Låt oss anta att bloggosfären är den intellektuella dynghög den framställs vara. Låt oss använda detta som en premiss, och utifrån denna ställa frågan: skulle detta vara ett problem?

Jag har synnerligen svårt att se hur det skulle vara det. Om de enda som skriver är folk som ännu inte riktigt lärt sig den ädla konsten att med fjäderlätt fjäderpenna konstruera hönor av fjädrar - dvs enhetligt sammanhängande text av den fragmentariska upplevelse som är livet - så innebär inte detta i sig ett problem. Det innebär bara att folk som ännu inte hunnit öva upp sina skrivande sinnen numera får långt mer övning för sina förmågor än vad de fick innan de började skriva. Och det enda sättet att lära sig saker och ting är genom att öva och träna och repetera och sedan ta allting en gång till.

Och om detta sker via bloggande, then so be it.

Nu är förstås inte bloggosfären denna avskrädeshög som dess kritiker - av någon anledning - framställer den som. De flesta av oss kan på rak arm peka ut både duktiga och intelligenta bloggskribenter, och med lite mer betänketid visar det sig att vi känner till fler goda bloggare än goda utrikespolitiker - inrikes eller utrikes spelar ingen roll.

Och om de mindre befjädrade skribenterna bara blir bättre och bättre ju mer de skriver, så torde detsamma gälla även för sådana vars hattar dignar av både fjädrar och plymer. Vi är alla människor, vi kan alla säga att det finns saker vi inte vet och inte bemästrar till fulla - vi har alla saker vi behöver öva oss lite mer på.

Att diskutera är en sådan sak. Det spelar ingen roll hur länge en har varit en aktiv deltagare i diskussioner - det går alltid att lära sig nya saker, alltid att få nya intryck, alltid att på något vis bli mer reflekterad. Det går bara att bli bättre och bättre, med andra ord, och nu när det politiska samtalet flyttat ut sig till bloggosfärens beryktade trakter så betyder det att väldigt många får väldigt mycket övning i att delta i detta.

Att det går lite knackligt i början av folks diskuterande karriär hör till. Att folk inte riktigt alltid lyckas i sin övningsfas hör även det till - tänk själv tillbaka på var du befann dig för fem år sedan, och hur mycket du lärt dig under tiden. Tänk sedan framåt fem år, när alla dessa bloggare som nu spenderar sina dagar åt att öva, träna och förfina sina skrivarförmågor har gått och lärt sig precis lika mycket - tänk vilket politiskt klimat vi kommer att ha, och vilka politiska diskussioner som kommer att kunna uppstå!

Kent frågar den här veckan efter betydelsen av att bloggar förekommer i det politiska samtalet. Jag tror nog det är svårt att överskatta denna - ljudet av twittrande fjäderfän till trots.