Blickandes framåt

I've been thinking.

En inledning som onekligen kan få vem som helst att rygga till i förebyggande bävan. Någonting är på gång, någonting viktigt ska sägas! Saker kan inte längre fortsätta så som de har gjort!

Förutom att de kan det. Bara på nya sätt.

Så här är det. Förra månaden var en rekordmånad när det gäller flattringar. Så pass mycket att om jag ökar med en faktor på 20 så är mina siffror i det svarta. På flattringar enbart.

Att leva billigt hjälper onekligen i det avseendet.

Now, att öka med gånger 20 kanske låter mycket, men det kan göras. Inte bara genom att lägga manken till och pumpa ut fler inlägg på det där löpande bandet, men även genom att erkänna att jag utgår från en brutalt ofördelaktig utgångspunkt.

Hur många personer i världen finns det som kan läsa på svenska, egentligen?

Nu kanske ni tittar på den där inledningsmeningen och tänker att - hmm, jag ser varthän det barkar.

Nu är detta förstås inte den enda anledningen till det hela. I grund och botten är jag ju ändå Baumanit, och anser att globala problem inte kan ha lokala lösningar. Vilket då är något av en uppmaning att ta sig ur sin lokala gemenskap och ge sig ut i världen. För att inte tala om att det finns en hel båtlast internationella pirater där ute som förtjänar bättre än vad nätets översättningsverktyg har att erbjuda.

Så, vad innebär det, rent konkret? Kommer det Magnihasa vi kommit att känna och älska (nåja) att helt okynnes byta språk mitt i en mening?

Ja, det kommer det, eftersom det är lite det jag gör ändå. Men det är också vad jag kommer fortsätta göra. Jag är inte helt klar på hur den nya, anglofona bloggen kommer att se ut, men så som traditionen bjuder så kommer den att rulla igång på alla hjärtans dag.

Jag misstänker att det kommer att börja med en radda stapplande inlägg innan jag verkligen kommer igång på riktigt, men det är som att gå ut med hunden - det blir en vana efter ett tag, och en lär sig knepen vare sig en vill det eller inte.

Nya tider, goda tider. I år också.