Garanterad (o)säkerhet

Närhelst jag hör talas om en ny satsning på säkerheten så undrar jag över hur effektivt det kan bli. I rent tekniska termer finns det alltid någon slags extra säkerhet som kan läggas till - en extra mutter, ett extra skyddslager, en subtil omdesign så att delarna sitter ihop bättre. Rent tekniskt är ökad säkerhet enkelt - det handlar om att helt enkelt inte kapa några hörn och om att promenera den där extra kilometern, kosta vad det kosta vill.

Det är, oftare än inte, värt det. Särskilt när det gäller komplicerade system som kan gå sönder på de mest kreativa av vis.

När det gäller mer sociala former av säkerhet så är det lite knivigare, dock. Oftare än vi egentligen tänker på det så leder den "ökade" säkerheten till att den övergripande säkerheten på plats minskar, och även till att det paradoxalt nog blir enklare att åstadkomma störningar i systemet som sådant.

Ett exempel på detta är förstås flygplatser. Ni har alla hört skräckhistorierna om den amerikanska överivern - skor av, nakenscanner på, och ve den som någon gång under processens gång råkar blinka snett. Vilket onekligen är effektivt när det gäller att förhindra att någon bombar ett flygplan, men det förflyttar å andra sidan måltavlan en smula.

När alla ändå står och köar till säkerhetsrutinen, är det då inte lättare att bomba kön i stället för flygplanet?

När metoderna för att upptäcka hot blir finkänsligare, blir det efter hand effektivare att göra någonting som hamnar på radarn än att faktiskt göra någonting terrorartat. En bomb sprängs trots allt bara en gång, och sen är den förbrukad. Ett larm om att det finns en bomb på en ospecificerad plats, däremot, mobiliserar långt mer rädsla och resurser, och kan i allvarliga fall lamslå en hel ekonomisk sektor när den av säkerhetsskäl gås igenom uppifrån och ner av personer med säkerhet i sinnet.

Huruvida det egentligen finns en bomb eller inte är egentligen en ickefråga - skadan är redan skedd. Och eventuella terrorister kan spara in brutala summor i materialkostnader genom att syssla mer med potentiella säkerhetsrisker än med reella sådana.

Det finns en punkt då förberedelsen att hantera säkerhetshot blir ett hot mot säkerheten - och, än mer, mot det vars säkerhet skulle garanteras.

När det gäller kärnkraftverk så mår alla bättre om vi kan lägga in lite mer säkerhet i systemet. När det gäller samhället behöver vi dock vara lite smartare när vi tänker på diverse säkerhetsaspekter - annars finns det en påfallande risk att terroristerna vinner på walkover.