Kära skivbolag - ett stilla förslag

Den goda musikindustrin blöder, går det att läsa i tidningen var och varannan dag. Det finns ett par stående teman i nyheterna nuförtiden, och det är katastrofen på Haiti, svälten i Afrika och den ständigt lika utrotningshotade skivindustrin. Till skillnad från Haitierna (som får internationell hjälp på plats) och svältens offer i Afrika (där svälten nu sakta tycks dra sig tillbaka efter långsiktigt biståndsarbete), så det finns tyvärr varken hjälp eller bistånd för den katastrofdrabbade musikbranschen.

Det är förstås fildelningen och piratkopieringen som är i farten. Den både bildligen och bokstavligen äter upp allt vad vinstmarginal, vinstmöjlighet och vinst rent generellt heter, och gör det oerhört svårt för våra goda entrepenörer att fungera på marknaden. Att satsa på nya artister blir ett risktagande, att satsa på gamla artister leder inte automatiskt till vinst och inte ens klassikerna säljer lika bra som de en gång gjorde. Piratkopieringen fördärvar därmed musikens framtid, och leder eventuellt till en värld där marknaden för svensk musik blir så minimal att den helt upphör att finnas som ett reellt alternativ. Och så kan vi ju inte ha det.

Now, jag ska omedelbart erkänna att jag en gång i tiden var en piratkopierare. Jo, faktiskt. Även jag föll för frestelsen, vilket är en smula pinsamt så här efteråt. Att jag var ung och dum är ingen riktig ursäkt, nu när konsekvenserna står klara för mig, men jag hoppas att mitt samvete en dag kommer att läka så pass att jag kan förlåta mig själv.

Det som äntligen fick mig att se ljuset och sluta upp med detta var, paradoxalt nog, Piratpartiet. Det kanske låter märkligt, men den stora ironin i det hela är att sedan jag lärde känna några av medlemmarna och aktiverade mig i partiarbetet så har jag inte hunnit piratkopiera någonting alls över huvud taget. Tillsammans har universitetet och partiet upptagit så mycket av min tid att jag vid dagens slut knappt ens orkar slå på datorn, utan bara sjunker ner i sängen och somnar innan huvudet ens kastar ett vinddrag på kudden. När jag bara studerade hade jag all tid i världen att kopiera, förlåt, stjäla alla möjliga sorters kulturprodukter, men nu när jag har skaffat mig ett liv så hinner jag inte längre med detta. Som tur är.

Vilket för mig till mitt stillsamma förslag. Ni ser, vi i Piratpartiet har vissa bekymmer med att aktivera våra mer tveksamma medlemmar, vilket är något av ett orosmoln eftersom vi vill att alla ska vara med. Så, jag tänker att eftersom ett aktivt medlemskap i Piratpartiet leder till minskad piratkopiering, så skulle det vara i musikindustrins intresse att låna ut några av sina bättre projektledare till oss. Detta så att vi kan motivera fler att engagera sig i partiarbetet, och därmed ge dessa mindre tid över till det ack så skadliga och förkastliga piratkopierandet.

Vi vet ju att piratkopierandet kostar miljarder kronor om året - kanske till och med miljarder dollar om året. Detta är väldigt mycket pengar, och det tycks mig därför som om det vore en investering med hög avkastningsfaktor att investera i Piratpartiet. Om ni i branschen kan förse oss med ett par tre fyra av era bästa projektledare, så kan vi se till så att även de mest förhärdade av dagens digitalbrottslingar förses med en meningsfull aktivitet och ett liv utanför deras nuvarande destruktiva beteende. Vi kan närmast garantera detta.

Betänk fördelarna. För varje projektledare ni lånar ut till oss så försvinner tio, hundra, tusen, på lång sikt kanske till och med så många som tio tusen piratkopierare från internet. För varje projektledare ni lånar ut så kan vi ge en meningsfull aktivitet åt ett oräkneligt antal vilsna ungdomar av idag; och, än viktigare, varje projektledare betalar över årens lopp för sig själv mångtaliga gånger. En liten liten insats nu kommer att ge stora positiva effekter i framtiden.

Detta är dessutom långt effektivare än vad IPRED hittills visat sig vara. Piratkopierarna av idag tror sig vara både odödliga och oåtkomliga, och varje dag de fortsätter med sin olagliga aktivitet är en dag då pengar kastas ned i piratkopieringens svarta hål. Pengar som varken ni eller vi får se igen, hur mycket vi än lägger ner  på lobbyarbete.

Det är av den här anledningen inte svårt att se att skivindustrin och Piratpartiet egentligen strävar mot samma mål, men med olika medel. Om vi bara hade lite mer resurser i form av kunnig och engagerad personal så hade vi kunnat nå ut till alla dessa ensamma och vilsna ungdomar som bara behöver en hjälpande hand på sin vandring genom livet. Vi pirater sträcker därmed ut en vädjande hand till er i musikindustrin. Med er hjälp kan vi bägge uppnå våra gemensamma mål både bättre och effektivare än om vi var för sig skulle agera på egen hand. Tillsammans är vi starka; tillsammans kan vi göra någonting åt piratkopieringen, en gång för alla.

Bollen ligger nu hos er. Vad säger ni?