Att starta en ny blogg

Att starta en ny blogg är svårt. Det är så många saker som måste falla på plats samtidigt. Ämnesvalet måste vara gjort, ens ton och stil måste vara definierad; ens huvudsakliga källor måste vara utpekade; ens idéhistoria måste kunnas; ens önskade nisch i bloggosfären måste vara tillräckligt nischad för att läsare ska tycka en vara nödvändig; framför allt så måste ens mål vara formulerat som så att det kan uppnås även medan en skriver om annat. Dessutom måste ett passande namn uppfinnas och etableras, som om inte allt annat vore nog.

Det här kanske låter överväldigande, men det mesta tar form över tid. Efter några inlägg så infinner sig en känsla av att just den här bloggen har en viss stämning, en viss inriktning, ett visst något som inte riktigt går att definiera men som ändå känns igen när det förnimms. Ungefär som att återvända till ens barndomshem efter att inte ha varit där på tio år - oavsett hur mycket som hänt under tiden så finns det fortfarande någon slags emotionell kärna kvar, som aldrig kommer att försvinna. Även om en aldrig aktivt arbetade för att skapa en sådan när en väl bodde där.

Innan en finner denna kärna - antingen genom att vara aktiv över tid eller genom att aktivt försöka skapa den redan i planeringsfasen - så ligger massor av experimenterande arbete framför en, där olika typer av inlägg testas, avfärdas och sågas. Det ingår i den pedagogiska processen. Beroende på vilken approach en tar så tar det sig dock olika uttryck. Den organiska stilen leder till en komplicerad och naturlig (om än inte helt självklar för utomstående) typ av blogg, som sakta men långsamt växt fram utifrån ett dynamiskt samspel med dess produktionsvillkor, dvs ens vardag. Den andra, låt oss säga konstruerade, stilen leder till en mer väldefinierad och stilren bloggtyp, om än kanske något opersonlig ibland. Även denna formas av sina produktionsvillkor, om än under andra förtecken.

För att illustrera detta kan mina egna äventyr i bloggvärlden användas som exempel. Tankefel, min alma mater och födelseplats, är synnerligen organisk i sin framväxt. När jag började way back in 2005 (2006 för dess över/efterlevande svenska inkarnation) hade jag ingen som helst aning om vad jag gjorde, men gjorde det ändå. Sakta men långsamt växte det vi idag känner som Tankefel och dylikt, med dess oförutsägbara nycker och ännu oförutsägbarare författare, in i rollen som sig självt. Det går fortfarande att se spåren av denna process i dess taggar - den spretiga skara poster som döljer sig under taggen Sargoth (old style) är inte direkt ett paradigm av enhetlig hållning. (Tankefel söker btw fortfarande medförfattare, så känn dig manad.)

Skillnaden mellan det som är old style och neotankefel är förstås alla hjärtans dag förra året - Magnihasas födelsedag. Jag visste inte riktigt vart jag ville komma med denna nya blogg, men jag visste att det var någonting annat än vad Tankefel var. Resultatet blev, efter många om, men och lärorika ögonblick, det du känner som Magnihasa idag, vad nu än det kan vara.

Bring Back Boats, vars första inlägg ligger i pressen för publicering på söndag, är ett försök att skapa en mer konstruerad bloggtyp. Huvudtanken är att vara en plats där långa tankar publiceras och utväxlas utan att jag - eller eventuella medförfattare - ska behöva oroa oss för huruvida vår redan existerande läsarbas ska finna våra ämnesval intressanta. En mindre tanke är dessutom att använda den som pedagogiskt verktyg för att sporra producerandet av längre texter; övning är färdighet, och det enda sättet att få övning är att försätta sig i situationer där en inte kan undvika att få det. Tonen blir sålunda något mer filosofisk/akademisk än det ni är vana vid härifrån. (Rekryteringskontoret till BBB är öppet, btw, men aingen strängare än till Tankefel. Mana långsamt.)

Vi pirater har en god trätobroder i den ärade Pirate Pontén, som nyligen startat en ny blogg. Som ni förstår av texten ovan så är det mycket att tänka på i startandet av en sådan, och som vi kan se från de första inläggen på den nya bloggen så ser det ut som att huvudtanken är att treva sig fram tills en organisk stil växer fram av sig själv. Det är en modig approach, som tyder på att hen och hens kollega besitter en viss ödmjukhet inför detta för dem nya medium. Det viktiga är att lära sig repen och lära sig hantera alla dessa finurligheter och finesser, innan det riktiga och mer målinriktade bloggandet börjar på allvar. Det hör till att vissa misstag och felsteg begås under denna läroperiod, både i form och innehåll.

Det tog mig tre år att bli ens avlägset skicklig på att hantera bloggmediet, och sedan två år till för att bli ens medveten om och någorlunda duktig på vad jag gör. Att förvänta sig att den gode Pontén ska lära sig allt på ett par dagar är att förvänta sig lite för mycket. Låt lärandet ta tid. Ge hjälpsamma råd där det behövs, men ge konstruktivt tålamod när det är lämpligt. Som nu, så här i början av hens bloggkarriär.

Pontén vill lära sig blogga. Gott så. Förr eller senare kommer hen att drabbas av insikten att det enda sättet att lyckas med sin blogg är att länka till folk, och att det enda sättet att hitta folk att länka till är att, just det, läsa andras bloggar. Och det är med detta läsande som det egentliga framväxandet av den egna bloggidentiteten inleds.

Så, för att parafrasera de goda invånarna på Livbåten: välkommen till bloggvärlden. Du har ett hårt arbete framför dig, och mycket att lära, men jag kan lova dig att du kommer att bli en mycket klokare människa efteråt. Jag ser fram emot att få möta dig som en jämlike på Twinglys gator, eller ute på rövarstråt på Knuffs vida vidder, eller i andra intressanta sammanhang. Tills dess - må du lära dig väl av den hårda prövotid du har framför dig, oh du modige!