Sunday, August 7, 2011

En postmodernist nära dig

Kommer ni ihåg den där elvaåringen som kastades av tåget i Kumla? Som tack och lov återhittades dagen efteråt och kunde återförenas med sin familj?

Det var en tragisk händelse, för alla inblandade. Barnet blev övergivet ensamt, storasystern förlorade sin lillasyster och SJ har inte hämtat sig PR-mässigt än. Tragedi all around, om än på olika sätt, med andra ord.

En skulle kunna tro att tragedin tar slut där, men den fortsätter. På det däringa internätet. Den som sticker in huvudet i PI-ekokammaren och frågar om hur det gick kommer inom kort få svaret att ""elvaåringen"" egentligen var närmare 25 och sålunda får skylla sig själv. Vilket är ett oerhört märkligt svar att få, och en ställer sig väldigt fort frågorna - Hur? Varför?

För att förstå hur en historia om missförstånd och mellanmänsklig tragik förvandlas till, well, bara tragik, så måste en först se en större aspekt av deras sätt att se på världen. Allting som vänstermedierna säger är per definition lögn och vinklat för att framställa mångkultur och muslimer i en bättre dager, och vänsterfascisterna drar sig inte för att ljuga för sina läsare.

När en story om en elvaårig avkastad flicka (som dessutom råkar handla om invandrare) träffar deras filter, sätter ovanstående aspekt igång. Vänstermedier + invandrare + snyfthistoria = lögn, överdrifter och fabrikationer. När de sedan sätter igång att diskutera det hela med varandra ifrågasätter de sönder varje liten detalj av berättelsen, och upprepar ifrågasättandet tills en rätt straightforward historia om en flicka och ett tåg helt plötsligt blir någonting helt annat.

Att kalla det mediekritik på speed ligger nära sanningen. Eller en mer folklig form av postmodernism.

Jag väntar mig nästan att de ska säga att ""elvaåringen"" egentligen är 25, driver ett eget företag och är doktorand i nordiska språk. Bara för att det är det närmaste en kan komma motsatsen till vad deras hatade fiende vänstermedierna säger.

Ni ser dock att det väldigt fort slutar handla om det specifika fallet. Det inordnas under den större parollen att ifrågasätta, kritisera och demonisera vänstermediernas påstådda hegemoni över det svenska folkets tankar. Allt vänstermedierna säger sägs med en agenda, och bara i den mediekritiska frizon de skapat för sig själva kan deras utsagor dekonstrueras för att finna de underliggande "sanningarna".

Det finns en problematik här, och det är att alla former av debattagande per definition kommer att misslyckas. Sådana förutsätter ju trots allt ändå att de tu sidorna är överens om vad de inte är överens om, och kräver ett enormt mått av samordning för att kunna vara annat än rent pajkastande. Vilket blir omöjligt när den ena parten anser att allt den andra parten säger är lögn, och där alla försök till dialog möts med uppmaningen att sluta ljuga.

Det sunda förnuftet säger att det är en dålig startpunkt för en debatt. Än mindre för en dialog. Minst av allt för att motparten ska vara intresserad av ens världsbild, annat än på grund en morbid fascination över hur lite upplysningen lever kvar i samtiden.

Men så tillhör jag ju den konservativa falangen av den kulturmarxistiska vänsterfascistregimen också, så vad kan en förvänta sig?

Flattr this

12 comments:

  1. Alliansen är kulturmarxistiska vänsterfacsister? Då är du nog nazist och breivikbeundrare. Hajdå!

    ReplyDelete
  2. Det finns en parallell tråd om hur ord slutar betyda saker om de bara upprepas tillräckligt ofta. Den som känner sig manad få gärna fortsätta med en analys på det spåret.

    ReplyDelete
  3. Oops! Lååååång näsa på mej! Nej, jag jög inte med dribblade bort mig då jag inte såg att det var dubbla (ironiska) citattecken i text som länkade hit och läste några rader och drog fel slutsatser. Sorry. Skäms djuret! :P

    (Bikta mig-bikta mig-bikta mig...)

    PI har garanterat ljugit om vittne. 1 av 100 (max 50) kanske läser PI och på tåget satt nog max 5-10 så nära att de hörde den som slängdes av tåget i samtal med tågvärd..

    Listigt tänkt, att media säger exakt det PI ljugit om. Då blir konspirationsteori-skaparna perplexa. Men jag är inte säker på det. Vore bättre att hon visar sig ha sett ut som 16 eller så fast kan vara 14.

    Jag tror nog att tjejen kan vara några år äldre för det är inte ovanligt att ålder höftas nedåt enligt bl a Merit Wager. Men max (max!) 14-15.

    Men jag bryr mig noll. Omvänd rasism att hålla på och gneta med detta. Bara roligt att följa PI:s lögner. Jag skrev lite om hur PI hittar på vittnen i en kommentar idag (och även själva posten handlar om det; en gammal post): kommentaren.

    ("Invandringsgrej" överst i min bloggmeny ska visa att jag förordar lite mer restriktiv invandringspolicy pga usel integration.)

    ReplyDelete
  4. Ojdå! Jag fattade fel på fler sätt. :I

    Tänkte du skrev att media borde säga att flickan var 25 år. PI har -- du fick rätt! -- sagt att flickan såg ut som 25 (trodde du visste...).

    Såg Stellan Bojerud (blogg Mopsen) nämna ett osäkert vittne som ska ha sagt att flickan såg ut som 20-25 år. Kent Ekeroth (förmedlar f ö gåvor till PI) skrev att vittnet nämnts på PI som kontaktande PI. Fuskvittnen har PI haft förr. :)

    Men media kan iofs ju ljuga och säga att flickan såg ut som 20-25 år och det PI skrivit så att PI inte kan fortsätta skapa en parallell verklighet för sina läsare, som är den lilla ohederliga underground konspirationsblogg den är vars själva livsluft är att ständigt gnälla på media... :) Kanske en för fjantig alltför postmodernistisk "lösning"? ("Skojar"!)

    ReplyDelete
  5. (Oj vad språkfel! :/ Får skylla på Kopparbergs.)

    ReplyDelete
  6. Inte riktigt den textvägg jag hade väntat mig att se, men den duger. ^^

    En av de effektivare metoden i "ifrågasätt sönder"-arsenalen är att fokusera in på någon liten aspekt eller detalj i sammanhanget, och sedan framställa den som om är helt osäker. Den mänskliga psykologin fungerar så - när någon visar sig ha fel om någonting finns det en tendens att börja misstro allt annat denne säger.

    Detta är särskilt effektivt när detaljerna är svåra att kontrollera. Det spelar ingen roll ifall det är en liten skitsak i sammanhanget; när det där fröet av osäkerhet väl planterats så är det svårt att tänka på det hela på samma sätt igen.

    Om det bara läggs fram med någon slags självförtroende så tar folk det som en graverande kritik. Läskigt, men sant.

    Nåväl. Bäst att inte skriva ett tredje inlägg här. ;)

    ReplyDelete
  7. Well. Han kvalificerar nog inte heller som något riktigt troll. Nåja, lycka till i ditt fortsatta sökande!

    ReplyDelete
  8. Vi har alla våra episka side quests här i livet. Men en dag, en dag, ska jag lyckas! ^^

    ReplyDelete
  9. Jag ser ett problem i medias låga trovärdighet generellt som ger en grogrund för allehanda konspirationsteorier/splitting/svartvittänkande.

    Just historier med en tragik/indignations-vinkling har evidensbaserat absolut lägst trovärdighet...

    Oberoende av sanningen skrämmer det mig hur opinionen - inte minst de politiska bloggarna - så blint tar det som står i tidningarna för sant. När erfarenheten säger, att om de skriver om något man vet någonting om, är det nästan alltid felaktigt eller åtminstone missvisande.

    ReplyDelete
  10. Månne. Jag har befunnit mig i fel ände av mediernas felaktiga hantering av fakta ett antal gånger, och det är lika existentiellt ångestfyllt varje gång.

    Nåväl. Vi slänger in osäkerhet som en ständig konstant. Det ingår. Men det förändrar inte min huvudpoäng om att det behövs en gemensam grund att stå på för en dialog. Eller, rättare, en gemensam känsla av att OM en viss beskriven situation är som dn är, så delar vi samma generella respons till den. Vare sig den är sann eller inte.

    En slags hypotetisk solidarisk samvaro, isch.

    ReplyDelete
  11. Utan att vilja ha något med PI att göra så har ju både polisen och SJ sedan början sagt att misstaget berodde på att flickan såg väsentligt mycket äldre ut än elva år. Det gör ju inte misstaget mindre tragiskt, men enda sättet att garanterat undvika sådana misstag skulle vara att aldrig tvinga av någon från tågen.

    ReplyDelete
  12. I en utopi nära mig blir ingen avkastad, i och med att vi gjort oss av med biljettsystemet och gjort det till en reell möjlighet för alla att åka omkring.

    Nåväl. I en utopi. ;)

    ReplyDelete