Vem behöver den samtida andligheten?

Tidningen Dagen är inte road av Kopimismens nya status som trossamfund. Än mindre roade är de av Kammarkollegiets förmåga att följa de riktlinjer som föreligger - precis som den gode Siewert så anser de att det inte är lagens bokstav som är det viktiga, utan dess mer opåtagliga (men desto mer genomträngande) ande.

Jag finner det hela vara smått roande. Här finns ett fantabulöst tillfälle att ta upp frågan om religionens roll i ett brutalt sekulariserat samhälle - där dagens ungdom faktiskt lyssnar och aktivt tar till sig av det som sägs, no less! - och vad händer? I stället för att ta tillfället i akt att tala om värdet av andlighet i en värld där exkaverandet av Guds lik blivit en omfattande ekonomisk sektor som bringar in massor av välbehövliga skattepengar, så anfaller ryggmärgen genom ett spontant utfall mot gudlösheten hos dagens ungdom.

Om jag vore er PR-konsult så skulle ni fått ett alldeles välförtjänt argt telefonsamtal ungefär fem minuter efter publiceringen.

Inte nog med att ni missar att ta tillfället i akt att faktiskt prata med den målgrupp ni har dokumenterat svårast att nå - ni missar även chansen att verkligen diskutera på djupet vad en religion egentligen är. Ty en religion är inte bara någonting som händer på söndagar i vissa speciellt designade stycken av arkitektur. Religion är någonting som händer i vardagen - och jag tror bestämt att en hel del kristen litteratur handlar om de där vardagliga samtalen med Gud som pågår lite då och då.

Och precis som en inte behöver vara insatt i varje parafras av Augustinus bekännelser för att inse att Guds närvaro är närvarande även i det profana, så behöver en inte vara expert på modern informationsteknologi för att inse att kopiering och remixning av information är någonting som sker till vardags. Och att det betyder mer än bara ett enklare sätt att skicka pappersbrev till varandra.

Ty det som händer när det blir lättare för människor att komma i kontakt med varandra, är inte att de helt plötsligt blir automatiserade cyborgs som glömmer bort allt vad människor heter. Tvärtom kommer de i kontakt med fler människor i sin omgivning, och genom denna kontakt - och det ofrånkomliga inslag av remixande kopiering som sker i deras  konversation med varandra - så kommer de även ett steg närmare det gudomliga.

Människan skapades ju trots allt som Guds avbild, eller hur var det nu?

På det stora hela spelar det egentligen ingen roll om Kopimismen bara är ett studentikost upptåg eller inte. Genom att utan vidare avfärda det som ett sådant försitter ni ett gyllene tillfälle att föra in den döende diskussionen om andlighet i en lite mer samtida samtid. Och, än mer, gör er själva precis så irrelevanta för dagens livs levande människor som ni så ofta beklagar att ni redan är.

Ni kan bättre.

Och om ni mot förmodan inte kan det - well. Varför ska då vi unga gudlösa bry oss? Ni talar ju trots allt till, för och från en tid som inte funnits på flera årtionden.

Ni har ett tillfälle att föra in nytt liv i någonting som sedan länge ansetts vara direkt livlöst. Låt inte era omsorger över guds sarkofager göra så att ni förspiller detta tillfälle - som så många gånger förr.