Om censurerade kunde tala

Varje torsdag har vi i Ung Pirat Örebro ett piratfika där alla som är intresserade av politik, piratfrågor och generellt fikande kan droppa in och tala med livs levande pirater. Det finns fler pirater där ute än vad en kanske först anar, och diskussionerna blir vanligtvis både långa, inlevelsefulla och, indeed, en smula beroendeframkallande.

Dessa tillställningar skulle vara totalt förbjudna i ett diktatoriskt samhälle. Tänk er själva - regelbundna sammankomster där regimkritiska röster samlas för att utbyta tankar kring hur samhället ska kunna förändras. Det ryker av konspiratorisk anda och försök till störande av allmän ordning lång väg! Vi skulle vara tvungna att hålla våra möten i källare, i övergivna lokaler, i utkanten av saker och ting - och i konstant rädsla för att bli upptäckta.

Som tur är så lever vi än så länge i ett något så när demokratiskt samhälle, där mötes- och organisationsfrihet råder, och där det snarare ses som någonting positivt att ungdomar organiserar sig i samhällsintresserade grupperingar som syftar till att informera dem om hur samhället och världen fungerar. Där politiskt engagemang ses som en samhällsvinst snarare än som en samhällsfara.

Ett sådant samhälle kräver yttrande- och åsiktsfrihet, och detta kräver att staten aktivt avhåller sig från att censurera saker och ting. Utan pardon. Inga om, inga men, inga undantag, inga regler som medger dispens, inga förlåtanden ex post facto, inga kryphål, inga kringmanövrar - inget, zip, nada. Det här kanske låter extremt, men det är inte märkligare än att en god sorbet bara är god så länge ingen häller dieselolja på den.

Den ömme EU-kommissionären Malmström anser att denna inställning till demokrati är förkastlig. Hen anser att vi ska hälla dieselolja på vår samhälleliga sorbet för att hålla borta de bananflugor som dras till den, och sedan vara glada över att ha lyckats få bort dem på ett så effektivt och snyggt vis.

Problemet med den här metoden torde vara uppenbart. Det tycks dock som om väldigt många av våra medmänniskor - likt Malmström - fokuserat in sig på bananflugorna så till den grad att de med en tunnelvisionärs entusiasm proklamerar att bananflugorna är roten till allt ont som någonsin funnits, och att alla medel därmed är tillåtna i kampen mot dem. Kosta vad det kosta vill.

Jag har vid ett tidigare tillfälle sagt att jag är en smula konservativt sinnad, och att det är viktigare att se till att helheten fungerar på ett tillförlitligt sätt innan vi ger oss in på radikala experiment med nya former av statsförvaltning. Att dra iväg på överentusiastiska korståg mot vissa frågor borde inte få företräde för ett ansvarsfullt utredande av konsekvenser och försiktigt granskande av vad vissa förändringar kommer att föra med sig.

I det här fallet har vi som samhälle klarat oss fenomenalt utan införandet av censur på massiv skala - vilket de facto är vad Malmström föreslår att vi inför, hens engagemang i barnporrfrågan till trots. Att på ett så drastiskt och oförsiktigt vis gå från ett tillstånd av något så när fungerande demokrati till ett samhälle där varje yttrande vi gör på internet eventuellt kan komma att censureras utan vår insyn i saken är ett steg i fel riktning. Ett stort steg, no less!

Jag tycker ju trots allt om att kunna gå till ett piratfika varje vecka utan att för den skull bli betraktad till en misstänkt brottsling. Det är ju trots allt värt att kämpa för ett samhälle där politiskt engagemang ses som någonting positivt snarare än som någonting suspekt. Det finns ju, trots allt, vissa fördelar med att leva i en demokrati. -