Ring ring ring ring - demokrati!

Cameron säger sig vilja stänga ner sociala medier när saker blir lite för sociala. BART - eller Bay Area Rapid Transit, aka San Franciscos SL - fick nys om att det var någon slags samling på gång, och stängde av telefonnätet på en underjordisk tågstation i förebyggande syfte.

Hmm.

Det går tydligen inte att lita på vare sig det offentliga eller det privata i såna här frågor. Bägge är bevisligen redo att vidta mått och steg för att hålla oönskad kommunikation borta ur existensen. Vilket månne är lovvärt i termer av brottsbekämpning, men med den potentiella ändamålsglidningen i åtanke så finns risken att det slutar handla om brott och börjar handla mer om straff. Mot oskyldiga människor, som bara vill att Twitter ska fungera på tåget.

Jag misstänker att såna här massavstängningar kommer att vara ytterst kortlivade möjligheter i längden, dock. Ni som är kommunikationsexperter (på den tekniska sidan) tänker förmodligen redan i termer av redundans och alternativa färdvägar, och när dessa termer börjar byggas in i våra vardagliga apparater så kommer det att bli desto svårare att få kommunikationen att avstanna. När varje mobiltelefon också är en mobilmast så blir det enda sättet att få tyst på babblet att fysiskt förstöra eller oskadliggöra varje enskild mobil, vilket är mer jobb än att bara sätta ut signalstörare på strategiskt utvalda master.

Kort sagt - kommunikationen kommer bli lite mer bittorrent än den redan är.

I och med lagen om alltings förenklande över tid kommer det dessutom bli fenomenalt mycket mindre jobb inblandat i att sätta upp lokala trådlösa nätverksnoder. Innan någon vet ordet av så kommer Piratpartiet eller Telecomix eller någon annan att leverera billiga, enkla och bärbara apparater som kan sättas upp på fem sekunder och levererar nätverk på momangen. Med tillhörande enkla instruktioner, så att även folk som inte bor i ett virtuellt moln dagarna i ända kan använda dem.

Vi är inte där riktigt än. Snart, men inte än. Men även när vi kommer dit så kommer samma institutioner finnas kvar - både stater och företag. Och de kommer fortfarande att ha kvar samma inställning till människor, och de kommer hitta nya arenor att utöva samma slags dominans över dem.

Kampen fortsätter, om än i nya former och med nya förutsättningar. Vilket är en både upplyftande och deprimerande tanke, på det där viset som bara livsinsikter kan vara.

Nåväl. Barrikaderna väntar. Vare sig de har täckning eller inte.