Att freda sig mot polisen

För tid sedan skrev HAX en guide till vad du kan och/eller bör göra om polisen helt spontant får för sig att göra en razzia hemma hos dig. Det är en spännande och informativ text om hur en kan freda sig mot polisen, så läs den om du känner att du har lite tid över.

Om du inte har tid över, utan bara hinner läsa det här inlägget, så vill jag att du ska smaka på formuleringen "freda sig mot polisen". Inte bara en gång, utan tre:

Om det är nödvändigt att freda sig mot polisen, vem ska då freda dig mot brottslingarna?

Om det är nödvändigt att freda sig mot polisen, hur ska vi då lägga upp vår vardag för att kunna vara säkra?

Om det är nödvändigt att freda sig mot polisen, vad säger då det om rättsklimatet i dagens samhälle?

När vi nu har smakat på denna formulering tre gånger så vill jag att vi lagar en hel tre rätters måltid av det hela och serverar den till vår familj, våra vänner, våra grannar och, om möjligt, våra poliser. Ty även om det är en formulering som smakar surt och bittert, så är det en smak av vad som komma skall. God mat kan bara lagas på goda råvaror, och om råvaran är ett samhälle där den vanlige medborgaren är nödgad att freda dig från de krafter vars syfte det är att upprätthålla lag och ordning så kan inte morgondagens samhälle bli någonting annat än surt och bittert.

Den nuvarande narkotikalagstiftningen ger den vanlige medborgaren all anledning att börja oroa sig för att bli ofredad av polisen - oavsett om du någonsin använt droger eller ej. Det räcker med att du agerar på ett sådant sätt att du kan bedömas vara drogpåverkad för att de ska kunna ta in dig till närmaste polisstation för att drogtestas. Tillåt mig att lista några yttre tecken som kan tyda på att någon är drogpåverkad: personen är nervös, ovanligt lugn, torr i munnen, beter sig en smula onormalt, bär märkliga kläder eller andra attribut som hör till droganvändande subkulturer, eller - well, listan pågår, men det borde stå klart av de två första punkterna att det omfattar i det närmaste vem som helst.

Ni ser, de flesta av oss har gjort någonting som vi inte direkt vill erkänna för polisen. Även om det bara är att ha gått mot röd gubbe eller stulit en penna från jobbet eller någonting liknande så ligger det där i bakhuvudet och gnager. Dessutom så finns det säkert lagar vi bryter utan att veta om det, och det vore något lite smått pinsamt att göra det just där och då. Att vara lite smånervös är därför naturligt, om än något kafkaeskt. Att passa in på beskrivningen "nervös" är därför någonting som hör till själva situationen som sådan.

Om vårt samvete, hypotetiskt sett, är vitt som kokainblandad snö och vi möter de goda konstaplarna utan vare sig nervositet eller gnagande bakhuvud så borde vi inte behöva freda oss. Men, eftersom den andra punkten på listan är vad som i praktiken kan tolkas som "inte nervös" så omfattas även den mest rättrådige av hederliga medborgare av polisens befogenhet till spontant frihetsberövande.

Now, om en person kan vara antingen nervös eller inte nervös, och det inte finns något tredje alternativ eller mellanläge, och BÅDE nervös och icke-nervös leder till att polisen har rätt att frihetsberöva en - well, då har de rätt att sy in vem som helst som råkar befinna sig inom räckhåll och ser skyldig ut. Vilket innebär att vi alla, både du, jag, mr Goody Good och mr Björn Buse har precis lika stor anledning att känna ett behov av att freda oss mot polisen.

Problemet här är att de kriminella står bättre rustade att freda sig mot polisen än vad vanliga och hederliga medborgare har. Mer eller mindre per definition - när det blir olagligt att göra motstånd mot polisens agerande, och polisen enligt lag har rätt att frihetsberöva vem som helst, så lever hederliga medborgare under konstant skräck att hamna i en situation som inte kan sluta annat än illa för dem, medan kriminella medborgare redan från början lärt sig att staten inte lyssnar på något annat språk än våld.

Ty det är så landet ligger. När våld systematiskt blir en del av statens rutinmässiga bemötande av sina medborgare, så faller allting tillbaka på det urgamla axiomet att det enda som kan freda en från våld är en beredskap att bruka eget våld. I förlängningen leder detta till att det enda som kan freda en mot polisen är ett hagelgevär, eller ett sällskap av stabila kamrater med en mindre arsenal av dem. Våld föder våld.

Jag är inte anarkist. Jag förordar inte vare sig revolution eller revolt. Men om det är det enda alternativ som medborgarna ges, så kommer det inte att vara någon överraskning när fler och fler väljer detta. Om rättssäkerhet avskaffas blir våld den enda säkerhet som står medborgarna till buds.

Nu har vi smakat på formuleringen "att freda sig mot polisen". Nu är det dags att vi smälter den och förstår den i sin helhet, och sedan integrerar den med vårt tänkande. Så att vi, en dag, kan laga en middag till våra barn som är närande, god och stärkande, snarare än den sura och bittra kost vi håller på att bereda för dem idag. En måltid definieras av de ingredienser som ingår i den; ett samhälle definieras av de principer och lagar som styr det.

Rösta på Piratpartiet i höst, och hjälp oss laga denna situation. Hjälp oss att laga en god framtid - för alla.