För er som inte stött på begreppet "latent kommunikation" än så är den närmaste definitionen någonting i stil med "spontan kommunikation utan specifik mottagare". Att uppdatera sin status på ansiktsboken är ett exempel på detta - en skriver sällan statusuppdateringar till någon specifik, men i och med att en skriver sådana lite då och då så kan folk hålla någon slags halvkoll på vad en gör utan att behöva fråga. Och, än mer, haka på en viss uppdatering utan att behöva genomgå hela introduktionsfasen som all kommunikation innehåller; kommunikationen har så att säga alltid pågått, latent, och i stället för en serie avgränsade kommunikativa tillfällen så är de inblandade alltid i någon form av lågintensiv kommunikation med varandra.
Det blir mer andra ord helt naturligt att prata med folk, utan att det för den skull blir en stor sak av det hela. Vilket det i dagsläget bevisligen är.
Kampanjgruppen - mina närmaste medarbetare - har en enkel men effektiv utgångspunkt för det de gör: om ni är på plats, har en bra idé och känner att nu är en bra tid att göra saker på, så kör. Go go go. Vänta inte på tillstånd - ni kommer ändå att få det, och väntetiden kan användas till mer än att titta på när gräset växer.
De är inspiration på speed, de där människorna.
De utgår dock från trepiratersregeln, och det en behöver för att kunna använda den är, well, två andra pirater. Och det är inte alltid en har sådana till hands, eller vet var de står att finna.
Ni anar säkert värdet av latent kommunikation i sammanhanget. Att helt enkelt kunna peta på folk i sin närvaro och säga - ey, ska vi inte ta och göra någonting awesome?
Svårigheten ligger inte i att hitta saker att göra, utan i att hitta folk att göra dem med.
Med de häringa sociala medierna borde det inte vara det. Let's göra så att det inte blir det längre. Med början hos piraterna i Öret.
#pporu. Nu kör vi.
Posts
No comments:
Post a Comment