Monday, March 23, 2009

Medborgarskap

När jag läste sociologi för tid sedan fick vi läsa om medborgarskapsbegreppet. Det är inte så enkelt och okomplicerat som en till en början kanske kan tro. Det är inte så att alla människor som bor i ett visst geografiskt område per automatik är medborgare, vilket Bauman visade. Det är inte heller så att alla medborgare är fullvärdiga medborgare, vilket Marshall visade genom att påvisa att det krävs tre olika former av inklusion för att bli en full medborgare.

Bauman kopplar samman tanken om medborgarskap med den generella kategorisering av världen vi dagligen gör. Medborgare är människor av och i vår närhet, sådana som oss, sådana som vi. Icke-medborgare är människor långt bort, sådana som inte är som vi och som har konstiga seder och bruk. Medborgare är vi, icke-medborgare är de.

En av de viktigaste aspekterna av den vi-gemenskap som medborgarskapet innebär är att det är medfött. Det går inte att bli en av oss. Vi är vi för att vi är vi, och vi är vi för att vi alltid har varit vi. Vi har alltid varit de vi är, och vi är det för att vi alltid har varit det. Om någon försöker bli en del av Vi så kommer de att misslyckas, för de kommer utifrån, från någon annan stans, något De någonstans. Medborgarskapet är så grundläggande att det inte kan förvärvas. Det är antingen redan från början, eller inte alls.

Som alltid när Bauman skriver så går hen in i viss detalj för att beskriva hur den här kategoriseringen går till, för att sedan påvisa att den inte fungerar på grund av ett antal faktorer, som hen sedan fortsätter med att beskriva i lika ingående detalj.

Tanken att medborgargemenskapen är en ointaglig gemenskap en bara kan födas in i punkteras - för att ta det största exemplet - av att folk faktiskt byter nationalitet, byter medborgarskap och flyttar på sig rent generellt. Inte bara genom migration, utan genom assimilation och - förvisso - erövring. När en stat erövrar ett område från en annan stat så får invånarna i området per automatik medborgarskap i den erövrande staten, vilket ställer till det något oerhört för vi-gemenskapens fundament. Vi är vi, men de är också vi, men de är inte vi, men de är vi, för vi har gjort de till vi, men de är inte vi. - Det blir en aning neurotiskt, och efter hand går det inte längre att hålla den här tanken i huvudet utan att bli akut sjuk.

Ett medborgarskap som grundar sig på ett sådant resonemang blir med andra ord ohållbart i längden. En medborgare är ju ändå samma sak som en medborgare, som i sin tur är identisk med en medborgare. Vi behöver därmed ett annat sätt att se på saken, In kommer Marshall, och hens medborgarskapsbegrepp. Det består av tre delar: civilt medborgarskap, politiskt medborgarskap och socialt medborgarskap.

Det som skiljer medborgare från icke-medborgare är att medborgare har rätt att delta i det lokala livet, medan icke-medborgare inte har det. Det civila medborgarskapet är rätten att delta i den lokala juridiska och ekonomiska processen - att sluta lagligt giltiga avtal, bilda företag, köpa och sälja saker, förvalta sin egen egendom, habeas corpus och, inte minst, att kunna gå till domstol för att värna om sina rättigheter om och när dessa blir kränkta.

För att bli politisk medborgare måste en ha tillgång till, en röst i och intresse för den lokala politiska processen. Marshall är stenhård på att bara demokratier ger sina invånare politiskt medborgarskap: bara i demokratier har medborgare rätten att bilda partier, diskutera och ifrågasätta de ledandes beslut, samt vissheten att, om de styrande skulle visa sig inkompetenta, det finns reglerade och lagliga sätt att avsätta dem. Bara i demokratier är medborgarna politiska medborgare; överallt annars är de bara invånare, utsatta för men inte delaktiga i statens aktiviteter.

Det sociala medborgarskapet går närmast att översätta med ordet 'välfärd'. En är garanterad en viss mininivå på saker och ting, så som inkomst och levnadsförhållanden, och kan - i akt av ens civila och politiska medborgarskap - använda sina medborgerliga fri- och rättigheter för att få detta existensminimum tillfredsställt.

En människa är inte en fullvärdig medborgare förrän alla dessa tre former av medborgarskap är uppfyllda. Det går bara att vara en medborgare i en demokrati; övriga platser har invånare.

Se dig nu omkring med dessa tankar i bakhuvudet. Uppfyller din omgivning dessa krav? Har dina medmänniskor dessa medborgerliga rättigheter? Är dina medmänniskor civila, politiska och sociala medborgare, eller är de bara invånare? Om de är fullvärdiga medborgare, så är du lyckligt lottad och bor på en demokratisk plats. Om inte, så har du nu en grund att utgå ifrån om du vill stärka demokratin i ditt lokala område. Varhelst de civila, politiska eller sociala rättigheterna inte är vad de borde vara, finns möjlighet att idka demokratifrämjande arbete.

Vilket parti du nu än råkar tillhöra.

Jag må vara en del av Piratpartiet, men jag visionerar ändå om ett fullt medborgarskap för alla medmänniskor. Även och särskilt åt de eventuella invånare vi råkar ha. -

1 comment:

  1. Oerhört intressant och jag håller med. Det är väldigt bra att ha det här i grunden när man talar om medborgarrrätt. Det blir annars lite diffust som begrepp.

    ReplyDelete