Piratpartiet och de sociala mediernas förbannelse

Jag tänker nedan argumentera för att sociala medier kan medföra negativa effekter. Känsliga läsare varnas, och all vidare läsning sker på egen risk. Jag tar inget som helst ansvar för om du blir sårad, arg, irriterad eller traumatiserad för livet.

Tidigare idag var jag på ett piratfika med det goda folket i #pporu. De är stimulerande människor, och det är något av ett mysterium varför vi inte samlas oftare.

Eller, rättare, det är inte så mycket ett mysterium och lite mer av en sidoeffekt av att vi inom Piratpartiet använder sociala medier på samma sätt som andra partier använder konjunktioner. Dvs alltid, när vi inte gör någonting specifikt. Vilket för med sig vissa saker, både lokalt och allmänt. Men innan vi går in på de negativa sidorna av detta tänker jag drabba er med begreppet "potentiell kontaktyta".

Politisk aktivism handlar till 95% om sådana.  En potentiell kontaktyta är någonstans där nya människor har en giltig ursäkt att spontant ställa frågor och sparka igång en diskussion om någonting, rent generellt. Det är besläktat med latent kommunikation i det att tröskeln för att inleda en konversation med nya människor sänks så pass att det är regel snarare än undantag - med den stora skillnaden att en inte behöver göra den ansträngning det innebär att lära sig hur saker fungerar.

Det är, bokstavligen, bara att dyka upp. Vilket underlättar spontaniteten en smula.

Now, sociala medier har haft en fenomenalt märkbar effekt på oss pirater. Den största är förstås att vi har en närmast konstant kommunikation pågåendes med varandra - eller med vissa väl valda delar av varandra. Särskilt då de som befinner sig i någon slags närhet - ideologiskt och, viktigare för oss, geografiskt. Vad det än gäller så kan en diskutera det med närgruppen - för att använda ett handviftarbegrepp med innebörden "de en pratar med när en inte pratar med någon särskild".

Över tid leder denna konstanta kommunikation till att det inte riktigt behövs någon annan form, eller att den inte riktigt blir lika viktig som den en gång var. Den sätts på undantag, blir överflödig, exotisk - någonting som inte riktigt behöver göras, även om det kan göras. Någon gång.

Eller, annorlunda uttryckt: det blir inte lika angeläget att ha en fika med någon när en varit i konstant, multimodal kommunikation med denne större delen av resten av veckan.

Och, än mer, till att hela grejen med att skapa potentiella kontaktytor sätts i andra rummet bakom ens rent konkreta kontaktytor. En har ju redan kontakt med folk, och arbetet med dem en har kontakt med fortskrider ju galant - varför göra livet svårt för sig genom att  bege sig ut i fält och göra saker? En kan ju få sitt behov av social kontakt OCH sitt behov av kontinuitet uppfyllt samtidigt, utan att behöva lyfta lillfingret mer än tangentborde kräver.

En favoritsysselsättning hos ett antal pirater är stadgebyggande och internkäbblande. En skulle kunna tro att det beror på att pirater är bråkbenägna strukturalister i behov av att hävda sig själva i en viss specifik nisch av verkligheten, men det vore att göra det enkelt för sig. Den lite svårare förklaringen är att stadgebyggande och internkäbbel utgör extremt effektiva potentiella kontaktytor pirater emellan - och desto mer så eftersom det för det mesta bara krävs att en använder sina socialmediala superkrafter för att kunna engagera sig i dem. Vilket enligt lagen om det minsta motståndet är ett fruktansvärt attraktivt alternativ.

Jag tänker inte förolämpa din intelligens genom att säga att just dessa potentiella kontaktytor har en smått begränsad räckvidd.

Kort sagt - sociala medier är en nödvändig del av piratlivet. Efter hand upplevs de också som tillräckliga - varpå hela grejen med alternativa potentiella kontaktytor skjuts undan till en mycket undanskymd roll i sammanhanget. Konkreta kontaktytor > potentiella kontaktytor.

Det är sådant som får partiets vaktmästare att klia sig i huvudet och undra över sakernas tillstånd. Om vårt stora mål inte är att aktivt alltid försöka skapa potentiella kontaktytor mellan oss och väljarna - vad är det då vi ska göra?

Att ha en flytande internkommunikation är förstås viktigt. Det är dock inget självändamål, och absolut inget slutmål. Det är ett verktyg, och precis som varje verktyg så kan vi antingen använda det, eller detaljstudera den allt för välbekanta process där verktyget ändamålsglider till att göra någonting annat till synes på egen hand.

Som stadgebyggande och internkäbbel.

Tidigare idag samlades jag och det goda folket i #pporu till en piratfika. Vi kom fram till att det behövs långt fler potentiella kontaktytor, och att det allra första steget är att kunna säga till folk att - där, vid den tiden, alltid. Vinst varje gång.

Jag ser fram emot att få höra många goda idéer och insikter kring den ädla konsten att skapa sådana kontaktmöjligheter framöver. Det nästa storskarpa läget är inte förrän om tre år, och vi har således gott om tid för både teori och empiri.

Mindre snack, mer verkstad. Shall we?