Monday, September 26, 2011

Igår fungerar inte idag heller

Jag hade lite tid över innan #ringdans, så jag tog Mothuggs uppmaning och läste Enzensbergers essä Svensk höst i samlingen Ack Europa!. Hen beskriver den smått bortglömda episoden i Rålambshovsparken 1982, där ett stort antal ungdomar spontant samordnades för att - tja, det gick. Någon hade upptäckt en bugg i telefonnätet, där den som slog ett visst nummer kunde prata gratis med andra som slagit detsamma. Givetvis spred sig detta som en telekommunikativ löpeld - att internet inte fanns var inget hinder, snarare en bidragande faktor. Och innan någon visste ordet av hade det spontant bestämts att, okay, vi samlas där och då. Och samlande hände - tills det nästan var ett fyrsiffrigt antal ungdomar på plats.

För att citera Enzensberger: "helt vanliga skolungdomar, inga organiserade motorcykelgäng. Inte heller stadens fåtaliga punkare och anarkister var representerade annat än med några få ombud. Oavbrutet dök nykomlingar upp ur tunnelbanans djup. Ingen visste var de kom ifrån och vad de hade för avsikter. De tycktes inte demonstrera för eller mot något. De bara fanns där [...]". (s. 14)

Strax efteråt ansamlades polisen i respons. Uniformer, batonger, hundar. Ni kan ana att stämningen snabbt blev aningen mer spänd, och att känslan av spontan samhörighet övergick i desto mer motiverad samhörighet. Inom kort flög batonger, hundar och stenar genom luften.

Enzensberger: "Deras brott bestod helt enkelt i att de inte hade utnyttjat någon av de institutioner som inrättats för detta ändamål. Hade de vänt sig till rätt instans med begäran om att få organisera ett gruppmöte för dåligt målinriktade, svagt motiverade, normlösa ungdomar, så hade man inte bemött dem med polisbatonger utan med subventioner. Skaror av socialarbetare, förmyndare och fritidspedagoger skulle ha satts i rörelse för att hjälpa dem fram till en socialt önskvärd form av kommunikation." (s. 15f)

Ni anar skillnaden här. Å ena sidan batonger och hundar, å andra sidan all hjälp som tänkas kunde. Och jag tror ni också har en aning om att det kanske fortfarande föreligger på samma sätt än idag, de nästan trettio år som skiljer nu från då.

Det får mig att undra - vad hade hänt om Pirate Bay struntat i hela underdog-mot-systemet-retoriken, och i stället frammålat sig som ett socialt ansvarstagande projekt för att aktivera ungdomar glid? Vad hade hänt om piratrörelsens allra tidigaste personligheter lagt manken till att appropriera den sociala välfärdens resurser, snarare än att anamma anarkismens självpåtagna (men materiellt ack så fattiga) konfrontativa utgångspunkt? Vad hade hänt om fildelning var ett verktyg i socialarbetarens snarare än aktivistens verktygslåda?

Det borde inte vara helt omöjligt att tänka om det hela en smula, så här efteråt.

Vi står inför en ny samtid, som har fräckheten att vara någonting annat än helt ny. Om den vore helt ny skulle det finnas en möjlighet att gamla lösningar skulle kunna fungera även under nya förhållanden. Nu är den bara lite ny, och lösningar som inte fungerade igår fungerar inte idag heller. Hur en än vrider och vänder på saken.

Eller, för att avsluta med en retorisk fråga a la Enzensberger: "Vad har man annars hundpatruller till?" (s. 15)

Flattr this

4 comments:

  1. "...vad hade hänt om Pirate Bay struntat i hela underdog-mot-systemet-retoriken"

    Intressant! Någonstans i bakhuvudet har jag ett citat av Baudrillard eller Bourdieu eller nån (det är väl ditt gebit?) ungefär att "Makten dör ut i avsaknad av motstånd". Politisk jiu-jiutsu.

    Jag tror att det är det bästa sättet att driva politik på - agera "som om" maktstrukturer inte fanns, utan resonera helt logiskt, naivt. Föreslå lag, föreslå förordningar, ja till och med föreslå innehållet i regleringsbrev för de statliga verken! Men inte kasta bort tid och energi på polemik.

    "Du skall ta ledningen och makten". Being Mr. Logic. Inte låta sig definieras utifrån vad man är emot, utan vad man är för.

    Tyvärr är det väldigt svårt att agera så - det är omöjligt (för mig i alla fall) att inte bli känslomässigt berörd åter och åter och sen är det kört...

    ReplyDelete
  2. Ja, sådan är människans natur.

    Etablissemanget känner sig ALLTID hotat av det okända, det man inte känner till.

    Sedan när det "okända" blivit en del av etablissemanget, så agerar man likadant mot det nya "okända".

    ReplyDelete
  3. Här är ett lär-tips om människans natur och historia.

    Open Yale Courses, som finns tillgängliga bl.a "you-know-where" är utmärkta ifall man vill lära sig mer om saker och ting i världen.

    Här kan man kolla online:
    http://oyc.yale.edu
    http://www.youtube.com/yalecourses

    Yale University har utmärkta föredragshållare, måste vara en av världens bästa, som berättar om och kring svåra och tunga ämnen på ett roande och underhållande sätt.

    Så det blir som njutning att lyssna på dem och lära sig mer.

    ReplyDelete
  4. "Vad hade hänt om Pirate Bay struntat i hela underdog-mot-systemet-retoriken, och i stället frammålat sig som ett socialt ansvarstagande projekt för att aktivera ungdomar på glid?"

    Då hade det klassats som ett utopiskt vänsterprojekt, som nästan ingen hade brytt sig om.

    De stora film- och skivbolagen hade fortfarande varit emot det, men eftersom projektet inte hade fått kritisk massa (eftersom det varit för politiskt smalt och luktat för mycket kommunism för utomstående) hade projektet självdött innan sagda film- och skivbolag ens hade behövt skicka sina lobbyister till Bryssel.

    ReplyDelete