Barnförbjudet fnitter

Jag nås, i all stillhet, av en nyhet om att en film blivit klassad som barnförbjuden på grund av att den innehåller vissa indikationer på att det här att röka gräs kan leda till att en blir lite fnittrig. Vilket iofs inte direkt är en nyhet, eftersom denna korrelation påvisats redan i den tidiga och ytterst objektiva filmen Reefer Madness, med all önskvärd tydlighet. Likväl är detta en ganska kufisk manöver, eftersom den på alla objektiva grunder är brutalt obegriplig. Det hjälper liksom inte det här med att hålla det egna anseendet i god dager, ni vet.

Hursomhelst så tänker jag nu ge er ett exempel på hur det, faktiskt, finns vissa me objektiva grunder att barnförbjuda någonting på med motiveringen att det innehåller fnitter. Here goes.

I en extremt storyrik mod till Civilization 4 finns det en karaktär vid namn Perpentach. Hen var en gång i tiden en klok och förståndig härskare, som styrde med klok och rättvis hand, och med viss hjälp av sina icke ringa kunskaper inom det magika. Efter ett långt och komplicerat skeende så förvreds dock hens sinna så till den grad att hen blev helt oförutsägbar i allt utom tre saker - att hens vilja var lag, och att hen talade i spontant framimproviserade dikter av det inte helt korta slaget. Vilket är något av ett bekymmer när det kommer till det här med rak och enkel kommunikation.

Den tredje saken var att hens vilja mer eller mindre alltid innehöll ett visst element av cirkuskonst. Inte den glada men ack så sexuellt laddade variant som vi kanske sett hos en föreställning given av ett förbipasserande cirkussällskap, utan de mer dramatiska, neurotiska och ångestfyllda momenten som vi vet finns där men som ignoreras ack så flitigt.

Det gick inte att förutsäga exakt vilken föreställning som krävdes för dagen, och den som misslyckades med att spela sin roll mötte inte helt sällan ett abrupt slut. Som ett resultat av detta var extrema färdigheter i improvisation, teaterkonst och andra scenerier av akut vikt att lära sig extremt fort av hovet - och, i förlängningen, av hela samhället som sådant. Ty Perpentach hade en förkärlek till att resa land och rike runt och se de föreställningar som stod till buds på plats och ort, och ve den som vågade ge konungen något annat än excellent show.

Efter viss tid lyckades en spion från ett av grannrikena hade lyckats belägra den ombytlige härskaren i hens säng, och resultatet av detta blev en inte helt planerad graviditet. Spioneriet och graviditeten uppdagades, och den rasande konungen deklamerade att barnet Keelyn skulle skonas, men spionen, ack, spionen, vid vägs ände hen snart befann sig -

För att sedan, när Keelyn väl var född, glömma bort det hela och ge sig ut på en av sina resor runt riket. De rådgivare som lämnades kvar i palatset visste inte riktigt vad som skulle göras med barnet, så de tog den kanske inte helt självklara beslutet att isolera henom i en ensamhet där enbart magiskt frammanade husdjur fanns till hands som sällskap. Dessa framkallades och förvisades med vissa regelbundenheter, men när barnet uppnått åldern av åtta år talade det med en mindre farlig demon, och uppmanade denne att stanna kvar för evigt. Denne svarade att, alas, den hade sina måsten att gå, men om hen försökte frammana den på egen hand så kanske den kunde stanna lite längre.

Sagt och gjort så började det åttaåriga barnet att frammana demon efter demon efter demon. Till sist frammanades en Balor i egen hög existens, och denne fick namnet Giggles. Keelyn och Giggles spatserade sedan i all godmodighet iväg till rådgivarnas kammare, där Kaelyn proklamerade att hen skulle ta över saker och ting från och med nu, med vissa undertoner kommandes från hens fnittriga vän, som avgav ett oroväckande avgrundsvrål.

Now, om filmen hade blivit barnförbjuden på grund av att storyn förmedlade den grundkänsla av institutionaliserad galenskap och åttaåringar som frammanar helvetesdemoner och namnger dem "fnitter" så hade jag förstått precis exakt varför den blivit det. Det är fullt möjligt att få mardrömmar bara av att tänka på det i all stillsamhet, och en hel film på samma tema kan bokstavligen ge psykologiska men för livet.

Det är i ljuset av detta vi ska se beslutet att barnförbjuda en film bara för att den innehåller en antydan om att en puff leder till fnittrighet. Det finns saker som är olämpligare för barn än sådant. Jag lovar.