Mona Sahlin, urkundsförfalskning och baggy pants

Det finns vissa brott som är lite mer komplicerade än andra. Mord och stöld är relativt enkla former av brott, och det går ofta att dra en mycket klar linje mellan brott och offer. Lite värre är det dock med urkundsförfalskning - det går inte alltid att omedelbart dra slutsatsen att ett brott är begånget. Gärningen består vanligtvis av en underskrift på någon slags dokument, och för det mesta tenderar ens granskning av en underskrift att vara av typen att kontrollera att den finns där, följt av en eventuell kontroll om det är rätt namn. Generellt sett så tenderar underskriftens existens att vara bevis nog för dess legitimitet, vilket är den stora anledningen till att urkundsförfalskning fungerar.

Nyligen så har en skrivelse börjat sprida sig i maktens korridorer. Det är en skrivelse som sägs komma från Socialdemokraterna, och lite mer specifikt Mona Sahlin, och som handlar om privatekonomi. Now, jag tänker inte gå in på svensk inrikespolitisk historia, utan går raskt vidare med att konstatera att det varken är Socialdemokraterna eller Sahlin som författat denna skrivelse, och kanske inte ens känner till denna ännu. Vilket antyder att den som skrivit under med deras namn gjort det utan att för den skull bära dem.

Så här i dessa digitala tidevarv så finns det ett otal sätt att kommunicera mellan människor. De flesta av dessa sätt innehåller någon form av underskrift och autentisering - vanligtvis i form av att sändaren måste fylla i ett användarnamn och ett lösenord för att kunna använda mediet i fråga. Eftersom bara de som kan detta lösenord kan skicka meddelanden med det användarnamn som är kopplat till det, så är det faktum att ett meddelande kom från en viss källa underskrift och autentisering nog för att närmast garantera att meddelandet indeed kom från den källa det verkar komma från.

Inga konstigheter så här långt. Dock är människor en smula lata av sig, och tenderar att inte vilja logga in VARJE gång ett meddelande ska skickas. Oftast räcker det med att skriva in lösenordet i fråga en gång, för att sedan vara inloggad över längre tid. Detta är bekvämt, men det tillåter den något ohemula möjligheten att någon annan använder ens konto medan en gör någonting annat. Vilket du tillåter dessa andra att skriva saker i ens eget namn, vilket kan bli en smula pinsamt.

Vi i Piratpartiet har dock utvecklat vissa sociala traditioner för att komma förbi den här problematiken. Närhelst en oförsiktig pirat råkar glömma att logga ut när denne lämnar sin dator eller mobiltelefon obevakad så är fältet öppet för vem som helst att skriva "I have baggy pants!" i de konton som fortfarande råkar vara inloggade. Vilket är något av en överraskning när vederbörande kommer tillbaka och upptäcker att hen har skrivit saker om säckiga byxor.

Detta är en förbättring i jämförelse med den något oreglerade variant som resten av världen kör med, där vem som helst tydligen har socialt mandat att skriva vad som helst. Vi i Piratpartiet delar därför gärna med oss av denna tradition, och uppmanar även er från andra partier att ta till er denna - och helst även vidareutveckla den till nya och egna former.

Vi bjuder på detta. Det ligger ju som bekant både i vårt och i allmänhetens intresse att det offentliga samtalet lyfts upp till en respektabel nivå - från alla parters sida. Vi kanske inte alltid är överens om allt, men vår förhoppning är att vi åtminstone kan vara överens om att vara oeniga under värdiga former.

Säckiga byxor nonwithstanding.