Friday, January 29, 2010

Ideologisk tillhörighet

Ibland anspelar jag till olika tänkare eller ideologier i mina texter. Nu senast så gjorde jag både en och fem referenser till den gode Marx i en MKV-inlämning. Av den anledningen är jag numera kursens marxist. Vilket iofs är lite småmysigt, eftersom spontana utbrott av typen att "proletariatet måste samverka över nationsgränserna för sin egen frigörelse från den kapitalistiska överbyggnadens hegemoniska fängelse" är sort of kul att göra, men visst är det märkligt hur snabbt det gick för mig att få etiketten?

En sak som många gör är att missta kunskap inom ett område - eller, mer specifikt, om en ideologi - som ett aktivt ställningstagande för detta något. Det är nästan som att kunskap närmast övergått till att vara en ontologisk determinator - du vet någonting om något, alltså ÄR du detta något. Kopplingen är ögonblicklig, och innan en vet ordet av så är en närmast en inkarnation av en ideologi som ligger fruktansvärt långt bort från ens egen. I universitetsmiljö är detta inget problem. Det är bara bra att det utkristalliseras vissa positioner som de ömma studenterna kan relatera till i sitt studerande. (När jag läste pedagogik så "var" jag den meste postmodernist som någonsin skådats, bara för att exemplifiera vad det hela gick ut på. Det var förmodligen en pedagogisk välgärning.)

Utanför campusområdet är det dock något problematiskt, eftersom den ideologi en associeras med ofta definierar folks förhållande till ens person, och följaktligen även deras kommunikation med en själv. Tänk bara på hur du skulle lägga fram ett förslag till en fanatisk moderat, och jämför detta med hur du skulle lägga fram samma förslag för en hardcorekommunist. Visst finns det en viss skillnad där?

Som kommunikatör i det offentliga blir det därför viktigt att tänka på vilka uttryck och tanketraditioner en refererar till. Särskilt för oss pirater, som ju ännu inte blivit en självklar referenspunkt med våra egna ideologier och uttryckssätt. Vi definieras fortfarande utifrån principen ovan, så även den mest skämtsamma av referens till människans frigörelse eller den osynliga handens makt kan placera in oss i ett omedelbart ideologiskt fack. Utan pardon.

Vanligtvis brukar jag vara av förhoppningen att folk är smartare än så. Vanligtvis brukar jag tro gott om folk och att de har mer bakom pannbenen än vad behaviorismen påstår. Vanligtvis brukar jag till och med utgå från att folk är självsäkra, rationella och självständiga aktörer som tillsammans kan åstadkomma underverk om de bara samarbetar.

Men när det gäller att utmåla andra som ideologiska motståndare så finns det till synes ingen botten att luta sig mot. Ingen räknar till tio innan de skriker kommunist/liberal/kapiralist/sexist/rasist/fundamentalist/terorist/antikrist. Det finns inget som helst tålamod med meningsmotståndare, och meningsmotståndare blir du sekunden det visar sig att du vet någonting om nämnda motståndares sätt att se på världen.

Irriterande nog är världen mer komplicerat uppdelad och uppbyggd än så,. Tänk vad smidigt det vore om en blev kristen per automatik bara av att läsa bibeln. Eller marxist av att läsa Marx. Eller radikalfeminist av att läsa Butler. Eller litteraturvetare av att läsa Proust. Eller doktorand av att läsa Rasmus. Eller socialantropolog med ambition att återinföra gåvoekonomin av att läsa Magnihasa. Det skulle vara döden för oss med idéhistoriskt intresse, men det skulle också göra livet lättare för de renläriga.

Nu ska vi förstås inte låta renlärighet definiera någonting alls. Men det är ändå väl värt att tänka på vilka tankar och tänkare vi frammanar i vår diskurs - om inte annat så för att förstå varför folk reagerar som de gör på vissa inlägg. -

Flattr this

5 comments:

  1. Det är för mig sant att folk beter sig som du säger, alltså:
    "du vet någonting om något, alltså ÄR du detta något".

    Dock så vet jag inte om jag håller med dig längre när du pratar om vad som är rationellt eller inte (om jag förstår dig rätt). Jag har inte svårt att tänka mig att det ligger en ganska starkt statistiskt samband mellan att kunna mycket om något och att ha ett yrke eller åskådning som hänger ihop med kunskapen. De som kan mest om psykologi brukar vara psykologer, de som kan mest om statistik brukar vara statistiker, de som kan mest om klassisk liberalism brukar (väl?) vara de som i debattforum jiddrar om den eviga frågan om man kan frivilligt ingå slavavtal, et c. Däremot är det inte ett perfekt samband, vilket tyvärr skapar "problem/osäkerhet/vadmanvill", t ex i ditt fall. Dock tänker jag mig att man kan kalla det rationellt att göra den prediktionen, givet man inte vet något annat om personen som motsäger bilden (eller har rimlig möjlighet att skaffa bättre information direkt).

    Men, som du också säger, man bör tänka på vilken terminologi man använder och vilka signaler detta skickar (sedan vad man lägger för värdering i detta beteende att snabbt klassificera människor kan kanske man låta vara en separat och filosofisk fråga).

    ReplyDelete
  2. Jag säger inte (ämnar inte att säga) någontng om vad som är rationellt eller inte. Jag använder ordet en gång, och då som ett adjektiv för att beskriva min tro att folk har det, inte för att lägga någon slags betydelse i det.

    Andemeningen är att kritisera den faktionalism som råder, där det per definition är likvärdigt med att tillhöra en viss faktion om en vet vad deras värderingar går ut på. Vilket är vad stycket med alla exemplen vill påvisa absurditeten i.

    Tanken om att det finns ett samband mellan görande och vetande tog jag upp i en tidigare post, så om du känner för att spinna vidare på den tanken så finns det mer att läsa här:

    http://magnihasa.blogspot.com/2010/01/social-determinism-och-forandringens.html

    Cheers!

    ReplyDelete
  3. *like this*

    Men... radikalfeminist av att läsa Butler?

    ReplyDelete
  4. Blir inte folk det? Går det att ha en nyanserad förståelse av Butlers performativitetsteori utan att för den skull vara helt nerdränkt av feministisk ideologi? :O

    ReplyDelete
  5. Alltså, en kan ju bli en radikal feminist men inte radikalfeminist.

    ReplyDelete