Det kanske är ett exempel på lågt hängande frukt, men visst vore det dumt att inte prata om partier när det gäller #19? Se bara:
Companies can now communicate with their markets directly. If they blow it, it could be their last chance.
Vilket, med tanke på att ungefär varje parti över riksdagsgränsen verkar befinna sig i var sin version av samma kris, onekligen verkar stämma mer än inte. Och alla säger de att de måste greppa tag i sina respektive kragar och lyfta upp saker och ting.
På något vis verkar det som om dessa ambitioner uppfylls av att en PR-byrå anlitas för att föra ut partiets budskap. Eller, rättare, basunera ut deras varumärke - och helst passa på att vaxa det en smula innan det når teveapparaterna.
Att kalla det en form av indirekt kommunikation vore något av en underdrift.
Jag misstänker att det här tänkandet kommer att sitta i ungefär lika länge som partiernas kris. Och att sambandet inte är helt utan vare sig korrelation eller kausation.
Har ni några tankar om när krisen kommer att släppa?
Andra kristeoretiker: Erik, Marie och Christer.
Wednesday, January 25, 2012
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment