Fulguide till sociala medier

Ibland händer det att jag får frågan - vilket är bäst? Twitter eller Facebook? En blogg eller en hemsida? Det ena eller det andra?

Till en början oroade jag mig för att inte kunna svara på sådana frågor. Det gick över. Nu oroar jag mig mer över att kunna göra det - tydligen kommer jag inom något år eller så att vara en sån däringa expert på sociala medier, enligt den sociala dynamik som säger att den som kan saker också tvingas göra dem, och därmed lär sig ännu mer om dem, och därmed drabbas av fler tvång att göra saker, osv.

Och vi vet ju alla hur experter på sociala medier är. Hemska tanke.

Likväl. Vad som är bäst lämpat beror på vad du vill göra. Mediet är budskapet, i viss mån, och detta gäller särskilt för sociala medier - de följer olika inneboende regler, och exakt samma budskap blir helt olika beroende på var det sägs. Inte minst som vissa får en närmast allergisk reaktion när en föreslår att de ska hänga på ansiktsboken - mediet är ett budskap indeed, och det är inte alltid positivt. Vilket kan vara bra att veta för den som vill göra ett positivt intryck.

Så. Here goes, i ordning från snabbast till långsammast: Twitter, Facebook, bloggar och hemsidor.

Många använder Twitter som en slags matrixfönster ut mot världen - texten rinner ner för skärmen, och om någon specifik textrad verkar mer lovande än de andra så klickar de på denna. Detta innebär att twitter till sin natur är snabbt och fragmenterat, och dess främsta innehåll är länkar till någonting utanför sig självt.  Det lämpar sig med andra ord bäst för den som vill säga att "hey, kolla här!" om tusen saker och ting som pågår. Det går inte att föra djupa resonemang över Twitter (annat än i ett konfyst utbyte av aforismer där bägge parter förmodligen undrar hur länge den andre orkar), men det går att länka till sådana. Och, än mer, att påminna folk om att de faktiskt finns, och bör tas med i beräkningen.

Eller om att en själv finns. I slagordsformat, där en formulerar sig så koncist som möjligt för att få folks intresse, välvilja och, om möjligt, förståelse.

Facebook är lite långsammare, på gott och ont. På gott, eftersom det innebär att en inte behöver vara hyperaktiv non stop för att synas - faktum är att folk börjar tröttna på en om en driver sitt ansiktsbokande på samma sätt som sitt twittrande. På ont, eftersom det därmed innebär att en inte kan slarva sig med sina uttryck. Att bara säga "kolla här, den här är bra" räcker inte - folk kommer att se ens uppdateringar åtminstone ett par gånger, och om ens retorik är genomskinlig så kommer det att synas gång på gång tills en tröttnar på hela grejen.

Om Twitter är fönstret så är Facebook vardagsrummet - saker där ute i världen går fort, här inne går de lite långsammare, och diskussionen präglas därefter. Människor spenderar sina vardagar där, och dessa är till sin natur av lunkande art. Hektiskt ibland, men helst inte.

Bloggar är ännu långsammare. Det finns potentiellt sätt oändligt mycket utrymme för text i en blogg, men det finns också vissa gränser för hur mycket folk orkar läsa. Det finns både plats och utrymme för att breda ut sig i diskussioner rörande individens skyldigheter gentemot samhället i ljuset av människans begränsade livslängd, men om målet är att väcka intresse och välvilja så gäller det att göra en avvägning mellan substans och ordmängd. Det gäller att säga tillräckligt mycket för att folk ska börja tänka på nästa inlägg, utan att för den skull skriva nästa inlägg i förväntansbyggande syfte.

Om Facebook är ett vardagsrum, så är bloggar en dagstidning som en sätter sig ner i läsefåtöljen och selektivläser. En läser inte alltid allt i en tidning, men väl de delar som ser intressanta ut, och ett par favoritdelar som en alltid läser av gammal vana. Vilket kan vara allt från familjedelen, debattsidorna eller sporten - allting finns där.

Hemsidor, slutligen, är långsammare än långsamma. Om en vill dokumentera någonting för framtida referens så är en hemsida grejen. Deras främsta egenskap är att de inte förändras särskilt mycket, vilket är fenomenalt för saker som - well, inte förändras så mycket. Föreningens stadgar, en beskrivning av reglerna i boule, semesterbilder - anything goes. Och när det väl ligger så ligger det still.

Vi skulle kunna likna hemsidor vid stentavlor - de går liksom ingenstans, och de har ingen anledning att göra det. Folk kommer till dem - även om det ibland krävs ett par brinnande buskar utanför fönstret för att få fart på folk.

Så. Beroende på vad du vill åstadkomma så är olika sociala medier bäst lämpade. Vill du koordinera en samling människor som inte känner varandra i realtid? Twitter. Vill du planera en sammankomst? Facebook. Vill du driva opinion och föra resonemang? Blogg. Vill du bli en källreferens och/eller informera om något? Hemsida.

Sedan finns det förstås andra sociala medier, med olika grad av hastighet. De kan dock placeras in mellan "hyperaktivitet" och "filmjölk", och beroende på vad du vill göra så passar olika hastigheter. Tricket är att veta när det passar med snabbhet och/eller långsamhet - eller, ännu bättre, att vara igång i alla hastigheter samtidigt utan att för den skull få vare sig parkeringsböter eller indraget körkort.

Det är både lättare och svårare än det ser ut. Men det vore ingen fulguide om det inte lämnade många fler frågor än svar i folks huvuden när de väl läst klart. -