Text

Alla författare är konstnärer. Eller, rättare, alla som gör saker med text är konstnärer. Det spelar ingen roll om det handlar om Marcel Proust som beskriver extremt komplexa och svårfångade sinnesstämningar med en fjäderlätt fjäderpenna eller om den mest rutinartade av texthantering - all text är konst, och all text borde ses som sådan.

Nu inställer sig förstås frågan - vad är konst? Och varför bry sig om den?

Konst är många saker samtidigt, och dess vanligaste medel för att definiera sig själv är att göra just många saker samtidigt. Genom att göra både en, två, tre, många saker samtidigt så gör den det svårt för oss att titta på den med ett öga, eller med ett enda perspektiv. Från ena hållet ser den ut så här, från det andra så där, från det tredje så hir - och det går inte att säga att något av hållen är det rätta eller sanna hållet, utan alla gäller samtidigt.

All text är konst, säger jag ovan. Text är med andra ord många saker samtidigt, från olika håll; och inget av håller är giltigare än det andra. Genom att titta på texten på olika sätt från olika håll så får vi syn på olika saker, och på så vis också en större bild av världen. Världen är inte bara större än vi kan tro, inte bara märkligare än vi kan tro, utan även mer simultan än vad vår bekvämlighet vill tro.

Samtidigt är text också ett sätt att se på världen som sådan, och i och med texten så får vi reda på nya ting, nya begrepp, nya människor, nya berättelser, nya platser, nyheter - saker vi inte sett förut. Korta texter förmedlar korta beskrivningar av föremål; långa texter förmedlar över tid en beskrivning av världen i sin helhet. Detta både i skönlitterär och mer faktabaserad text - det sker någonting med ens syn på saken när den är skildrad i textform. Texten formar inte bara ord, utan även den ordning som de placerar in världen i.

All text är konst. Det går inte att läsa en text och säga att, aye, allt som står här är utrönat. Det finns alltid ett annat, tredje, fjärde perspektiv; och som om det inte räckte, så går det att formulera text både kring det första andra tredje utifrån det första andra tredje fjärde. Text genererar perspektiv; perspektiv genererar text; text är konst.

Det här spelar in något oerhört när en nu sätter sig ner och ska formulera text. En börjar fundera - vilka perspektiv förmedlar jag med dessa mina ord? Vilken världsbild öppnar sig för mina läsare? Vilka tolkningar lämpar sig mer än andra på just det här formulerandet?

Med detta i bakhuvudet börjar en eventuellt se sin text som ett konstverk, på samma sätt som en målning eller en skulptur. Folk kommer att gå omkring och titta på den från olika håll och försöka tillämpa både perspektiv och perspektivism på den för att få fram russin och godbitar. Eller så kommer de att titta på den med snabba ögon medan de egentligen är på väg någon annan stans; väldigt många har tydligen inte tid med konst i sina vardagar, märkligt nog.

När du tagit dig förbi tanken på att texten är ett uttryck och tagit dig till - tagit till dig - att texten är ett konstverk, som kan utformas och konstrueras precis hur som helst oberoende av författarens intentioner och inre liv - då har du inte bara lärt dig skriva, utan även lärt dig läsa. När texten inte bara är ett uttryck för vad någon säger, utan även för vad som kan sägas, och av vem - då är vi långt ute på konstens djupaste vatten.

Välkommen till textens underbara värld.