Sd och det demokratiska samtalet

Det finns onekligen vissa begränsningar med sms som medium. Den allra största är förstås den att det inte får plats överdrivet många tecken i ett enskilt meddelande, och att det därför är svårt att förmedla de ofta komplicerade, komplexa och nyanserade tankegångar som uppfyller ens väsen för stunden. Hur många gånger har vi inte befunnit oss i ett ögonblick där vi velat kommunicera någonting till någon, men upptäckt att det inte riktigt framgår ordentligt, och att vi i stället behövt använda oss av både bokstavliga och metaforiska förkortningar?

Det tillhör därför detta mediums sociala kutym att vara förstående för att det som sägs med nödvändighet sägs med korthet. Att försöka anlägga en välvilligt tolkande inställning är det första en gör när ett nytt meddelande kommer in, och det ställs rent generellt lägre krav på stilistisk stringens på ett sms än på, säg, ett blogginlägg. Mediet i sig nödvändiggör vissa anpassningar från användarnas sida, och dessa anpassningar har sedermera tagit formen av social konvention. Som med så många andra nya teknologier.

Visst ligger det någonting tilltalande i tanken att välvillighet har blivit en social konvention?

Ändå kan jag inte, hur väl jag än lyckats ta till mig både sms-konsten och den hermeneutiska tolkningstraditionen, hitta någon välvillig tolkning av vad vår konkurrent Erik Almqvist (sd) nyligen sade om oss pirater. Vi må vara konkurrenter och ha olika åsikter om saker och ting, men det är bara en naturlig del av det demokratiska samtalet. De kör sin linje, vi kör vår - och sedan kör väljarna sin. Utan pardon.

Nu är förstås den springande punkten - vad sade denne Almqvist? Well, läs och begrunda:

Piratpartisterna har ju visat sig ha företrädare med pedofila böjelser så jag förstår att detta kan vara en hjärtefråga för somliga.

Det finns vissa saker som hör till det demokratiska samtalet. Att säga att vi har fel är en sak - det ingår. Att säga att vi baserar vår ideologi på falska premisser och behöver sätta oss ner i våra kammare för att tänka igenom saker och ting är även det en sak - den ingår det med. Att säga att vi är ett enfrågeparti är förvisso inte helt sant, men det är även det någonting som ingår i demokratisk, civiliserad diskurs.

Men att kalla ett helt parti för pedofiler - det är en helt annan sak. Jag skulle tro att det finns en nära nog total enighet bland våra mer etablerade partier om att detta är att gå över någon slags gräns. Må vara att partierna ibland (tillfälligtvis) fylls av en oresonlig ovälvilja mot varandra, men de är ändå alltid - i alla lägen - resonliga mot varandra. Att inte göra det är bara barnsligt, och uppfattas även som så av väljarna.

Så därför tänker jag nu, i all välvilja, erbjuda eventuella läsande sverigedemokrater ett litet råd på vägen. Ett råd som dessutom, i sann piratanda, är lätt att dela med sig av, förslagsvis i ett sms:

Väx upp.

Om inte annat så för det demokratiska samtalets skull.