I ögon fallande

Ibland använder jag svåra ord. Dessa är tydligen avskräckande. Jag tycks ha glömt bort att jag kan dem enbart och endast för att jag under sju års tid läst en bok i veckan, i snitt. Jag tycks också ha glömt att folk har så dåligt självförtroende när det gäller text att de ser ett svårt ord, blir rädda att de inte kommer att förstå det hela - och beger sig någon annan stans.

Ett iögonfallande fall av ögon fallande på min text, med andra ord.

Likväl. Det är skillnad på ord och meningar. Om en mening innehåller ett svårt ord så är det inte meningen som är svår, utan ordet. Ta exempelvis detta: "organiserandet av hjälparbetet i rhizomatiska former leder till en större effektivitet än mer traditionella sådana". Jag slår vad om att du förstår precis allt till 100% utom det där jobbiga ordet "rhizomatiska". Orden före är inte direkt raketkirurgiord, och orden efteråt kan dyka upp under vilket fikarast som helst.

Utifrån sammanhanget går det att sluta sig till att det är någon slags beskrivning av en organisationsform, och att denna form enligt författaren är bättre än traditionella former. En behöver inte förstå i detalj vad en rhizom är, utan det räcker med att förstå sammanhanget. Om författaren är bra på författande så följer en beskrivning av vad exakt det här märkliga rhizomfenomenet är för något, och om du kommit förbi ordoförståelsen så kommer du in på den rätt fort.

Låt oss ta en mening till. "Den diskursiva praxis som föreligger är oförenlig med rådande rättsnormer."

Lite svårare, men fortfarande begripligt. Använd bara din förståelse för meningsuppbyggnad och utgå från den. "Den [någonting] som föreligger är oförenlig med [rådande rättsnormer]. Det ena är med andra ord oförenligt med det andra. Om du förstår detta så blir det lätt som en pannkaka att lista ut vad det handlar om - slå bara upp orden, och meningen med meningen skriver sig själv.

Svåra ord är inte svåra; det svåra är att komma förbi sitt dåliga självförtroende kring dem.