När diskussionen tystar

Det finns tre saker som ständigt ställer sig i vägen för förmågan att få saker gjorda. Tre saker som ständigt, konstant och konsekvent envisas med att sticka in huvudet och därefter ser till att all aktivitet brutalt avstannar.

Dessa tre saker är demokrati, liberalism och anarki.

Eller, rättare, diskussionerna om dessa tre ting. Ingenting mobiliserar folk fortare än endera, och en direkt följd av denna omedelbara mobilisering är att allt annat lämnas vind för våg. I stundens och diskussionens hetta kallnar både järn, smedja och i längden en hel del mer metafysisk glöd.

Det kan tyckas lite märkligt att just dessa tre saker ska vara så problematiska. Demokrati är ju modeord nummer ett, liberalismen har varit ett nyckelbegrepp genom hela moderniteten, och anarkismen pockar på den intellektuella hederligheten lite mer än en egentligen är bekväm med. Bra saker, med andra ord, men ändå ack så distraherande.

På något plan gäller det att komma förbi dessa tre ting och försöka få någonting gjort. Det går bokstavligen att skriva åtskilliga avhandlingar om endera och ändå bara börja skrapa på ytan. Det säger sig självt att det går att spendera en hel del mindre disciplinerad tid åt att ens försöka hitta nämnda yta - och att denna tid aktivt inte går åt till att få saker gjorda här nere på jorden.

Det finns tre saker som ständigt ställer sig i vägen. Vad det än gäller.

Det är värt att tänka på.