Monday, February 1, 2010

Partiledardebatt, you say?

Jag undrar om gårdagens partiledardebatt kommer att bli ihågkommen om hundra år. Om framtidens historiker kommer att ha en väldigt konkret konsensus kring att, aye, den 31:a januari 2010 vände det. Det var då det vände, och en ny era i svensk inrikespolitik inleddes. Precis så som det kan talas om en tid Före och en tid Efter berlinmuren, så kan det talas om en tid Före och en tid Efter den här söndagen.

Jag har dock en svag aning om att det som sades igår kommer att vara bortglömt om hundra år. Eller, för den delen, om hundra dagar. Någon, någonstans, kanske letar upp något lösryckt sammanhang och analyserar det en stund, och någon öm retorikstudent kanske tar sig för att analysera de olika partiledarnas progression från vinter till vår, men i övrigt är jag skeptisk till de effekter som gårdagens låtanden kommer att få.

Jag är dessutom en smula kluven åt debattformatet så som det tar sig uttryck i dagsläget. Å ena sidan är jag för ett offentligt meningsutbyte mellan makthavare där aktuella frågor dryftas och argument för de respektive ståndpunkterna läggs fram och vägs mot varandra på ett rättvist och rationellt vis med tanken om det allmänna bästa som konstant underton; å andra sidan är det inte riktigt det som uppvisades igår. Å ena sidan är diskuterandet kring idéer själva fundamentet för ett demokratiskt samhälle; å andra sidan finns det fortfarande rum för förbättring.

Jag saknade exempelvis vissa frågor från dagordningen. De kanske fanns med latent som moment i andra frågeställningar, men jag vill gärna se dem som renodlade diskussionspunkter i och för sig själva. Ta exempelvis vad partierna - partierna som kollektivt agerande politiska aktörer, mind you, inte partiledarna som sådana - har för värderingar och definitioner i frågan om individens skyldigheter gentemot samhället i ljuset av människans korta och begränsade livslängd.

Nu kanske du tänker - vad för slags konvulerad frågeställning är detta, och vad har den för relevans för någonting alls?

Well, ni ser, den  kräver att en hel drös av saker definieras och reds ut för att kunna besvaras ordentligt. Den kräver först att vi definierar individen, och dennes relation till stat och samhälle. Detta är oerhört centralt för hur staten bör agera gentemot sina medborgare, vilket i princip är en definition av vad staten bör göra. Den kräver också att det här med skyldigheter och deras natur ges en närmare beskrivning, och i vilken omfattning de finns i och påverkar våra liv. Likaså måste samhället definieras, vilket är en mer ingående uppgift än det kanske verkar till en början. Därefter kommer en mycket komplicerad fråga, nämligen meningen med livet, vilket är vad hela frågan om politik i slutänden egentligen handlar om. Varför finns individen, och vad bör denne göra innan denne dör? Och, än mer, vad måste och måste inte denne göra under sin levnads gång? Vad krävs, vad är frivilligt, vad är förbjudet, vad är värt att göras?

Det är med andra ord en sjuhelsikes fråga, men också en sjuhelsikes viktig sådan. Ändå diskuteras den inte rakt ut. Den närmas aspekt för aspekt, men helhetssynen saknas. Definitionerna uteblir, och vad som blir kvar är ett känsloladdat men ändock handviftande.

Debatter är bra. Vi borde ha fler sådana. Men inte bara mellan partiledare lite då och då, som ett medialt jippo för att påminna folk om att de finns. Vi borde ha dem varje vecka, på varje torg, mellan stadens egna invånare, mellan berörare och berörda, mellan medborgare och medborgare. Och vi borde ha dem kring fundamentala grundfrågor, sådana som rör själva det sociala arrangemanget som sådant, snarare än kring mer perifera sådana som kan vara antingen-eller utan att det mer övergripande systemet förändras. Sådana som ställdes i nybildade stater som inte hade traditionen att backa sig mot, utan som konsekvent måste resonera sig fram till den bästa samhällsformen. Sådana som tvingar en att både tänka till och tänka om, men som aldrig riktigt tillåter en att vara säker på att en tänker rätt.

Nästa debatt får gärna gå till historien som den första i sitt slag på mycket länge. Gärna med en piratvinkel på saker och ting. Håller du inte med?

10 comments:

  1. Vilket utomordentligt välformulerat och -länkande inlägg! :)

    Säg mig, hur hittar du och väljer länkar och vilka ord du ska markera?

    ReplyDelete
  2. Varje stycke har sina egna nyckelord, som är viktigare än de andra och som belyser vad de andra orden kretsar kring. Jag försöker att välja just de orden att placera ut länkar i; de är inte bara länkar till andra texter, utan en understrykning i den egna texten.

    Länkarna är svårare, och tar oftast omotiverat lång tid att hitta. Men - det är värt det. ^^

    ReplyDelete
  3. Vad fan gör en debatt för nytta när politikerna ljuger så mycket att dom inte ens kan ha öppna debatter med folket???

    klart dom itne kan dom gör ju allt dom kan stick i stäv mot befolkningen.

    TEATER

    ReplyDelete
  4. Vem säger att det nödvändigtvis är POLITIKERNA som ska hålla debatten? Sen när fick de monopol på att uttrycka sig? ;)

    ReplyDelete
  5. ja bra fråga hahahaha.

    Kanske borde utlysa en folklig debatt med vardagsmänniskor som skriver sina tal och talra till politiker istället för tvärtom.

    skulle nog dra till sig 10.000 ggr mera intresse och ialalfall leda till någon sorts posetiv förändring skule jag tro.

    lol måste vara en mardröm för politiker.

    ReplyDelete
  6. Det krävs ingen större utlysning, egentligen. Det är bara att samla ihop ett gäng och köra igång, egentligen.

    Faktiskt. ^^

    ReplyDelete
  7. Jepps sakta men säkerligen börjar folkets motstånd ta form

    ReplyDelete
  8. Vaken.se säger allt

    ReplyDelete
  9. Klart den gör. Precis som bibeln enligt vissa inriktningar säger allt. Eller Marx skrifter säger allt. Eller någon av Ayn Rands böcker säger allt. Beroende på vem du frågar så finns det en hel uppsjö av diskurser som säger allt.

    Det här är fel plats för saker och ting att säga allt på. Helt fel. xD

    ReplyDelete