Wednesday, January 4, 2012

Döda själar

Jag läser Bengts redan berömda text om vänsterns generella dekadans, och kan inget annat än att få ont i huvudet. Det ord som upprepas gång på gång är -

Really?

Skrev du just en tre tusen ord lång text som uteslutande använde ethos som argumentform? Som utan vidare använder liknelser om vänster/kulturmarxismen som lika gärna skulle råka kunna återfinnas på Avpixlats dåliga dagar? Som med invand självklarhet använder anekdotiska exempel för att påvisa en generell trend i samhällsutvecklingen?

Really?

Var ska jag börja? Var kan jag börja, annat än med att konstatera att det var bättre på min tid?

Nu kanske någon invänder att jag är för ung för att ha en egen tid, och att jag borde skaffa lite fler år innan jag kan börja tala med någon slags auktoritet om det här med hur tidsandor är eller har varit. Men Bengt gör mig tillräckligt trött i huvudet för att känna att vi inte har någonting alls gemensamt, och att det är anledning nog att ta till orda.

Och plötsligt infinner sig det där ordet. Helt oombett.

"Gubbe."

Det hela känns bara gammalt. Som ett lokalt käbbel som av någon outgrundlig anledning lyckats få tillräckligt många intresserade för att överleva sig självt en säsong till. Som en debatt mellan två nästan obskyra akademiker som en måste känna till för att förstå varför saker råkar vara som de är, men som utan vidare kan förpassas till en dokumenterande fotnot medan det egentliga arbetet pågår runtomkring.

Det egentliga arbetet för min generation, för min tid, är inte att växa upp. Den värld som fanns att växa upp till finns inte längre. Utbildningarna leder ingen vart, bristen på utbildning leder inte heller någon vart, och egentligen spelar det ingen roll för själva det ekonomiska system som skulle ha haft användning för både utbildade och outbildade håller på att kollapsa av sin egen orimlighet. Samtidigt håller ungefär varje etablerad social norm att luckras upp av den plötsliga existensen av ett omedelbart globalt kommunikationsnät, som utan vidare undenröjer det tillstånd av kroniskt informationsunderskott som varit fundamentet för allt tänkande om människans villkor sedan de gamla grekerna dryftade frågan om det rättrådiga livet.

Det egentliga arbetet för min generation är inte att växa upp. Vi kan inte växa upp. Vi är den samtida motsvarigheten till brännvinsgenerationen i den tidiga urbaniseringens skede - den generation som flyttade från land till stad i jakt på arbete, och som i princip söp sig själv fördärvad tills dess barn hade växt upp i den nytillkomna stadsmiljön. Den buffert som behövde härda ut tillräckligt länge för att nya sociala normer skulle kunna etableras. Vi är mellanskiktet mellan det som var och det som komma skall, och vi vet om det.

Vi som ständigt uppmanas söka individuella lösningar på kollektiva problem.  Och som lika ständigt får höra att det är vårt fel när vi misslyckas.

Och om vi frågar de tyngre namnen inom samhällsvetenskaperna så säger de precis samma sak. Durkheim har sin anomi, Weber sin järnbur, Bauman sin flytande modernitet, Parsons sitt systemfel, Marx sin alienation, Foucault sitt panopticon, Bourdieu sina malformade habitus.

Butler har sitt liv som experimentell teater med osäkrad kpist i ryggen för den som råkar spela fel sexuell roll.

Jag blir trött i huvudet av din text, Bengt. Du tillhör en annan tid, som bara pågår av den enda anledningen att dess invånare inte vågat ta steget fullt ut och faktiskt inse att de är döda.

Och det är faktiskt det enda sättet jag kan beskriva skillnaden mellan höger och vänster. Död. Död likt lagen om huru svin i ollonskog må släppas - den trycks fortfarande år ut och år in i den allmänna litteraturen, men då mer av ekologiskt sentimentala skäl än någonting annat.

Jag är trött. Trött på den här världen av döda strukturer som synbart raseras runt omkring oss. Trött på att leva i dessa moderna ruiner av det moderna projekt som inte ens den vänster du kritiserar orkar ta på allvar längre. Trött på att vänta på det Godot som ska komma när vi glömt hur det var på vår tid.

Du är för gammal, Bengt. Dina frågor är för gamla. Din värld sänds via signaler vars enda mottagare är en teveapparat i ett tomt rum, lika tragisk som det inspelade burkskratt den säljer sig själv med.

Jag är trött. Och jag är för gammal för att egentligen orka med att gilla läget.

Jag kan i alla fall trösta mig med att inte vara maktlös. Men det är inte den sortens makt som kommer av att ha blivit försedd med en privatiserad köttgryta. Utan den som åldrar i förtid, gör mig och mina likar lika döda inombords som den arkitekturella ruin vi kallar Slussen är till sitt yttre.

Men fortsätt du ditt korståg mot kulturmarxismen, mot vänstern. Mot spöket av en tid som flytt och glömts bort så pass att bara spamalgoritmer letar efter den. Fortsätt du. Än finns det några döda själar kvar att sälja.

Som Heidegger säger så lever vi alla inför döden. Och någonting ska vi ju syssla med tills den inträffar.

Flattr this

10 comments:

  1. Varför bry sig om att kommentera en artikel publicerad i dinosauren Dagens Pravda överhuvudtaget?

    Likväl som den riktiga Pravda var, så är Dagens Nyheter vår politbyrås röst. Det skulle inte skada med perestrojka.

    ReplyDelete
  2. Shit...det här var kul. Det var nog det bittraste jag läst på många år. Keep it up!

    ReplyDelete
  3. Ninjaedit ;)

    Jag är intresserad av påståendet du gör att skillnaden mellan höger och vänster är död. I vilken mening? Det är ju knappast så att de moraliska ståndpunkter som ligger till grund för ideologin som, löst sätt, stöttar upp partierna på höger/vänster-skalan är döda eller ointressanta. De värden som där representeras är fortfarande intressanta att diskutera (skulle jag vilja påstå)

    ReplyDelete
    Replies
    1. "De värden som där representeras är fortfarande intressanta att diskutera." Ofrånkomligen är det givet- vis detta som måste och ska och bör diskuteras...(parantes: Två inlägg i denna debatts redan men ännu-inte fullständiga fokus jag absolut tycker alla bör ta in i eftertankens innan vidare precisering är, först och främst, Lisa Ehlins "Hackern som filolog" i Ord&Bild nr 5/-11 och svt.plays video om IT inför 2020)...

      Daniel: I marginalen påpekat; "de värden..." vi talar om med ett i text förtingligat språkbruk är i grunden ofrånkomligen den etiskt/estetiska aspekten av frånvaron i den aktuella tillvaron som människor... och du antyder vad det handlar om, i och med, utrycket "de moraliska ståndpunkter" som är handlingars formande av sub-underlaget-jekts synpunkter på de till dem begreppsgenealogiskt övergivna värderingar, vilka blir grunden för deras handlingars idelogiska representation och politiska representationsformer... i ett genom skriften förtingligat spåkbrukande av värderingarnas representationsformer handlar vi alienerat på så vis, att "handling" blir det omedvetet medvetna-s objektiverade uttryk, som "de värden" vi äger i egen-dom och kan kalla "de moraliska ståndpunkternas" "grund för ideologin", som lösgjorts på sätt å vis, genom röstsede(l)ns stöd, överlämnas till partiernas parlamentariska representationsformer... på en, enligt min åsikt, ytterligare preciserad grundformande betingelsesyntes, av en scientistisk produktions- och varuformslogisk reducering av livets bruksvärde/handling till blott och bart en representationsform för värderingarnas värde, nämligen; Mammon= bytesvärde = arbetskraft = värdet, som mervärde i form av, enskilt privat kapital och sammhälleligt abstrakt kapital av tid/rum...

      Daniel, "löst sett", handlar det om handlingars representationsformande av uttrycken för livens personliga meningar om livets "mening" och "gestaltning" etiskt/estetiskt... löst sett, traditionellt givet som det individ-liberala perspektivet... och frågan är om de aktuella sv. partierna och deras parlamentariska ordning är eller öht kan fortsätta vara den etiskt/estetiskt önskvärda representationsformen och uttrycket för ett personligt syntetiserat allmänmänskligt intresse... (och vilken mening internetaktivitetens intraperspektivering av "allas" språkrörande detta bär på) ... Och...

      Magnihasa... "löst sett", är det traditionellt "gemenskapens" perspektiv, det socialas "makt" och "maktens" socialisation som kommer till uttryck med Durkheims "anomi", Webers "järnbur", Baumans "flytande modernitet", Parsons "systemfel", Habermas "systemvärld"Facaults "panoptikon", Bourdieus "malformade habitus" och den "unge" Marx' "alienation" och den gamles tillfälligt "kapitalistiska varuvärde-form"...

      Traditionellt,löst beskrivet alltså, två perspektiv, ett från HÖGER, med individens företräde och mening om samhället, ett liberalt och ett konservativt... samt ett från VÄNSTER med samhällets företrädande "representanter", i det "allmänna" "intressets" namn, före "individen"... det intressanta är inte att diskutera i allmänna termer om huru vida "individernas" eller "gemenskapens" företrädare har någon "grund" längre, utan HUR dessa representationer kommer till uttryck... lika uppenbart som "Gud" inte kommer i egna ordalag, lika lite är det samhället som talar... innebörden beskrivs här dia logos i en "ny" form
      ... är det inte det som är gråtonen mellan blått och rött på samma H&V- grund?

      Delete
    2. Vilka möjligheter vi människor i gemen att få representera oss med våra egna representationer... mer demokratiskt nu än innan internet som språkrör öht fanns och än mer kan komma att innebära om vi bryr oss, kan internet vara början på ett fortgående avskiljande av monarken, kyrka och nu på tur; statsbärande regeringspartier från staten, med bara ett lagstiftande parlamentsråd, självrådande myndigheter i direkt samverkan med medborgare och enskilda företag... ja, ja, sagt bara så där för mitt eget livsmod och hopps skull... andra skulle väl med viss rätt kunna säga med en översättning, att det inviduella perspektivet handlar om "Jesus" återuppståndelse, "Messias" nedkomst eller Koranläsning... och att det sammhälleliga, gemenskapens innebörd, har beteckningen "Gud" eller Allâh som replipunkt... tänkbara översättningar av etikens/estetikens "frånvaro" i vår instrumentalistiskt vetenskapliga tillvaro i oförståndets textuellt frånvända förståelse av handlingens begrepp i enheten och skillnaden mellan "praxis" och "poesis"; handla & göra

      Delete
  4. Dennis: som för att poängtera det här med död litteratur. ;)

    Staffan: galghumor är vägen framåt, sägs det. ^^

    Daniel: höger och vänster är två metaforer för olika sätt att hantera och organisera en värld baserad på lika kroniskt som akut informationsunderskott. Ingendera fungerar riktigt längre, i och med att grunden för de tu suddats ut.

    Det är förvisso intressant att diskutera de idéer som diskuterats, men det blir som de gamla grekerna - en måste veta att det var annorlunda back then för att förstå vad det handlar om.

    Alla begrepp som de gamla ideologierna utgick från - individ, klass, arbete, kön, människa, what have you - har fullständigt kollapsat. Vad är en individ i en svärmekologi? Vad är en klass när vem som helst kan nå en miljardpublik från sitt vardagsrum? Vet någon ens vad ett arbete är längre?

    En behöver vara filolog för att hänga med i de gamla, döda böckerna. Men så har det å andra sidan alltid varit. ;)

    ReplyDelete
  5. Utmärkt Text!

    ReplyDelete
  6. Först en stor kram från en gammal gubbe utan slem. Du träffar min själ... banne mig mitt i... förmodligen på ett mer riktigt vis är vad du själv har begripit ännu... men det ger sig, som ung tog även jag mycket för givet. Vi vänster människor har länge påpekat vikten i att känna till historien. I varje fall jag, och jag vill tro även de flesta, har inte riktigt begripit vad vi egentligen menat med det. Och i dag ska jag inte skriva dig så mycket på näsan som jag annars brukar. Historisk medvetenhet är viktig, sa vi... samtidigt som vi gav klackspark åt traditionen, Traditionen av t.ex "höger" och "vänster", ett sorteringsbegrepp som i vissa avseenden fungerar och i andra inte när vi vänder oss bakåt. Lägg det undan just nu för en stund. Traditionen är oss given. Säger du, "döda själar" så menar du i mina öron bara att du är avliden... det kan ju så vara i faktisk mening vilket skulle vara en stor sorg, det skulle kunna vara så du känner dig själsligt... men det tror jag inte ett dugg på... du som annars så ofta och dagligen visar hur aktivt du år i ditt
    förhållande till texten... alltså det krävs just att man skänker något så dött som text liv... många namn du nämnde begravda lever än, men deras texter har aldrig ägt liv utan får det ju av din aktivitets mening... varför börjar vi se ny mening i Aristoteles verk-triad Retoriken Etiken och Plitiken... boka in dig på ett symosium i Lund den 2 mars genom Retorikförlaget, så kan vi snackas vid.

    ReplyDelete
  7. Bengt Ohlsson uttryckte svenska folkets känsla av att deras åsikter inte är relevanta i kulturelitens ögon. Under en mantel av engagemang är eliten berättigad till fördelar. Egentligen har de samma smak för det goda livet som de flesta. Engagemanget kostar inte mycket i fråga om uppoffringar, utan är en skenhelig känns bra känsla.

    ReplyDelete
  8. Anonymus; rent ut med lite elakhet sagt - vilken djälva populistisk och icke-relevant kommentar till BOs introverta självförbråelser över sin tidigare oetiska estetiska praktik. Hur får du din sista kommentar här att rimma med den första - enligt min mening lovärda - kommentaren av Magnihasas post: "Utmärkt text"... syftade tydligen inte på Magnihasas utan på BOs inlägg, eller?

    Bort sett från att alla ekorum omgärdas av sina "vett&etiketter", plåtslagareliten som jag befann i innan pension hade sin jargong för att skilja kreti från pleti, så representerar en speciell "elit" något man kan och är duktig på att tillverka. "Kultureliten" representerar i min "plåtslagarvärld", onyanserat uttryckt, människor som är duktiga på att utrycka sig konstnärligt i olika teknikformer och människor som är väl insatta i människornas olika kulturarv och förmår tolka och berätta om hur vårt sammhälle förvaltar detta... och som du säger själv: "egentligen har de samma smak för det goda livet som de flesta". Jag antar, att du inkluderar din goda smak på livet som en bland de flesta... så varför då insinuera, att "kulturelitens" åsikter höger eller vänster är förmer än det "svenska folkets"... vilken täckning har du för det i bevis... det måste vara något du inte gillar hos folk som är duktiga på kulturyttringar... för du menar väl inte att alla som är duktiga på det de ägnar sin mesta tid åt ska och bör ogillas just därför...

    I mitt yrkesverksamma liv som hantverkare kom jag med tiden underfund med, att det inte gavs något uttrymme för att göra det man hade för händer så gott man kunde och genom misstagen försöka göra bättre ifrån sig nästa gång saken skulle till bevis och på så vis utveckla en yrkeskompetens och enyrkesstolhet i själva verket. Det fanns inte tid för det. Målrationaliteten i vårt samhälles utveckling räknas enbart i tidens hastighet och med den måttstocken blir allt mer och mer av yrkeseliternas verksamheter ett enda stort fuskverk.
    Vill och har man talangen och förmågan att bli en duktig idrottare eller konstnär ligger det i sakens natur att inte fuska och förfaller du av någon anledning till göra fusk ifrån dig, då gör man det mest osynligt om man redan kan sin sak. Man måste vara duktig på sin sak för att kunna fuska bra.
    Bengt Ohlsson fuskade i sin artikel och bevisade uttryckligen, att det han hela tiden försökt göra under sitt konstverksamma liv blivit ett fuskverk istället för ett konstverk... och det ger du han kredit för i populistiska ordalag i namn av en "folkmuns" åsikt... skäms på dig din kverulant.

    ReplyDelete