En spaning om budgetansvar

Höstmötet närmar sig med vardagens stormsteg, och jag anar att förslaget om att byta ut namnet "Piratpartiet" till någonting annat kommer att dyka upp även den här gången. Och röstas ned med lika överväldigande övermajoritet som alla förra gånger, men skam den som ger sig.

En tanke vore att byta namn till Budgetpartiet. Inte nödvändigtvis för att budgetar är mer spännande än pirater, utan för att det på så många olika sätt och vis är vad PP står för i praktiken, om vi tar konsekvenserna av deras politik på allvar. Tillåt mig att ge tre exempel på detta.

Exempel 1: att övergå till fri mjukvara i det offentliga. Det kanske verkar vara en ideologiskt motiverad övergång, men även den mest aideologiska administratör kan se fördelarna när förslaget möter budgetramarna. Ofri/licensierad mjukvara kostar nämligen pengar, medan fri mjukvara inte gör det. Och när den stora budgetkniven ska användas på stora, svåröverskådliga organisationer så är det oerhört tacksamt att använda den på ett sådant sätt att onödiga utgifter skärs bort medan mer nödvändiga sådana behålls.

Exempel 2: massövervakning finansierar inte sig självt. Faktum är att den inte ens uppfyller det syfte den sägs uppfylla, och tvärtemot orsaker en hel hög oavsiktliga (och oönskade) bieffekter. Utan vidare ideologi kan vi konstatera att det är en direkt misskötsel av skattepengar, och att det finns bättre sätt att förvalta det offentligas tillgångar.

Exempel 3: det kostar ohemult mycket pengar att kriminalisera en hel ungdomsgeneration, och med ett rättsväsende som redan går på knäna ekonomiskt finns det all anledning att tänka strategiskt när det gäller brottsbekämpning. Rättvisa ska få ta både pengar och tid i anspråk, men när verkligheten möter budgeten så mår både samhället och den allmänna rättskänslan bättre om inbrott prioriteras mer än fildelning. För att inte tala om att statsfinanserna mår bättre om blivande civilingenjörer inte får sin studiegång förstörd av fängelse och/eller enorma skadeståndsbelopp.

Om vi skalar bort allt tal om medborgerliga rättigheter, personlig integritet, fri kunskap, delad kultur och allt annat ideologiskt krimskrams, så står Piratpartiet i praktiken för en uppgradering av statsfinanserna. Lite mindre okynnesspendering på saker som inte ger önskad effekt, och lite mer prioritering på de där sakerna som faktiskt betyder någonting i längden.

Jag tror Reinfeldt, som de senaste åren fört en politik som går ungefär tvärtemot allt vad Budg- Piratpartiet säger skulle säga någonting om att "ta ansvar", om vi tog oss tid att tweeta upp hens kontor.