Vi
har alla varit där. Sittandes framför skärmen, med ett nytt tomt inlägg
framför oss, utan någon som helst aning om vad vi ska skriva om. Vi vet
bara att vi vill skriva någonting, men exakt vad är en fråga som
inte riktigt får något svar. Ibland lyckas vi komma igång, ibland inte -
det brukar bero på en kombination av dagsformen, om vi har någonting
annat som behöver göras och om vi lyckas undvika att dras in i sidospår
eller inte.
Många gånger beror denna tomhet på att vi inte riktigt vet vad vi vill skriva. Inte att vi inte vet vad vi vill skriva om,
utan vad vi vill skriva. Det finns trots allt texter och texter, och om
vi vet att vi vill skriva en viss sort så blir det lättare att hitta
innehåll till det där inlägget som håller på att bli till.
Det
enklaste sättet att åskådliggöra detta är att skilja mellan långa,
genomarbetade genomgångar (så som den här serien) och korta kommentarer på nya
händelser. Det krävs ett helt annat tänk för att skriva en lång
sammanhängande text, än det gör för att skriva i all korthet om att det var synd/bra
att x hände. Det som händer när vi stirrar på den blinkande markören
utan att komma vidare är att vi inte lyckas komma in i endera
skrivtänket - och därför inte kommer igång alls.
Det är
lite som med åsnan som står mellan två lika stora höstackar, och inte
kan bestämma sig för vilken den sa gå till - och sedermera svälter mitt i allt hö. Om vi bara bestämmer oss för att, okay, det här blir ett sånt här
inlägg, så kommer vi igång med skrivandet så mycket lättare.
Om det senare visar sig att, oj, det blev ett annat slags inlägg, så gör inte det så mycket. Det blev ett inlägg, trots allt.
Jag brukar skilja mellan skrivande och bloggande. Eller, med lite precisare termer, mellan skriftställande och socialiserande.
Att skriva är att anstränga sig för att få till en så bra text som
möjligt, med genomarbetade resonemang, röd tråd, klar struktur och all the good
stuff. Det är bloggvärldens motsvarighet till att hålla ett förberett
tal - det är planerat och utarbetat och inövat, för att bli så bra som
möjligt. Lite som när en författare skriver en avslutning på en bok, och
verkligen lägger manken till för att det ska bli en avslutning värd
namnet. Resten av boken är förstås bra, men just avslutningen får gärna
vara extra bra.
Ett exempel på en skrivarblogg är Bring Back Boats, som skriver ungefär ett inlägg i månaden men tenderar att skriva desto bättre just därför.
Bloggande,
däremot, är myntets baksida. Det är när vi i all snabbhet vill påminna
världen om att vi finns, och försöker skriva på ett sådant sätt att
andra länkar till oss. Om det exempelvis hänt något stort så kanske vi
skriver ett kort inlägg om detta, med väldigt lite text men med massor
av länkar till andra som också skrivit om detta (eller som vi bara
gillar rent generellt). Inte för att vi säger någonting nytt eller
originellt, utan för att helt enkelt säga någonting alls, med målet att
dra in läsare. (Jag skriver mer om att dra läsare i ett kommande inlägg.)
Exemplet par excellence på detta är förstås Moberg, som pumpar ut i genomsnitt 170 inlägg i månaden, där html-koden vanligtvis består mer av länktext än brödtext.
Jag
gör inte den här skillnaden för att säga att det ena är bättre än det
andra (även om du om femton år förmodligen vill läsa det ena mer än det
andra), utan för att poängtera att bägge är giltiga former av
bloggskrivande. Alla inlägg behöver inte vara superöverarbetade,
och det är okej att posta korta snabba inlägg. Och om du redan på
förhand vet att du bara vill kommentera på en nyhet genom att skrapa på
dess yta, så ställer du lite lägre krav på dig själv än när du tänker
att du vill skriva djupa klokskaper. Och många gånger så är det just den
där förmågan att tänka att nästa inlägg inte kommer att vara det mest
pretentiösa som internet någonsin sett som gör att det över huvud taget
blir ett inlägg just där och då.
Nu är skrivande och bloggande förstås idealtyper, och när tangentbordet möter den virtuella asfalten så kommer
du förmodligen att blanda de tu i någon grad. Det är sällan vi hänger
oss åt rent skrivande utan att slänga in åtminstone någon länk lite
varstans, och även när vi snabbloggar så lägger vi vanligtvis manken
till för att det ska se bra ut. Och ibland händer det att vi skriver om
vissa saker bara för att vi vet att andra kommer att läsa/länka det just
idag. Men det hjälper att skilja inlägg från inlägg, och att ha lite
mer att gå på än att bara skriva och inte skriva.
Det är fritt fram att skapa egna idealtyper av inlägg. Det finns tusentals mellanlägen mellan skrivandet och bloggandet, och din personliga genre innehåller tillräckligt mycket historia för att du ska kunna titta på dina tidigare inlägg och se vissa mönster. De stunder då inspirationen inte faller på - fuska förbi det och skriv ett inlägg enligt en av dina egna mallar. Tänk "nu ska jag skriva ett x" i stället för bara "jag ska skriva".
Det är väldigt mycket lättare att komma igång när en vet vad en är på väg att göra, trots allt.
Kom
ihåg - det viktigaste inslaget i en blogg är alltid nästa inlägg. Och det första steget till att skriva nästa inlägg är att ta sig förbi de där blanka perioderna.
Uppsamlings-heat: Rekommenderade texter och videos
-
Några av mina aktuella texter i Bulletin:
*• Det byråkratiska maskineriet måste oljas med frihet »*
*• ”Om du vill ha en ryss’ uppmärksamhet måste du slå...
4 days ago
No comments:
Post a Comment