Merkantilismens återkomst

Via den ömme Karl-Sigfrid, vår ömme Anna och en ömmande Skivad Lime får jag nys om en text i EUobserver om Ifpis senaste utspel. De tycks ha återupptäckt merkantilismen, och tänkt att det vore en frisk fläkt i den samtida diskursen att återuppliva 1600-talets hetaste ekonomiska fråga. Ni ser, de hävdar nämligen att den demoniska aktivitet vissa kallar "fildelning" spelar en aktiv roll i demolerandet av den inhemska marknaden för ekonomiska aktörer inom den musikaliska sektorn. Främst då genom att musik på andra språk än engelska får svårt att konkurrera på en fri, öppen marknad, tydligen.


Det är svårt för mig att uttala mig om huruvida den inhemska musiken gått och dött pga fildelning. Jag menar, jag sitter ju trots allt och lyssnar på Immanu El, Dorena och andra obskyra och inhemska postrockartister dagarna i ända. Now, om du hängt med mig ett tag så har jag nog delat med mig av ett par smakprov av dessa ädla, inhemska musiker, men om inte så kan jag nog drista mig till att du kanske inte riktigt reagerar på dessa namn med någonting som skulle kunna likna ett igenkännande. Förmodligen tack vare - snarare än trots - våra nymerkantilistiska vänner på Ifpi.

Jag finner dessutom att de musikaliska storverk som står att finna borta på OCremix är brutalt icke-representerade när det gäller frågor om årets bästa musikinsatser, debutgalor och andra tillställningar anordnade av skivindustrin - även om vissa av de mer aktiva remixfigurerna är av svenskt ursprung. Vilket är förvånande, eftersom kreativiteten flödar likt stimuluspaket från det amerikanska inrikesdepartementet.

Jag vill inte vara elak eller så, men visst känns det lite som att de kanske borde ha tänkt över det här lite grann en smula? Kanske drabbat en närstående person med resonemanget för att se om det går hem - an audience of one, som retorikerna Perelman & Olbrechts-Tyteca formulerade saken. Om de kan övertyga en enda icke redan övertygad person med sitt resonemang så finns det någonting i det som fungerar; annars inte.

Soe. Ifpi introducerar en spännande retrotanke, men det känns lite modeaktigt; det kanske kan bli vårmode att klä sig i yuppiekläder i vår, men det beror då inte på att det finns någon inneboende logik i modet som sådant. Det kanske danas för en ny merkantilism, men det beror då inte på Ifpis argumentation.

Sorgligt, men sant.