Thursday, January 14, 2010

Maria Nova

Jag och Mikusagi har beslutat oss för att samtidigt och simultant - och på samma gång - publicera var sitt inlägg på samma tema. Temat är Maria Nova. Tanken är att vi var och en ska skriva någonting om samma sak och se eventuella skillnader och likheter i våra sätt att närma oss fenomenet. Compare and contrast.


Jag får ibland - inte ofta, men det händer - frågan om varför jag bloggar. Jag har som synes inga annonser varken här eller på Tankefel, Jag får inte heller betalt för att skriva. Faktum är att av alla saker jag gör så är nog bloggandet ett av de mest kontraproduktiva, rent ekonomiskt. Jag är inte ute och söker jobb, jag analyserar inte en marknad inför ett uppstartande av ett nytt ungt företag, jag läser inte på kring de senaste trenderna när det gäller att utbilda sig smart för att få mest ut för mina icke-existerande studielån - kort sagt, jag är brutalt ekonomiskt inaktiv när jag bloggar. Det händer ibland att jag konsumerar någonting medan jag gör det, men det är också det absoluta maximum som min ekonomiska aktivitet kring och i bloggandet innehåller.

Det är kanske inte helt oväntat att min motivation att blogga inte riktigt ligger i det ekonomiska. Faktum är att om jag gjorde det för pengar så skulle det nog bli sämre än vad det blir nu. Det skulle kanske bli mer och oftare, men det skulle bli den typ av texter som jag skriver som svar på inlämningsuppgifterna på den där utbildningen jag går - det är inte direkt de mest själfyllda och genomarbetade av texter som någonsin producerats den här sidan Augustinus dagar.

Jag skulle tro att det mesta av många människors nätvanor är av den här typen. Vi gör det inte det vi gör av ekonomiska skäl, utan av engagemang och intresse. Vi skriver långa svar i forumtrådar, har diskussioner i gästböcker, kommenterar bloggar och är i allmänhet långt mer aktiva än vi kanske borde. Allt utan annan motivation än att vi faktiskt vill och tycker om det. Och/eller har blivit så vana vid det att det är där vi bor snarare än är.

Vilket då för in oss på Maria Nova. Deras huvudnummer är att en får betalt per besökare. Per unik besökare per vecka, närmare bestämt. Tio öre styck. Det kanske inte låter mycket, men med tanke på att en blogg som min lyckas få ungefär 500 besökare i månaden så skulle en motsvarande siffra där bli cirka 600 kronor om året. Vilket inte är helt fel för att göra det en gör ändå.

Nu inställer sig frågan - varför migrerar jag helt enkelt inte dit på heltid och blir en sån där som tjänar pengar på att göra det jag gör?

Svaret är förstås att om jag gjorde det så skulle motivationen att skriva sakta men långsamt att skifta över från att över tid anlägga en innebördes ömsesidigt länkad väv av poster som en intresserad läsare kan ströläsa sig igenom i sökandet efter ord av visdom - till att på ett så effektivt sätt som möjligt få upp den där besökssiffran till ett så högt nummer som möjligt. Vilket skulle innebära att längd, mängd och utfyllnad skulle blir någonting helt annat än ni är vana vid hittills.

Den vanligaste kommentaren jag får här är att mina inlägg är för långa. Den näst vanligaste kommentaren är att det är bra men långt. Långd är en ofrånkomlig del av vad som händer här. Magnihasa är lång eftersom innehåll spelar roll. Om jag skulle kasta innehåll över bord och låta besöksantalet spela roll så skulle det se väldigt mycket ut som min nuvarande bloggsak där borta ser ut - korta, sporadiska inlägg, inte särskilt ofta men inte särskilt sällan heller. Korta, närmast innehållslösa inlägg, vars enda existensberättigande är att varje besökare bringar in x kronor styck.

Ni anar säkert skillnaden.

Sålunda vill jag avsluta med att ställa frågan - varför bloggar du? Uppmärksamhet? Kontakter? Politiskt engagemang? För att det är en ofrånkomlig del av vardagen? För pengarna? For the lulz? For the horde?

Do tell.

3 comments:

  1. Jag har hittat mitt problem. Frågan är inte varför jag inte bloggar utan varför jag bloggar.. varför bloggar jag egentligen? En gång i tiden var det för att öva upp mina färdigheter med det skrivna ordet, och nog också ett symptom på att jag hade alldeles för lite att göra. Senare blev det roligt att se att folk faktiskt läste det jag skrev för att kort därefter övergå till försök att med ojämna mellanrum att få till de där pikarna mot piratpartiet som resulterar i flera hundra besökare på en dag.

    Idag är det inte längre någon som läser min blogg, skolan förser mig med gott om tillfällen att träna på att skriva, jag har alldeles för mycket att göra, och (snart) två bloggar till förutom cynism som ska hållas uppdaterade..

    Ptja, varför försöker jag ens?

    ReplyDelete
  2. Det kanske bara var en fas i ditt liv. Who knows?

    Jag brukade få massor besökare från piratpartiets automatsak. Det har blivit färre nu. Kanske blir det något fler nu när jag är en del av live-feeden. - Who knows? E:

    ReplyDelete
  3. Det blir konstigt när anledningarna ändras, tycker jag. Förvirrat liksom. Bloggen mognar med mig, jag med den och då den med mig and ever and ever i en evig cirkel typ. Tills jag slutar blogga xD Eller mognar och mognar... förändras.

    ReplyDelete