En skattkista för ett sunt leverne

Det har föreslagits att det införs en skatt på socker här i vårt avlånga land. Tanken med denna synnerligen specialinriktade skattehöjning är att den ska vara en avskräckande faktor för folk - speciellt barn - som äter för mycket av det goda och på så vis tjockar till sig på ett obekvämt vis. Det underliggande antagandet tycks vara att om ungen bara har råd med en godisbit i stället för tre så kommer dennes kostvanor att förändras i ett nafs, och folkhälsa uppstå.

Så skulle jag kunna sammanfatta det förslag som lades fram i förrigår. Det är inte en elak och förenklande sammanfattning, även om det skulle kunna synas vara det; det är nämligen den enda sammanfattning som innehåller det mått av naivt önsketänkande som krävs för att förslaget skulle kunna framstå som ett realistiskt alternativ.

Jag har tidigare skrivit om statens funktion, och om vikten med att denna funktion har synnerligen klara och väldefinierade gränser. Det finns vissa saker som staten ska göra, och andra som den inte ska göra, och den ideologiska strid som råder i en fungerande demokrati är den angående exakt var denna gräns går. Antingen är denna gräns en väl vaktad gräns med tillhörande tullstationer, eller så lever vi i någonting annat än en demokrati. Tertium non datur.

Denna gräns flyttas oroväckande långt fram om detta förslag realiseras. Den är ett led i ett (medvetet eller omedvetet) försök att skapa ett regelverk som i detalj reglerar vad du som medborgare får och inte får göra. Må vara att det just idag bara är en mycket specialinriktad skattehöjning, men om en sådan kan motiveras med hänvisning till någonting så luddigt som "folkhälsan" så kan även andra, mer ingående ingrepp i den personliga friheten motiveras med den. När mycket specifika lagar motiveras utifrån dylika diffusa kriterier och vaga formuleringar finns det i princip inget hinder för vilka lagar som kan stiftas utifrån dem - och vips så har den där gränsen klivit in i ditt vardagsrum och börjat välja vad du ska se på teve.



Vad mer kan tänkas kunna motiveras utifrån "folkhälsan"? Well, vi skulle kunna tänka oss ett skattepåslag för folk som inte joggar minst en gång om dagen, och så ett till för folk som inte sover ordentligt, och så ett till för folk som har dålig hållning, och sen ännu ett för varenda grej som är dålig för hälsan och som vi alla går omkring och gör varje dag. Eller varför inte förbjuda folk som aktivt missköter sin hälsa från att använda den offentliga sjukvården? Eller, för den delen, folk som rådar ha "ohälsosamma" politiska åsikter? 'Hälsa' kan ju som bekant vara så mycket mer än en rent kroppslig angelägenhet.

Förutom att sparka upp denna dörr till godtycklig lagstiftning så finns det ett annat problem, och det är - som antytts ovan - att prishöjningar inte fungerar. Se bara på rökarna, som drabbats av skattehöjning efter momspåslag efter skattehöjning och sen moms på skatten - och likt förbaskat finns det ett otal människor som röker två paket om dagen. Now, två paket om dagen blir någonstans i trakterna kring trettio tusen kronor om året - och om rökare har råd att röka för så mycket så lär människor som verkligen vill ha det där godiset ha råd med hur mycket straffskatt du än orkar slänga mot dem.

Nu skulle vi kunna gå längre och bara förbjuda sockerintensiva ätligheter helt och hållet, men grejen är att inte heller det fungerar. Ta bara vilken totalförbjuden drog som helst och fråga dess användare om de har några problem med att få tag på den. Vanligtvis har de full tillgång till den svarta - och på grund av förbudet synnerligen blomstrande - marknaden, och de penningar de lägger på att stilla sin efterfrågan tjänar i sin tur till att öka utbudet av brottslighet.

Så - nej, sockerskatt är ingen bra ide. Dels för att den är ett steg på vår vandring mot ett samhälle som både höger, vänster, mitt och överlöpare kan enas om bäst beskrivs som totalitärt, och dels för att den helt enkelt inte uppfyller den diffusa målsättning som satts upp för den.

Ni får ursäkta om jag låter hård, men demokratin och den personliga integriteten är värd att tas på allvar i alla frågor. Utan undantag. Inte minst för barnens skull. -