Stackars poliser

Jag tycker synd om våra poliser. Faktiskt. Inte bara för att de måste stå ut med pöbelns och nyvästerns traditionella "ööööööööh, snutjeavel!", utan även för att de tvingas in i en arbetsroll som kommer att göra dem illa ansedda hos precis alla. Vart de än går betraktas de med misstro; vart de än vänder sig så möts de med korten under borden; vilka de än talar med så finns det alltid en enorm osynlig mur mellan dem och de tilltalade. Detta är en oerhört frustrerande situation att befinna sig i för vem som helst, men än mer för våra stackars poliser som begår tjänstefel om de försöker göra någonting åt det.

Anledningen till att de försätts i denna situation tog jag upp i ett av gårdagens inlägg: de tvingas att upprätthålla lagar som kräver av dem att de mer eller mindre godtyckligt arresterar vem som helst som ser moraliskt suspekt ut. Människor som, i ögonen hos verklighetens folk, lever helt vanliga liv under helt vanliga förhållanden görandes helt vanliga saker med andra helt vanliga människor i helt vanliga vardagar. Att då som polis tvingas sättas in att frihetsberöva sådana människor ger inte helt positiva reaktioner från allmänheten - eventuellt uppstår en situation där alla vet att minsta lilla kontakt med lagens väktare kan leda till helt oproportionerliga konsekvenser. Alla undviker en, även ur uniform. Den psykiska pressen är som ni kanske förstår enorm.

Now, detta är inte bara ett arbetsmiljöproblem. Det är även ett problem för det allmänna rättsmedvetandet. Respekten för de rättsvårdande institutionerna i samhället urholkas mer och mer för varje kränkning av rätten till vardagslivets basvaror, och eventuellt finns det inte mycket mer kvar än ett tomt begrepp som vissa jurister i sina elfenbenstorn använder med en lätt touch av nostalgi. De rättsvårdande institutionerna som sådana överlever ett tag på rent våldsmonopol, men efter and förlorar även detta minimum av legitim auktoritet och blir praktiskt taget identiska med den organiserade brottslighet de sägs bekämpa. Polisens yrkesroll och roll i samhället är att upprätthålla lagarna, men om lagarna inte är legitima är inte heller rollen som försvarare av lag och ordning legitim.

Den här utvecklingen sker förstås inte över en natt, men det är den logiska följden av den utveckling vi har idag. Polisens göranden och ageranden ses allt mindre som det nödvändiga och rättfärdigade upprätthållandet av lag och ordning, och mer som godtyckliga ingripanden i godtyckligt utvalda icke-kriminellas liv. Helt plötsligt förvandlas poliskåren från en fredsbevarande styrka till en främmande ockupationsmakt som står över och bortom varje möjlighet till överklagan.

Resultatet blir social disintegrering, ekonomiskt förfall och, paradoxalt nog, en ökad kriminalitet. Inte för att polisen inte gör sitt jobb, utan för att de gör det exemplariskt. När polisen sätts in mot vissa sexualiteter eftersom en viss lag förbjuder denna - då tas ett steg mot detta. När polisen sätts in mot någonting som nio av tio i en viss åldersgrupp har utfört för att det är olagligt - då tas ännu ett steg mot detta. När polisen i lag ges befogenheter att gripa vem som helst när som helst - då tas ännu ett steg mot detta. När polisen tvingas bryta sig in i folks hem för att ta reda på ifall ett visst moralbrott har inträffat eller inte - då blir inte den spontana reaktionen att lugnt öppna dörren när polisen knackar på den, utan att sträcka sig efter sin (illegalt men av reell nödvändighet införskaffade) hagelbössa och inta försvarsställning.

Det kanske verkar extremt, men ta den nyligen inträffade incidenten i tunnelbanan som ett exempel på vad som är i görningen. Detta är inte ett resultat av att lag och ordning inte upprätthålls, utan tvärtom ett direkt och konkret bevis på att lag och ordning inte längre har någonting som helst med medborgarnas trygghet, säkerhet eller vardag att göra. Alls.

Vi har, på pappret, skiljt stat och kyrka. Gott. Nästa steg blir att skapa en verkligt sekulär stat, där även stat och moral är skiljda från varandra, och där sådana saker som mänskliga rättigheter inte får inta en andraplats efter moralhysterins godtycke.

Inte bara för våra stackas polisers skull, utan även för din, dina barns och dina barnbarns skull. -