Utbildning

Har ni någonsin tjuvlyssnat på ett samtal där de använt ord ni inte förstår och refererar till platser och händelser ni inte sett respektive varit med om? Orden flödar och diskussionen fortsätter, oavsett om du hänger med eller inte, vilket är båda irriterande och uppfriskande samtidigt: irriterande, eftersom ingen stannar upp för att förklara; uppfriskande, eftersom det inte stannas upp för att förklaras.

Beroende på hur långt bort från det vardagliga diskussionen ligger blir tjuvlyssnarerfarenheten olika. Om du lyssnar på ett ordflöde som ligger väldigt nära det du använder i din vardag, om saker du kan väl, så har du inga problem att följa det som sägs. Om det är folk som pratar om människor du inte känner och om händelser du inte var med om så kan du ändå, på två ungefär, följa de stora dragen i det som sägs. Värre blir det dock om de börjar använda svåra ord ibland. Värst är det om de börjar deliberera om rådande praxis i det kontemporära diskursiva klimatet utifrån ett neo-Habermasianskt perspektiv, inkorporerandes Frasers bifokalitetstanke och den postmoderna paradoxens förändring av den generativa grammatiken. I det första fallet skulle det inte vara några problem att droppa in i diskussionen och göra ett eget inlägg; i det sista fallet är det närmast obegripligt att det ens finns någon slags sammanhang i detta afatiska flöde av ljud.

Utbildning på universitetsnivå består i att låta dig tjuvlyssna på folk som talar på det svåra och invecklade viset. Bildligt talat. Skillnaden mellan att tjuvlyssna på universitetet och på att tjuvlyssna i verkligheten är att universitetet samtidigt ger dig anvisningar för hur en kan ta reda på vad en behöver veta för att förstå det som sägs, medan verklighetens samtal är över och förbi den sekund de passerar. Att gå på universitetet är att tjuvlyssna på många och långa samtal om saker och ting långt borta, utrustad med karta, ordbok och kronologisk förteckning av saker som hänt. En inte bara vidgar sitt ordförråd - en får också kunskap om de platser och händelser som refereras till.

Utbildning är, än mer, en alldeles utmärkt ursäkt för att läsa alla de där användbara böckerna. (Ni vet. De där stora, tjocka och tråkiga böckerna som en går förbi på vägen till fantasy-hyllan.) Inte bara en ursäkt till sin omgivning, utan även till sig själv. Omgivningen tål oftast inte att en läser tung litteratur på egen hand, men väl som en del av en utbildning. (Eget intresse är inte en giltig motivering nog i sig självt, av obskyr anledning.). Även en själv behöver lite då och då en extra bit uppmuntran i läsandet - och då kan det sociala sammanhang som är det akademiska tjuvlyssnandet utgöra en funktionell spark i baken. De kanske inte är helt roliga att läsa just där och då, men om en vill kunna förstå vad en tjuvlyssnar på, så är det bara att kämpa vidare. De flesta böcker är egentligen rätt sega, men när en väl har läst dem så inser en att en är glad över att ha gjort det, eftersom nu vet vad alla de där akademikermänniskorna talar om.

Vad utbildning är mest av allt dock är ett tillfälle och en möjlighet att sätta sig ner och faktiskt fundera över vad världen består av och hur den fungerar. Att gå till roten med någonting, att sätta sig in i systemet, att ta till sig aspekterna och nyanserna; att stanna upp och lukta på blommorna och verkligen ta in doften av dem. Under ingen tid av ens liv tänker en så mycket som när en är student - under ingen annan tid uppmanas en att tänka mer.

Folk frågar ibland vad jag har läst. Jag brukar svara att jag har tjuvlyssnat på litteraturvetare, sociologer, jurister, pedagoger, kulturgeografer, konstvetare och retoriker. Jag har, med andra ord, en så kallad bred bildning, eller en generell kompetens. Vilket retar en del, eftersom jag läst i tre år utan att bli någonting (förutom äldre). Jag blir klokare och klokare på världen, men retar samtidigt upp den genom att inte Göra Rätt för mig genom att Bli någonting eller skaffa mig ett Arbete. -

Now, jag har den oerhört klassbundna tron att alla kan och vill spendera något år eller tre på universitetet och bara läsa saker i största allmänhet, på rent intresse; jag har, på sistone, lärt mig på ett intellektuellt plan att det inte är så, men det känns fortfarande så, emotionellt. Det borde vara så.


I höst kommer jag att lägga ännu ett namn till listan över grupper jag tjuvlyssnat på: filosofer. Det blir ett parallelläsande (igen), med retoriken och filosofien sida vid sida. Det är förvisso svårt att läsa det ena utan att läsa det andra, i och med att bägge läger tjuvlyssnar på de diskussioner som pågår i det andra. - Massor av goda synergieffekter för min del, med andra ord.

Häng på, vetja! Sista anmälningsdagen till höstterminen är den femtonde april. Det är aldrig för sent att börja tjuvlyssna, och det är definitivt aldrig för sent att stanna upp och dofta på blommorna!

(Detta inlägg fortsätter även i ett förtydligande.)