Riksdagen väntar, men det gör inte vi

Riksdagslistorna är som bekant klara och färdigställda, och det är snart dags att börja valkampanja på riktigt. Kanske inte just den här veckan, med allt jobb omställningen till den nya terminen innebär, men i en framtid som ligger inom vad vi rimligtvis kan inkludera i begreppet "inom kort". Det är med andra ord dags att börja med förberedelserna.

Now, riksdagsvalet skiljer sig från valet till europaparlamentet på flera sätt. Konkurrensen om utrymme och uppmärksamhet kommer att vara långt mycket tuffare den här gången, volymen från våra konkurrenter kommer att vara påtagligt högre och de retoriska fulknepen mot oss desto fulare. Detta ingår. Detta måste vi vara beredda på.

Denna skillnad innebär att vi inte kan stänga in oss i vår lilla bubbla av ömsesidigt länkande bloggar. Bloggsverige är, sitt inflytande till trots, inte särskilt stort, och även om det finns en till synes oöverskådlig mängd bloggar där ute så finns det en ännu större och ännu oöverskådligare mängd människor där ute som aldrig läst en blogg, som inte använder internet som en självklar del av sin vardag och som på det stora hela lever sina liv offline. Det är denna stora och oöverskådliga samling människor vi måste nå, och det är dessa vi har att valarbeta med.

Detta innebär två saker. Det ena är att vi måste översätta vår förståelse för de medborgerliga rättigheternas oumbärlighet till ett sådant språk att vi kan bli förstådda även av folk som inte intuitivt förstår varför konstant övervakning av vår elektroniska kommunikation är av ondo; det andra är att vi aktivt måste bege oss ut i verkligheten och leta upp dessa människor, så att vi på ett sakligt och nyanserat sätt kan förklara för dem vad vi tycker och tänker. Vi måste göra vårt politiska tänkande relevant och intressant för vanliga människor, och vi måste ut i den vanliga vardagen för att kunna göra detta.

Det är dock inte riktigt dags att sparka igång den stora trumman än. Det finns fortfarande tid kvar att förbereda sig på, och det bästa sättet att använda denna tid på är att lära känna sina lokala pirater och göra AFK-saker med dem. Etablera Piratpartiet som en närvaro även utanför bloggosfären.

Det viktiga är inte vad ni gör, utan att ni gör. Vad ni än gör så lär ni känna varandra, blir säkrare i varandras sällskap, får en större förståelse för varandra och får lättare att planera in saker i framtiden. Det blir, dessutom, lättare att inkludera nya människor i processen - det är bara att ta med dem på nästa pirataktivitet, och vips så är de med i ett piratsammanhang. Om vi ska nå ut till den vanliga vardagen så måste vi också finnas i den, och steg ett är att inkludera andra pirater i sin egen vardag.

Så - leta upp pirater i din närhet och prata med dem. Ta en fika. Ta ett initiativ. Gör vardagen intressant på ett piratigt vis.

Riksdagen väntar, men det gör inte vi.