Den största subventionen staten har gjort för drogmarknaden är förstås att totalförbjuda vissa droger. Detta leder dels till att producenterna dels inte behöver betala skatt på sina intäkter, vilket är en skattereduktion av guds nåde. Det leder också till att säljarna får väldigt mycket friare händer att sätta köparnas pris än vad de hade haft på öppnare marknader. Det finns inget rekommenderat pris att förhålla sig till, och det går inte heller att vända sig till domstol när säljaren sätter ockerpriser. Köparen har alltså bara att acceptera säljarens pris, hur orimligt detta än är. Sålunda tjänar illegaliseringen av droger till att öka vinstmarginalen och profiten som står att finna i att handla med dessa, utan att för den skull samtidigt göra någonting åt vare sig tillgång eller efterfrågan.
Ty efterfrågan finns. Och i och med att staten aktivt ser till att hålla försäljningspriserna på en hög nivå och skatterna på noll så finns det löjligt mycket pengar att tjäna för den som ser till att tillgång finns - och detta är mer än tillräckligt för att se till att den finns. Så - å ena sidan tillgång, å andra sidan efterfrågan. Mellan dessa tu så finns statens subventioneringspolitik.
Du behöver inte vara drogliberal för att förstå det här resonemanget. Du behöver inte ens gilla droger. Du kan tycka att de är djävulens straff till mänskligheten för alla synder vi begått sedan Eva uppmanade Adam att äta av äpplet, men om du går till biblioteket och letar upp Klas Eklunds eminenta lärobok Vår ekonomi så kommer den fortfarande att stödja analysen ovan. Det här har ingenting med moral, sedlighet, karaktärsstyrka eller någonting liknande att göra - detta är ren marknadsekonomi.
Så om du vill hämta högafflarna och facklorna och bränna mig på bål för hädelse eller för brott mot valfri drogfundamentalistisk dogma - fine. Men då deltar du inte i vare sig det rationella eller det moraliska samtalet. Det rationella samtalet bör syfta till skademinimering, och söka den lösning på problematiken som leder till en konstruktiv och upplyst hantering av droger. Det moraliska samtalet bör aktivt och högljutt ställa frågan - varför subventionerar staten heroin?
Låt samtalen börja. Om inte annat så för barnens skull. -

No comments:
Post a Comment