Bloggmat

Back in the olden days när Tankefel var på engelska och jag satt på modemlina så brukade jag skriva mina inlägg offline. Modemuppkoppling på den tiden var, för att tala nördspråk, överlöjligt bloody dyrt, så att sitta och vrida och vända på formuleringarna för att snitsa till dem ordentligt så att alla enskilda delar passar in i helheten på ett fraktalt vis - var ekonomiskt vansinne. När jag så var klar med inlägget så brukade jag lägga det i ett .txt-dokument och lägga det väl synligt på skrivbordet så att jag kom ihåg det tills nästa gång jag gick online.

Goda tider. Jag minns att jag brukade kalla inlägget "bloggmat", vilket inte är helt missvisande. Gamla journalister brukade beskriva tryckpressen som ett konstant hungrigt monster som bara kunde matas med text, men som aldrig blev mätt; metaforen är inte helt omöjlig att bära över till bloggvärlden. Men i stället för att se bloggarna som monster så tycker jag vi ser dem som mat - eller, rättare sagt, maträtter.

Emmas bloggsak är till exempel väldigt lik en falafelrulle. Den plockar ihop ett stort antal element som är goda var för sig och blandar ihop allt i en mycket god och väl sammansatt enhet. Som är nyttig, dessutom!

Copyriot påminner mest om en lasagne. Inläggen tar ofta lång tid att läsa, måste njutas långsamt och är extremt närande för tanken - vilket är en beskrivning som alla ni som någonsin försökt göra en lasagne hemma vet innehåller vissa ofrånkomliga paralleller.

Livbåten är enligt egen utsago en rejäl ungersk gulasch, vilket onekligen är mer sant än inte. En blir onekligen oerhört mätt efter att ha tagit sig igenom ett helt inlägg, även om en kanske inte borde fråga sig exakt vad den där mystiska men rejäla klumpen är gjord av.

Mitt rosa liv är lik en pannkaka, i och med att den tar enkla beståndsdelar och förvandlar dem till en genialisk blandning. Det är svårt att komma på att en sådan blandning kan göras, men den är närmast självklar efteråt - och god!

Vissa säger att livet är som en chokladask, men jag skulle nog säga att Blogge är större än livet i det här avseendet. Det går liksom inte att förutsäga vad nästa inlägg kommer att handla om, även om den generella tendensen är given på förhand. Precis som att ta en random bit ur en pralinsamling.

Andreas bloggsak är som den där tikka masaalan vi fick i gymnasiet. Den var episkt god, men vi fick den ungefär en gång varannan månad, så det gäller att njuta av tillfällena de serveras. -

Jag skulle kunna pågå både en och femton bloggar till, men jag börjar bli hungrig, så det är nog bäst att jag släpar mig ut i köket och börjar laga mat. Men innan jag går vill jag bara fråga - vilken maträtt är din blogg? Vilken bloggmat serverar du världen?

Och får jag smaka?