Ibland använder jag svåra ord. Dessa är tydligen avskräckande. Jag tycks ha glömt bort att jag kan dem enbart och endast för att jag under sju års tid läst en bok i veckan, i snitt. Jag tycks också ha glömt att folk har så dåligt självförtroende när det gäller text att de ser ett svårt ord, blir rädda att de inte kommer att förstå det hela - och beger sig någon annan stans.
Ett iögonfallande fall av ögon fallande på min text, med andra ord.
Likväl. Det är skillnad på ord och meningar. Om en mening innehåller ett svårt ord så är det inte meningen som är svår, utan ordet. Ta exempelvis detta: "organiserandet av hjälparbetet i rhizomatiska former leder till en större effektivitet än mer traditionella sådana". Jag slår vad om att du förstår precis allt till 100% utom det där jobbiga ordet "rhizomatiska". Orden före är inte direkt raketkirurgiord, och orden efteråt kan dyka upp under vilket fikarast som helst.
Utifrån sammanhanget går det att sluta sig till att det är någon slags beskrivning av en organisationsform, och att denna form enligt författaren är bättre än traditionella former. En behöver inte förstå i detalj vad en rhizom är, utan det räcker med att förstå sammanhanget. Om författaren är bra på författande så följer en beskrivning av vad exakt det här märkliga rhizomfenomenet är för något, och om du kommit förbi ordoförståelsen så kommer du in på den rätt fort.
Låt oss ta en mening till. "Den diskursiva praxis som föreligger är oförenlig med rådande rättsnormer."
Lite svårare, men fortfarande begripligt. Använd bara din förståelse för meningsuppbyggnad och utgå från den. "Den [någonting] som föreligger är oförenlig med [rådande rättsnormer]. Det ena är med andra ord oförenligt med det andra. Om du förstår detta så blir det lätt som en pannkaka att lista ut vad det handlar om - slå bara upp orden, och meningen med meningen skriver sig själv.
Svåra ord är inte svåra; det svåra är att komma förbi sitt dåliga självförtroende kring dem.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Jag håller inte med. Även om rhizomatiska är ett svårt ord så gör det inte meningen lätt. Man ska inte knepa till sig. Ett rhizomatiskt hjälparbete är mer effektivt än ett traditionellt.
ReplyDeleteOch om man nu kan säga, så kan vi inte göra på grund av normer, varför säger man inte så?
Jag tror inte det handlar om dåligt självförtroende utan om bristande kommunikation. Är det inte eftersträvansvärt att uttrycka sig så enkelt som möjligt så att så många som möjligt förstår?
Alexander: Det är väl en balansgång mellan att uttryca sig så enkelt som möjligt, så att alla kan förstå, och att ändå försöka se till att själva budskapet inte går förlorat. Och sedan vill man ofta använda ett personligt uttryckssätt också, då händer det att det kan bli lite svårläst ibland.
ReplyDeleteSen tycker i och för sig jag också att man möjligen skulle kunna försöka att hålla sig borta från formuleringar som doftar alltför mycket som byråkratiska. ^_^
Alexander: jag tror gott om folk. Jag tror att de kan hänga med i ett resonemang även om en mening är lite mer tillkrånglad än den tradtionella formen "subjekt predikat ackusativ". Och även om de skulle tycka en viss mening vara outhärdligt svår, så framgår det en vill säga ändå av resten av texten om en är duktig på det häringa kommunicerandet. ;)
ReplyDeleteElsa: vi gingo till sjöss och sam under den fallande solens strålar, varpå riksfiskalen ackomoderade räkenskapen å vår vägnad.
Eller, ehm, ja. ;)
Meh, var ju "föreligger" jag inte förstod i den där meningen. Förresten tycker jag att båda meningarna var läsa-långsamt-meningar. De måste läsas långsamt, annars missas något. På Internet läser de flesta fort. Jag gör det, jag har en stressinställning på nätet.
ReplyDeleteGRAGH jag har velat skriva om språk jättelänge men jag tänkte ta ett exempel på en bok och jag vet inte var jag har den boken :(
från en bok*
ReplyDelete