På barrikaderna intet nytt

Ni som inte bor i Anonymous informationsflöden märker nog inte så mycket av det, men det pågår något av ett krig på nätet just nu. Mer eller mindre bokstavligen. Och ingen av sidorna har egentligen någon särskild nåd med den andra - eller någon egentlig anledning att ha det, i sina egna ögon.

Förlusterna i detta krig är, som alltid, vi vanliga dödliga, som försöker hålla någon slags vardag igång.

De stridande är, å ena sidan, MPAA och de andra militanta upphovsrättsextremisterna. Och ja, jag säger extremister. Någon som på högsta allvar lobbar för en lagstiftning där blotta länkandet till någonting som innehåller upphovsrättsskyddat material innebär grund för omedelbar nedstängning av sidan som helhet, no questions asked, är så långt bort från det sunda förnuftets domäner att jag inte ens vill kalla dem .dum.

Men de hade åtminstone artigheten att kalla det för vad är. SOPA.

På andra sidan slagfältet har vi Anonymous, de självpåtagna hämnarna. Som efter det spektakulära nedtagandet av Megaupload har riktat sina lazorz mot allt som liknar ett legitimt mål. Främst då parterna i Megaupload-fallet, men även andra måltavlor från den första sidan - och med jämna mellanrum så susar det förbi ett "TANGO DOWN" följt av länken till ännu en sida (som av naturliga skäl inte fungerar).

Det finns onekligen något av en poetisk rättvisa i detta.

Det som nu sker är att upphovsrättsextremisterna gör sitt bästa för att avlägsna alla de kanaler för kommunikation som finns, och som skulle kunna användas för piratkopiering. Det har redan skett ett antal försök att släcka ner TPB (bland annat i Holland, där det lokala Piratpartiet prompt satte upp en spegel fem minuter senare). Megaupload har redan nämnts, och den allra senaste utvecklingen är att andra sidor som erbjuder säker förvaring av filer har börjat slänga igen dörrarna för sina användare. I ett försök att undvika samma öde som just Megaupload drabbades av.

Ibland utan att tillåta användarna att ta del av sina egna filer. Till oerhörd sorg för de som till äventyrs använt tjänsterna för att ha en bekväm och enkel plats att lägga sina filer. Jag misstänker att en hel del arbetstid går förlorad för folk som lagt sitt arbetsmaterial där.

Now, som ni anar så är detta inte helt optimalt. De som driver kommersiella molntjänster för förvaring av - well, vad kunderna nu behöver förvara - är i panik över möjligheten att drabbas av de massiva kostnader det innebär att få MPAA med anhang efter sig. Och under ytan börjar andra tänka att, hmm, om de är rädda så kanske vi också borde vara det. Och rädda människor tänker inte på längsiktiga affärsstrategier, hållbar tillväxt och solida fundament för morgondagens investeringar.

Samtidigt tar Anonymous ner sidor till höger och vänster i någon slags hämndaktion gentemot dessa - så om de sidor som används av de större medieföretagen för att sälja saker.

Nettoeffekten blir en hel del rädsla, en hel del nedtagna sidor och desto mindre förutsägbarhet i vardagen för oss vanliga dödliga. För att inte tala om en hel del utbliven ekonomisk tillväxt i den digitala sektorn.

Över lag känns det rätt betryggande att Piratpartiet finns som ett tredje alternativ till de tu sidorna. Reform i stället för krigsföring. Digitala plogbillar i stället för svärd. Och när dammet lägger sig efter detta krig, så kommer vi antingen att stå utan internet, eller i akut behov av bättre modeller för att ta tillvara på det.

Vi ses där, på andra sidan, när barrikaderna inte längre är nödvändiga.