Några dagar senare

Det har gått ett tag sedan den infamösa uppmaningen om att göra #svpol till en egen planhalva, och jag måste tillstå att jag redan börjat se vissa förändringar. Förutom den rena ökningen i tempo och antalet engagerade personligheter, så har även någonting lite mer opåtagligt börjat sippra in från sidan. Någonting lite obehagligare än det trötta frustandet över de rena obegripligheter som kommer från de engagerade nykomlingarnas håll, och det än mer eftersom det kommer från folk jag känner.

Misstänksamhet.

Helt plötsligt blir de där spontana samtalen inte lika självklara längre. En blir osäker på vem som är vem och kommer varifrån. Är det en twitterpersonlighet som gillar att poppa in i ens liv helt random (twitter är fenomenalt för sådant, helt btw), eller en sån där person som egentligen bara är ute efter att diskutera varför mångkultur är det värsta som hänt sedan digerdödens insteg? Vad värre är så börjar en leta efter tecken, och misstänka att den där formuleringen egentligen är en indikation på att den vänsterfascistiska fantasin ligger i faggorna.

Det sprider sig som ett gift, helt omärkligt mellan hjärtslagen. Och innan en vet ordet av så är det där vardagliga samtalet, well, märkligare. Vardagen blir någonting annat än den brukade vara. En känner inte igen sig längre. Vet inte hur en ska se sina medmänniskor. Kommunikationen sker på nya, obehagliga villkor.

Folk måste bevisa sig mer än tidigare. Bevisa sig inte vara en av dem.

Det dubbelläskiga i det hela är att det på ett subtilt sätt återinför etnicitet i det digitala, och därefter även intoleransen. Som med så mycket annat så är det precis likadant och helt annorlunda samtidigt.

Om du känner dig skeptisk, tänk då så här - de kommer från någon annan stans, har andra vanor, andra språkliga konventioner, andra referenpunkter och är dessutom många gånger helt okunniga om de sedvanor som rådde innan deras ankomst.

Om du nu känner att detta är en väldigt stereotyp bild av vad etnicitet och invandring innebär, så är det här stycket överflödigt.

Det har gått ett par dagar sedan den infamösa uppmaningen. Det har redan börjat ha effekt.

Månne inte riktigt den förväntade. Eller ens önskade.