Den nya tidens avtryckare

Det går att göra ett ganska starkt case för att kombinationen av modern informationsteknologi - särskilt i dess bärbara form - och vardagen innebär nya former av motstånd. Vi kan med Virilio påpeka att det förra har ett militärt ursprung, och att många av dess (o)uttalade antaganden av militär karaktär lever kvar i den vardagliga användningen. Inte nödvändigtvis för att det är det mest effektiva sätt att tänka på saken, utan för att när ett sätt att se på saken väl satt sig så är det enklare att haka på än att radikalt tänka om saken från början igen.

Revolution är, över lag, mer skitjobbigt än det verkar, och tenderar därför att låta bli att hända oftare än inte.

Det är med dessa ögon jag läser Expressen korta text under rubriken "Fuskåkarnas nya vapen". Ni ser direkt att ordet vapen förekommer - och med lite bredare vision vänsterut ser ni även att ordet "nya" står precis bredvid. Vilket antyder att det funnits gamla vapen, och än mer att det pågår någon slags konflikt mellan fuskåkarna och den kontrollinstans som ska göra någonting åt fusket. Och att vi vanliga personligheter bör börja oroa oss för denna till synes pågående kapprustning mellan de tu faktionerna.

Nya vapen torde generera nya motvapen. Det ligger i konfliktörernas intresse.

Now, du behöver inte vara partisk åt endera sida för att börja bli smått orolig över att det offentliga rummet börjar militariseras mentalt. Du behöver inte ens vara delaktig för att åsynen av personer som antingen givits eller tagit sig extraordinära befogenheter att ingripa mot sina motparter i vardagen ska börja framstå som ett inte helt sunt inslag i vardagen. Du behöver inte ens delta för att råka hamna i korselden.

Hur digital den än är.

Det sägs att krig varit en motor i uppfinnandet av det mesta vi känner i termer av teknologi. Den stora frågan är dock - är det verkligen nödvändigt att förvandla kollektivtrafiken och vardagen till en krigszon?

Tänk på barnen.