Retorik inför valet

Om mindre än tre månader är det val till EU-parlamentet. Vi Piratpartister har den dubbla utmaningen att övertyga folk om att valet faktiskt finns och faktiskt händer, OCH att de borde rösta på Piratpartiet i detta val. De random människor jag talat med om valet har varit helt ovetandes om att det är val till EU-parlamentet, vilket gör uppgiften att övertyga dem om att rösta på just oss lite svårare.

Idealet vore om vi alla kunde sätta oss in i hur EU:s beslutsordning går (Kommissionen föreslår lagar, som sedan måste godkännas av både Parlamentet och Ministerrådet osv), och sedan på ett pedagogiskt vis förklara den och valets betydelse i detta för eventuella åhörare. Mindre idealiskt så går det att komma undan med att säga att parlamentet är en del av den beslutsfattande delen av EU:s organisation, vilket förvisso är sant men inte lika stärkande för ens ethos - ens retoriska image - som att kunna redogöra för exakt vad det är vi röstar om och vad vi förväntar oss av våra invalda. Och, i förlängningen, varför våra kandidater är bättre än, säg, Junilistans eller Moderaternas.

För de av oss som inte kommer ut särskilt ofta - eller bara umgås med folk som tillhör andra partier (som därför redan från början är oemottagliga för våra övertalningsförsök) - så är övertalning via blogg också ett alternativ. Att länka till folk som säger bra saker och som vi håller med om i diverse sakfrågor är en bra början, men om vi vill att folk ska följa länkarna så krävs det mer än en generell uppmaning att ta sig dit. Länkar är i sig själva goda och ett uttryck för kärlek, men om en verkligen vill förmedla intrycket av att någon har skrivit någonting Bra och Läsvärt så krävs det lite, ah, mer. Att säga att en håller med någon är en början, men om en gör det utförligt och med många ord och ger anledningar varför så blir effekten större än med ett simpelt 'jag håller med x.'

När en vill framhäva en texts goda sidor och läsvärdhet så är det en fördel att ha satt sig in någorlunda i sakfrågan, så att en kan sammanfatta dess huvudtes. Därefter gäller det att ta fast vid och framhäva sex olika egenskaper hos den:

Klarhet, rimlighet, möjlighet, konsekvens, lämplighet och fördelaktighet.

Om en kan säga att en text, en tes eller ett uttalande är klart och tydligt, är rimligt och klokt, är möjligt och genomförbart, är konsekvent och genomarbetat, är lämpligt och passande och - inte minst - är fördelaktigt och nyttigt för alla (eller de flesta) inblandade - då kan en också vara närmast övertygad om att folk kommer att ta sig tid att läsa den. Om en text har alla dessa egenskaper - då kan den inte vara annat än bra, eller hur?

Om en råkar snubbla över en text som en företrädare för ett annat parti har skrivit och en känner ett starkt behov av att såga den, så gäller samma sak fast tvärtom: framhåll att texten är oklar och dunkel, baserar sig på eller föreslår en orimlighet, att dess förslag är omöjliga att genomföra i praktiken, att den säger emot sig själv, att den dessutom är olämplig i den rådande situationen och att den dessutom, om den ändå skulle tas på allvar, bara leder till nytta för ett fåtal och onytta för oss andra. Om en kan säga allt det här om något - hur bra kan det då vara?

Now, de flesta texter som är relevanta att läsa är för det mesta någonstans i mitten. Inte helt perfekta, men inte helt utan meriter heller. Vanligtvis räcker det med att ta med ett fåtal av dessa aspekter, men om en vill vara utförlig så kan en ta med alla. Annars räcker det med att påpeka de starkaste/svagaste sidorna. Om en vill ge tummen upp så får en vara kreativ i positiva ordalag (överdriva en aning), och om en vill dissa så får en vara kreativ i negativ riktning. Om en har turen att vilja framhäva en välskriven text så är det bara att vara ärlig; om en har oturen att ha en motståndare som skriver som en gud (damn att hamna i ett läge med smarta motståndare!) så får en ta till fuskargument - argument som inga äro.


Det vikigaste är dock att alltid, vad saken än gäller, hålla god ton och respektera sina med- och motståndare. När en håller med någon så är det vanligtvis okej att säga att denne som person är bra, men det är sällan okej att säga att någon som person är dålig. Att texten är som den är kan förändras med en omredigering, men folks självförtroende fixas inte lika lätt, och det är fruktansvärt dålig stil att vara en sådan som förintar någons självkänsla. En behöver inte vara bästa vän med sina meningsmotståndare, men en behöver inte förklara öppet krig heller. Sänk med måtta, med andra ord.

Christer Engström - vårt första namn på valsedeln - avslutar konsekvent alla sina inlägg med att påminna om att Piratpartiet ställer upp i EU-valet och i riksdagsvalet. Det är ett retoriskt grepp som går tillbaka till Cato, en romare som avslutade alla sina tal på samma sätt. Det är en tydlig signal om att hen har koll på det retoriska, och det är oerhört passande att hen börjat med det så pass tidigt. Det visar på att vi vet vad vi gör, är väl förberedda på vad som komma skall och på att vi har all möjlighet att komma in som ett av de största partierna när rösterna väl har räknats. We can do this! Go team!

Mindre än tre månader kvar. Det är bara att plocka fram våra retoriska superskills och skrida till verket. Vamos!