Sunday, March 15, 2009

Utbildning, förtydligande

Aaron är en fruktansvärt värdefull läsare att ha. Ni vet. Den sortens läsare som inte tvekar ett ögonblick att påpeka att en passage är lite för bombastisk, lite för obegriplig, lite för jobbig eller bara lite för lång. Som inte räds att peka ut bristerna hos ens text och göra en akut medveten om dem. Det är inte alltid sådana saker en vill höra, men det är sådant som i längden gör en till en bättre skrivställare. Keep it up, old chap! Med din hjälp är jag ett steg närmare att - som min idol Jeff säger - 'remove the suck'.

För tid sedan skrev jag ett inlägg om utbildning. Inte vilken utbildning som helst, utan den som tar plats vid universitet och högskolor. Jag hade den dubbla ambitionen att lägga mina kort på bordet och att uppmana folk att läsa någonting i höst. Det hade den olyckliga konsekvensen att jag framstod som en aning, ehum, skrytsam. Vilket ju förstås inte var meningen.

Vad jag egentligen ville säga var att jag läst ett visst antal ämnen, och att jag därmed är färgad och påverkad av den idéhistoriska tradition som dessa ingår i. Det gör mig inte till någon slags övermänniska, eller ens till en smartare eller bättre människa, men det är ändå bra att känna till var jag kommer ifrån. På samma sätt som det är bra att känna till ifall någon kommer från Göteborg eller Stockholm; med göteborgare går det att få omedelbara pluspoäng genom att gnälla på Västtragik, och med stockholmare går det att bonda genom att gnälla på SL. Det ger en viss vink om vad jag känner till och vad jag inte känner till, vad jag kommer att ta upp och vad jag inte kommer att ta upp, med andra ord.

Jag vill härmed lägga korten på bordet. Det är vad en pokerexpert kallar en blandad hand. Jag har, för att fortsätta metaforen, klöver två, ruter fem, spader sju, hjärter tio och klöver kung. Det är förvisso många kort, men sammantagna är de, ah, inte helt imponerande. Mina ämnen är sju till antalet, och jag vill här ta mig tid att klargöra exakt vilket sammanhang de placerar mig i.

Det första ämnet är litteraturvetenskap, vilket också är huvudämnet för mitt program. Jag hade förmodligen varit på väg att bli klar med min C- eller D-uppsats i ämnet, om det inte vore så att jag konsekvent misslyckas med att få godkänt på en av tentorna i A-kursen. Inte bara en, inte bara två utan snarare fem gånger. Min termin som litteraturvetare har dock gett mig vissa insikter och åsikter om hur en text ser ut, och - än viktigare - ett visst avstånd till ordet och texten. (Många av de märkliga ordvändningar jag använder kommer därifrån. Jag vet precis hur märkliga de ser ut, och använder dem just därför.) Det var förvisso min första termin på universitetet, och jag var ung och dum på den tiden, men jag tvekar inte med att påstå att det var min viktigaste termin.

Det andra ämnet är sociologi, vilket ni kanske eller kanske inte har märkt av. Jag tjuvstartade med sociologin redan på gymnasiet, vilket gjorde att jag hade en väldigt lätt tid när jag läste det. Det är lättare att läsa en bok för andra gången, eftersom en då minns vad som hände från förra gången, och många gånger hade jag bokstavligen läst kursböckerna redan innan kursen började. Därav går det att dra slutsatsen att jag är väldigt präglad av sociologins tänkande och synsätt, någonting som Livsagnostiker påpekat och irriterat sig på ett antal (otal) gånger.

(Om några veckor börjar jag även läsa religionssociologi, vilket är nästan men inte riktigt samma sak som 'vanlig' sociologi. Det tar fastare på vissa principer än sin ospecialiserade variant, och är mer inriktat på de överindividuella krafter som styr vår subjektivitet snarare än på överindividuella krafter som formar vår mer objektiva miljö.)

Det tredje ämnet är juridik. Jag har viss, grundläggande, rudimentär 'kan se konturerna av en helhet men är inte riktigt någon expert på området'-förståelse för ämnet. Det är därifån jag fick den tankekedja som fick mig att kasta mig in i piratismen - föreläsningarna om rättssäkerhet, rättsstaten och rättvisans idé hade mer inverkan på det än vad fildelningen eller piratebajen någonsin hade. Mitt intresse och min optimism för EU kommer också därifrån - de juridiska principer som EU bygger på är i grunden sunda, även om de inte alltid utövas i enlighet med den anda de är skrivna i.

(Disclaimer: om du har några frågor av juridisk natur, vänd dig då till någon som kan mer på området än jag. Det är till allas fördel.)

Det fjärde ämnet är pedagogik. Min termin som pedagog var i stort sett en meditation över vadi och vari kunskap består, som i viss mån pågår än idag. Kunskap är inte någonting som finns hos någon och som med möda och ansträngning kan överföras till andra människor, utan någonting som varje människa måste skapa för sig själv, i sin egen takt och på egna villkor. Det är inte en utopisk vision om den perfekta skolan, utan det är så kunskapsbildning går till. Utan pardon. En måste därför ge människor en rimlig chans att lära sig, snarare än ensidigt bestraffa och fördöma de som inte gör det. Vilket, som ni förstår, är mer av en människosyn än en kunskapsteoretisk abstraktion.

(Eventuellt kommer jag att läsa någon eller några terminer till i ämnet - det är sannolikt, men ingenting är skrivet i adamantin än.)

Samtidigt med detta läste jag kulturgeografi, vilket öppnade mina ögon för att allting hänger ihop och är sammankopplat. Inte bara via infrastruktur och geografisk närhet, utan även via mer eller mindre komplicerade ekonomiska samband och distributionskedjor, och att även små förändringar i en del av samhällets geografi kan få stora förändringar i andra delar av det. Huruvida ett företag förlägger en fabrik i en ort eller en annan kanske inte spelar så stor roll för företaget, men för orten spelar det viss roll. Fabriken skapar jobb i området, vilket betyder att fler människor flyttar dit, vilket betyder att det skapas ÄNNU fler jobb i området, vilket - osv. Ur detta följer att jag har ett visst intresse för lokal historia och de faktorer som format ett visst geografiskt område till vad det är idag.

Det sjätte ämnet är konstvetenskap. Ett inte helt centralt ämne för min del, men det finns ändå där. Det ger mig en något skev och/eller nyanserad bild av konsten. I frågan om Konstfackselevernas senaste 'verk' - psykfallet och tunnelbanevagnen - har jag viss förståelse för vad de vill säga, men tycker fortfarande att konstnärerna ska stå till svars för sina handlingar. Samtidigt som det de gjorde var fel, så är deras konstverk fortfarande legitim konst som kan diskuteras, debatteras och analyseras. Handlingen i sig var fel, men nu när den ändå är gjord så är det lika bra att ta del av konstverket. Sådan är min inställning, och det är inte svårt att se var den kommer ifrån.

Det sjunde och sista ämnet är retorik - detta ämne som (tillsammans med en viss idémässig stagnation borta på Tankefel) fick mig att sparka igång den här bloggen. Ni har säkert märkt att jag använder mig av vissa stilfigurer (vissa oftare än andra), vilket är ett mer eller mindre medvetet anpassande till den retoriska konsten från min sida. Det är för övrigt också det ämne som jag läser just nu, så det är lite för tidigt att säga vad dess effekt är. Att den finns där är omöjligt att förneka, dock. Inte minst i det att Andreas också läser retorik just nu, och att vi kastar retoriska internskämt till varandra borta på ansiktsboken.

I höst är tanken att jag ska läsa ännu mer retorik, samt filosofi. Jag vill inte sia om hur det kommer att forma mig, men jag anar att det kommer att göra det, på något vis. Åt något håll. Om någon känner för att läsa med mig här i Öret så är det bara att haka på. Filosofikursen har platsgaranti, så om du är behörig så kommer du garanterat in. Du kan inte misslyckas. Såvida de inte ställer in kursen. Igen.

Så. Det är därifrån jag härstämmer. Därifrån kommer jag. Detta är min plats i den mentala geografin. Det är dessa idétraditioner jag är nedsänkt i, på gott och ont. Det är som synes väldigt många kort, men de formar inte någon särskilt användbar hand. Jag är inte direkt specialiserad på någonting, och har inga titlar eller examina att visa upp. Vissa kurser klarade jag av, andra inte. Vissa ämnen kommer jag att fortsätta läsa, andra inte. (I arbetsmarknadssyfte är min utbildning ganska värdelös. Egentligen. Tro det eller ej.)

Om det här framstår som skrytsamt så har jag misslyckats. Rakt av. Det finns inga ursäkter. Det finns dock inte heller någon anledning att ursäkta mig för att jag har läst allt detta. Det är varken positivt eller negativt. Det är, och det är inte mer med det. Om du läser samma kurser som jag så uppnår vi samma effekt, och om jag läser samma kurser som du så uppnår vi också samma effekt. Kan jag kan du.

En sak jag misslyckades med i den förra posten - förutom skrytsamheten - var tajmingen. Jag påpekade att sista anmälningsdagen till universitetet är den femtonde april. Jag glömde dock att nämna att den första anmälningsdagen är den sextonde mars. Dvs i morgon. Ehm.

Orka vara i fas med samtiden...

5 comments:

  1. Jag vill också läsa pedagogik. Och praktisk filosofi. Problemet är bara att jag inte kommer ha någon som helst praktisk nytta av att läsa dessa ämnen..

    ReplyDelete
  2. De kanske inte är direkt praktiska, men de kommer onekligen att hjälpa till att omdefiniera din praxis. För att ordleka lite. ;)

    ReplyDelete
  3. Uppfattade det inte skrytsamt. Dock informativt och välskrivet.

    Tack för länken till "stilfigur"! Med min klena bildningsgrad (ur ett strikt akademiskt [varför blir jag alltid sugen på macadamianötter när jag använder det ordet?] perspektiv) visste jag inte att det fanns ett namn på sådant jag omedvetet ofta nyttjar.

    ReplyDelete
  4. En stor det av retorikens charm är att den medvetandegör ens språkbruk. Även om stilfigurerna är en integrerad del av ens repertoar så blir de desto effektivare när vet vad en gör.

    Efter valet ska jag sparka igång en piratretorikklubb. Hänga på? ;)

    ReplyDelete