Internet och dess grammatik

SL har sparkat igång en designtävling rörande deras plastkort. Grundtanken är att snyggast design vinner, och att alla designer som inte uppmanar till lagbrott eller kan översättas till ett populärt sökord på Bloggportalen kan skickas in. Det är enkla regler, och ett enkelt sätt att etablera sitt varumärke som en (positiv) närvaro i folks vardagar.

Grejen med att det är enkelt att sparka igång såna här saker är att de är desto svårare att kontrollera när de väl har gått live. Det ligger i sakens natur att designandet av bilder sker utsocknes i designtävlingar, och det ligger också i sakens natur att folk gör som de vill när de ges chansen att göra som de vill. Och, än mer, att de som är ivrigast att haka på är de som är ivrigast och aktivast när det gäller att diskutera det en gör och/eller inte gör.

Det kom därför inte som en större överraskning för någon att planka.nu snabbt och smidigt placerade sig både etta, tvåa och trea på listan över populära designer. Särskilt inte som Streisand-effekten kickade in efter att SL försökt sig på att ta bort ett par designer som förespråkade gratis kollektivtrafik - inget drar folk effektivare än ryktet om att någon hycklar sig i en PR-kampanj.

Internet är skadeglatt på det viset ibland.

Det är förvisso väldigt lätt att vara efterklok och säga att det var självklart att just planka.nu skulle göra sin grej. Men det borde inte ha varit särskilt svårt för marknadsanalytikerna på SL att vara förkloka genom att inse att en högljudd opinionsbildare som konsekvent drivit linjen om gratis kollektivtrafik i (främst) Stockholm och som utan pardon tagit varje tillfälle i akt att påpeka varför nolltaxa är bättre än masstaxa - högljutt, konsekvent och utan större pardon tog tillfället att påpeka att nolltaxa är bättre än masstaxa. När en får betalt för att hålla koll på sådant så är det slöseri med biljettpengar att inte hålla koll på sådant.

I det här fallet är det lätt att förstå varför det blev som det blev. SL är föremål för kritik till vardags, och denna fick sig helt plötsligt en ny arena att föra fram sig själv på. Vilket i all ärlighet är vänligt av SL att förse den med, men kanske inte direkt den mest framgångsrika av PR-kampanjer.

Nu ska vi inte vara elaka mot SL specifikt. Den stora anledningen till att de måste ta ut så höga biljettpriser är ju trots allt att de har reella omkostnader och varje år står på ruinens brant när plus och minus räknas ihop i budgeten. De har, med andra ord, inte råd att hyra in det skarpaste marknadsfolket varje gång.

Några som har råd är däremot Centerpartiet. De skulle kunna driva ett mindre afrikanskt lands samtliga landsting i något år eller tre på sina tillgångar, och har med andra ord inga större anledningar att budgetera mindre än nödvändigt när det väl är dags för valtider. Ändå lyckades de med konststycket att bringa Lottatech till världen inför förra valet.

Internet är ibland genuint ont när det ges tillfälle.

Now, att göra reklam för sig själv internetledes är inte särskilt svårt. Problemet är bara att det är som latinsk grammatik, där varje enskild ändelse är lätt att lära sig och komma ihåg, men där varje ord utan större besvär kan ha endera av någonting i stil med femtio olika böjningar - och dessutom måste läsas i sitt sammanhang bland andra ord med lika många böjningsmöjligheter. Inget enskilt moment är direkt svårt i sig självt, men det är så mycket att tänka på att helheten blir en smula oöverskådlig. Att skriva en latinsk mening är inte svårt; att förstå vad en säger med den kräver dock en del jobb med tolkandet.

Det är förstås frestande att säga att det är fel på latinet. Eller internet. Dock, den som vill tala latin kan antingen följa dess regler eller vara en obildad barbar. Och den som vill göra saker på internet kan antingen erkänna att det finns vissa regler som måste följas, eller drabbas av att planka.nu plankar ens designtävling.

Cave foribus. Foribus clausibus.