Nätanarkins historiska backlogg

Jag läser - långt senare än ungefär resten av världen - Bildts text om nätanarki och upprätthållandet av lagar på nätet. Min spontana reaktion var att sucka högt, och efter en lite närmare analys så övergick jag till att gnissla tänder. Det är den sortens text, som inbjuder till den sortens läsning.

Det första jag reagerar på är att argumentationen bygger på att staten ska se till så att lag och rätt upprätthålls. Vilket i och för sig är en bra utgångspunkt, som dessutom är svår att argumentera mot. Problemet är dock att censur är en funktion av lagstiftning, och att upprätthålla en sådan kan ske helt och hållet inom ramarna för det lagen föreskriver. Eller, än mer, vara precis det lagen föreskriver. Att hävda att saker ska ske enligt lagens bokstav är med andra ord ett fenomenalt ickesvar på frågan om yttrandefrihetens vara eller inte vara.

Den avslutande kommentaren att det är bättre att "vi" tar debatten i stället för att ge fritt spelrum för diktaturer att göra sina röster hörda är, dessutom, snömos av högsta rang. Dels eftersom vi har haft en tre hundra år lång brontodebatt om demokratins natur här i väst, och väldigt mycket av dagens nätpolitiska debatt kan extrapoleras från denna. Dels eftersom hen handviftar till denna historiska tradition tidigare i texten, och därmed lyckas med konststycket att säga emot sig själv å det grövsta. En kan inte både peka på kakan och säga att den inte finns. Och, än mer, för att hela motsättningen "om vi inte gör det så kommer de att göra det" är så falskt att vi kommer behöva skriva in ett nytt stycke i avsnittet om argumentationstekniken "falskt dilemma".

Nu kan vi förvisso inte förvänta oss att alla kan allt om allting som hänt genom historien, men att känna till att hela grejen med att vara mot censur inte uppstod kring 1993 är någonting som kan sägas tillhöra allmänbildningen. Författarna till den amerikanska konstitutionen kanske inte hade Flashback i åtanke när de skrev sitt alster, men det går nog att ana att de inte riktigt hade gillat hela tanken om att staten systematiskt massövervakar sina medborgare. Inte ens om det sker enligt lagens bokstav.

De skrev däremot att det är en demokratisk skyldighet att ta till vapen för att störta den makthavare som får för sig att missbruka statens institutioner och funktioner. Att jämföra med ordet "stabilitet".

Now, den gode Bildt är en upptagen människa, och det är rimligt att anta att hen har spökskrivare som producerar diskurs i hens namn. Om så råkar vara fallet just den här gången - kolla lite extra om det råkar röra sig om en dålig dag på jobbet. Så mycket som det gode Bildt varit omskriven på sistone så är det svårt att lyckas varje gång, och minst någon gång lär saker och ting gå mindre bra än annars. Det ingår.

Men du, Bildt - kom ihåg den där brontodemokratidiskussionen när du är ute och utrikesministrar, är du snäll. Den är fortfarande aktuell, även nu när diskussionen sker i forum av html snarare än av marmor. Och, vem vet, kanske några av de resonemang som förts om individuella rättigheter och statens gränser kan komma till användning vid mötet med stater som inte erkänner dessa.

Bara en tanke.