samt till tillhörande och närliggande organisationer.
Hej!
Ibland tycker jag synd om er.
Ni har formulerat en väl definierad målbild, och skrider vardagligen till verket för att göra den till verklighet. De små artisternas rättigheter gentemot de större aktörer som dominerar den ekonomiska verklighet de kallar vardag - är inte helt optimala, och er självpåtagna och ytterst otacksamma uppgift är att verka som en enande kraft för förändring. Vilket är både nobelt och behövligt.
Om vi ska sammanfatta den samtida upphovsrättsliga situationen så behöver den närmast en smärre revolution. Rent logistiskt är det bara en brinnande högaffel som fattas, och det finns ingen brist på goda gärningar som kan utföras för att undvika att frågan exploderar i ett inferno av glödande revolutionärer.
Kort sagt - ni behövs.
Den stora anledningen till att jag tycker synd om er är att ni i er dagliga verksamhet framstår så väldigt mycket som en sverigedemokrat som förnekar sin rasism. Det spelar ingen roll vad som sägs, eftersom den metaforiska elefanten i rummet redan börjat komponera och genrepa hela symfonier när det väl börjat sägas. Vilket ni förmodligen märkt både en och femton gånger, så som när era diskussioner med allmänheten insisterar på att handla om helt andra saker än de ni egentligen vill diskutera.
Det bästa exemplet på er musikaliska och metaforiska elefant är förstås Netopia. I ett nyskrivet inlägg gör de sitt bästa för att klumpa ihop er med de krafter som står bakom det ökanda SOPA-förslaget. I ett svep går ni från att företräda den lilla artistens rättigheter till att vara (eller, vilket är samma sak, framstå som) en del av den direkt reaktionära rörelse som använder upphovsrätten som sitt främsta vapen i sina försök att stympa internet. Bokstavligen.
Att ni upprepade gånger (så som i det här kommentarsfältet) säger att ni inte delar deras åsikter, och inte heller är intresserade av att ta den diskussion som följer av att upphovsrätten används som ett vapen mot det sunda förnuftet, hjälper inte. Det gör om möjligt bara saken värre.
Eller, för att spinna vidare på metaforen ovan: ni är inte rasister, men elefanten har redan hunnit börja dominera scenen.
Det som gör det hela så tragiskt är att ni i er verksamhet gör så många bra saker och goda gärningar. Både när det gäller allmänbildandet av allmänheten, mobiliserandet av engagemang och formulerandet av målsättningar. Och det mer eller mindre dagligen. Bara för att sedan se detta omintetgöras av fanatiska upphovsrättselefanter som redan börjat copyrightmärka sina vinstmarginaler.
Det är inte en optimal situation. Det är inte en lyckosam situation. Det är inte ens en bra situation. Men det är den situation ni har att anpassa er till om ni i längden vill att det ska bli bättre för de små artister, kulturskapare och generellt kreativa människor ni säger er företräda.
Om ni verkligen vill driva frågan om en fungerande upphovsrätt, så måste ni först övertyga allmänheten om att ni inte samtidigt förespråkar upphovsrättens dysfunktionella delar. Något tredje gives ej - och om ni fortsätter insistera på att det finns en tredje väg så är det inte ni som blir de största förlorarna.
De största förlorarna kommer i stället att bli framtidens kreatörer, som aldrig kommer att få se resultatet av ert dagliga arbete.
Mvh
Johanna Drott
Fattig kulturskapare
Helgens texter och spellista
-
Mina senaste texter:
*• Undantagstillstånd i den svenska övervakningsstaten »*
*• Nya EU-kommissionen och internet »*
*• Chat Control 2 – vad händer nu?...
1 day ago