Den stora bloggarguiden, del 3: Bloggandets tid, tid för bloggandet

Att en blogg är en process i tiden innebär att det med nödvändighet blir ett inslag i vardagen. Du kanske inte skriver varje dag, eller ens varannan, men det sker ändå med någon slags regelbundenhet. Tilläckligt ofta för att inte vara ett undantagstillstånd. När saker händer så tänker du ibland "oh, det här kan jag blogga om!". Och om du inte har överdrivet mycket fri tid så kommer du någon gång att behöva integrera bloggskrivandet med vardagen - göra tid snarare än att bara hitta tid.

Ett sätt att underlätta detta är att bestämma dig för att hålla en viss rytm i publicerandet. När jag var ung och nybakat brukade jag publicera ett inlägg om dagen, och om du letar tillräckligt långt bak i arkiven så hittar du att alla inlägg är publicerade klockan 13:37. Det är inte en slump, och det hjälpte något oerhört med vardagsintegreringen för min del.

Nyckeln ligger i att finna ett tempo du är bekväm med. Om du känner sig stressad så gäller det att trappa ner och försöka finna ett lugnare tempo. Det kanske fungerar på kort sikt att skriva inlägg med andan i halsen, men på lång sikt så behöver inte vardagen mer stress än den redan innehåller. Bloggandet borde inte vara en källa till stress och illamående - inte minst eftersom det syns lite för väl i texterna i längden. Om du mår dåligt över att inte hinna med allt så skriver du inte för lite, utan för mycket.

Med det sagt så finns det en annan fördel med att ha ett bestämt tempo, och det är att du kan skriva inlägg i förtid. Läsarna kan bara läsa det som publicerats, och för deras del spelar det ingen roll om du skrev klart precis innan du tryckte på "publicera" eller om det hände i förra veckan. Så länge läsarna får nästa inlägg så är de nöjda, och om du vet att du har gott om tid innan nästa deadline så kan du ta det desto lugnare med att skriva nästa inlägg.

Till detta hör förstås att bestämma en ungefärlig normallängd på sina inlägg. Beroende på hur ekonomisk du behöver vara med din tid kan du vara mer eller mindre precis - ju mindre tid över, desto precisare längd. Skrivande tar tid, trots allt, och när tiden är knapp är goda ord dyra.

Om du hamnar i ett väldigt harmoniskt förhållande till ditt skrivande så kommer du ibland att ligga flera dagar före ditt tempo. När det händer så uppstår det märkliga fenomenet att bloggen går på autopilot, till synes utan dig. Det kan vara lite överraskande att helt oförhappandes upptäcka att ett inlägg publicerats på ens blogg, tills minnet av att ha skrivit det dyker upp. Även det hör till, och blir en vana efter ett tag.

Tricket är som sagt att finna ett tempo som passar en själv, och att ha ett hum om vad ens blogg är för slags blogg. Om du exempelvis skriver en följetongsblogg, där en berättelse börjar i ena änden och slutar i den andra, så kanske du vill ligga någon eller några veckor före i schemat för att hinna planera. Om du skriver om nyheter är det förmodligen svårare ligga före (såvida du inte är den som skriver själva nyheterna), och "dagens outfit" kan av naturliga skäl inte skrivas i förtid. Men om du har avsatt en viss tid om dagen åt skrivandet av det eller de inlägg du tänkt hinna med så flyter vardagen smidigare än om varje nytt inlägg är en ny engångshändelse. Så länge du vet med dig att du har en plan och tid nog att utföra den så går saker smidigare än om du inte har det.

Vad du inte vill göra är att fästa dig för hårt vid tempot. Om WTC, Utöya, prinsessbröllopet och finalen i fotbolls-VM händer under samma dag och du har inspiration och tid nog att skriva ett inlägg om vardera - go for it. Nyheter är bara nyheter en kort stund, och när andan faller på så är det dumt att begränsa sig. Du är fortfarande verkställande chefredaktör över din blogg, trots allt, och i slutet av dagen så har den som skrivit fort fått fler läsare än den som inte skrivit alls.

Se bara till att inte bränna ut dig. Skrivande tar tid, och det finns alltid fler idéer till texter än tid att faktiskt skriva dem. Tricket är att hitta den där balansen mellan saker som måste göras, saker som hinner göras och saker som hinner skrivas.

Nästa inlägg är ett ständigt Sisyfosarbete, men det borde inte kännas som ett sådant.